Först en kort återkoppling till min förra krönika, ”Skymningslandet Sverige”. Den handlade om alla de mörkningar som sker från myndigheters, regeringens och medias sida, inte minst i samband med immigrationen och dess följdverkningar. I sin senaste ledare, ”Lärdomar av DN-skandalen”, skrev Markus Jonsson om Dagens Nyheters mörkning av sexövergrepp som begåtts av nyanlända invandrare mot svenska tjejer. DN nekade i ond tro och skyllde på polisen.

Nu skriver DN att det är en uttalad polisiär policy att hemlighålla utredningar om våld, hot och andra brott som kan kopplas till flyktingvågen. ”Inget skall ut” heter det enligt DN i ett internt direktiv hos polisen. Brotten på Migrationsverkets boenden är så omfattande att man skapat en särskild kod – kod 291 – för dessa ärenden. Varje anmälan där målsäganden, den misstänkte eller en förhörsperson är migrant måste nu öronmärkas med den särskilda koden, allt för att underlätta mörkningarna. I sanning uppseendeväckande.

Att mörkningar sätts i system innebär att allmänheten på regelbunden basis undanhålls i högsta grad relevant, om än politiskt känslig, information vilket ju är ett ytterst allvarligt brott mot det öppna och demokratiska samhället.

När ska ”AKB” visa (m)od?
I den senaste partisympatiundersökningen – Aftonbladet/Inizio – fick Moderaterna 21,3 procent, en nedgång jämfört med den föregående undersökningen. Socialdemokraterna, liksom Sverigedemokraterna, stod och stampade. Dock innebar detta utfall att SD gick förbi Moderaterna och nu är Sveriges näst största parti med 22,2 procent att jämföra med Socialdemokraternas 23,2 procent. SD nafsar alltså nu Socialdemokraterna i hasorna om att vara Sveriges största parti. Vilka, förutom de själva, hade trott att detta var realistiskt?

Företrädare för vänstermedia och deras alldeles egen underrättelsetjänst Expo kommenterar och ”förklarar” med ansiktsuttryck som om de just tvingats svälja en citron.

Moderatledningen är utsatt för tryck från dels lokala partiorganisationer ute i landet, dels från sitt ungdomsförbund som anser det oförsvarligt att tillåta en socialistisk regering då vi har en icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Moderaterna backade i den aktuella mätningen med 1,4 procentenheter. Anna Kinberg Batra har inte lyckats frigöra sig från Reinfeldtkomplexet och saknar dessutom karisma. Hennes offentliga framträdanden är stela, robotaktiga och entoniga. Det blixtrar aldrig till och hon bjuder inte alls på sig själv i några situationer. Hon hade inte guts nog att döda decemberöverenskommelsen utan överlät det till de betydligt mer karismatiska ledarna för Kristdemokraterna och deras ungdomsförbund för att när det hela var gjort strax följa efter utan strid eller argument. Hon gör som statsminister Löfven, reagerar i stället för att gå i bräschen.

Miljöpartiet närmar sig fyraprocentstrecket och har sålt sin själ till makten. Jag tror man kan säga att partiet är det minst behövda i den svenska partibuketten.

SD gör nog klokt i att göra som de gör, inta vänteläge. Regeringen är inte särskilt populär, kanske den sämsta sosseregering vi någonsin haft, och parlamentariskt svag.

Det är hög tid att avsätta regeringen men vilket inte kan ske utan SD:s stöd. Så länge allianspartierna envisas med att hålla fast i sin av Reinfeldt pådyvlade beröringsskräck för SD får de nog finna sig i att SD går fram och de själva brottas med dåliga opinionssiffror. Om ett misstroende ställs och får en majoritet i riksdagen så måste Löfven och hans regering avgå. Om vi bortser från extra val, återstår sedan en ny borgerlig regering med stöd av SD i eller utanför regeringen. Jag vet inte om SD skulle stödja en borgerlig regering utan att själva ingå?

Oavsett vilket kräver en avsättning av den nuvarande regeringen att samtal inleds mellan SD och allianspartierna. SD har framfört trevare men bemötts med kalla handen. Kinberg Batra uppträder som om hon var den informella ledaren för det vi kallar Alliansen. Därför är det hon som måste ta initiativet och för första gången visa att hon är en ledare värd sitt salt. I annat fall är det väl tid för moderaterna att skaffa en mer alert och karismatisk ledare som vågar ta lite risker.

Wallström och vänskapskorruptionen
Till sist något om utrikesminister Margot Wallström och hennes bostad. Sverige är förskonat från korruption i stor klassisk skala där intressegrupper eller enskilda bokstavligt köper t.ex. en minister. Däremot är den här typen av vänskapskorruption som vi sett så många fall av vanlig. Fackförbundet Kommunal är historiskt en del av den socialdemokratiska hegemonin där fackliga representanter satt i partiets ledande organ och vice versa. Huruvida det som hänt är brottsligt eller inte är en fråga för domstolsväsendet men det skall till stor integritet och ”guts” för att döma en svensk utrikesminister. Slutsatsen blir väl att det som skett kommer att bedömas som olämpligt men inte brottsligt såvida inte helt ny information kommer att framkomma.

Om vi bortser från personen Wallström, som inte minst i Israel/Palestinafrågan skadat Sveriges intressen, tycker jag dock det vore rimligt att åtminstone de främsta ministrarna (stats-, utrikes-, finans- och inrikesministrarna) av staten skulle erbjudas vettiga bostäder i Stockholm.

Olof Hedengren