Miljöpartiets medverkan i regeringen verkar mer och mer hänga på en skör tråd. Sedan regeringens akut påkallade omläggning av migrationspolitiken har det gråtits, skällts och knorrats rejält ifrån den gröna utopifabriken. Vem kan glömma Åsa Romsons tårar? Eller Gustav Fridolins pubertala utspel om att regeringsöverenskommelsen är ”skit” och inte går att försvara?

Språkrörens beteende är ovärdigt för regeringsmedlemmar. De och deras parti har ett stort ansvar för att Sverige överhuvudtaget hamnat i denna situation. En signalpolitik som bjuder in hela världen till Sverige kommer att leda till problem, det kunde vem som helst lista ut. Det är gudomlig rättvisa att verkligheten hann ikapp regeringen samtidigt som Miljöpartiet sitter i den.

Vad som är intressant är att gnället från partitopparna inte är representativt för Miljöpartiets valmanskår. Enligt Novus tycker 52 procent av Miljöpartiets väljare att regeringens beslut inte var för drastiskt eller att det till och med skulle krävas mer åtgärder. Bara 34 procent är emot. Sifos undersökning meddelar att ”den största väljargruppen inom MP står bakom förslaget”. En knapp tredjedel tycker att åtgärderna är ganska eller mycket dåliga. Miljöpartiets väljare har alltså en mera realistisk syn på invandringen än partiet de röstar på.

Men väljare och gräsrötter är i Miljöpartiets fall inte samma sak. Medan de förra är nöjda med regeringens agerande gnisslar de senare tänder. Ett femtiotal medlemmar har lämnat partiet i protest och namninsamlingar pågår för att försöka framtvinga en medlemsomröstning om regeringens migrationsbeslut.

Smärtgränsen verkar vara nådd för stora delar av partiet. Frågan som måste resas är hur länge till Miljöpartiet klarar av att sitta kvar i regeringen. Hur mycket mer av nyktrare migrationspolitik står partiet ut med?

För det kommer mera. Igår kom det fram att regeringen överväger att stänga Öresundsbron, Sveriges enda fasta förbindelse till Danmark, för att ”minska risken att den allmänna ordningen eller inre säkerheten påverkas till följd av den stora tillströmningen av asylsökande”. Partiledningen har förvisso redan godkänt detta, som en del av möjliga åtgärder för att minska migranttrycket. Men vad säger Miljöpartiets gräsrötter? Tja, de har ju redan talat.

Att stora delar av Miljöpartiets medlemmar väljer svensk samhällskollaps före minskad invandring är skrämmande. Det visar att ”de goda” vänstermänniskorna är det största egoisterna av alla. I deras värld är ett förstört samhälle inget pris att betala för att få tillfredsställa sina egna ideologiska böjelser.

Jag är säker på att fler än jag anser att dessa behöv bör tillgodoses utanför Sveriges regering.