Misslyckande och bristande enighet i EU. Det är skälen till att åtta länder på danskt initiativ i morgon torsdag ska träffas för att diskutera ökat samarbete kring en snabbare ”utom-EU”-hemsändning av illegala migranter.

Av tio personer som får avslag på sina ansökningar om asyl är det bara tre som skickas tillbaka till hemlandet. Och det är för dåligt, menar Danmarks utrikesminister Kristian Jensen, Venstre, som också är starkt kritisk till hur EU hanterar – eller snarare inte hanterar – det problemet.
− Vi anser inte att EU kom tillräckligt långt med de afrikanska länderna på toppmötet, och det är heller ingen enighet i EU, säger han till morgontidningen Jyllands-Posten.

Eftersom Europeiska unionen hittills inte har visat sig vara kapabel att lösa frågan med alla de migranter som illegalt vistas i Europa, har nu Kristian Jensen beslutat att ta saken i egna händer. I morgon, torsdag, ska en ”utbrytargrupp” bestående av åtta – som ministern uttrycker det – ”likasinnade” länder på hans initiativ stråla samman i Danmark för att försöka hitta fram till ett samarbete som ska mynna ut i att fler illegala migranter returneras till deras hemländer i Nordafrika och Mellanöstern.

Två av de deltagande länderna  är Norge, som ju inte är EU-medlem, och Finland. Vilka de övriga är, har Samtiden inte lyckats få fram, men enligt Jyllands-Posten rör det sig om ”både stora och små EU-länder”, som alltså nu tänker gå runt unionen för att knäcka nöten. För att de illegala migranterna ska skickas tillbaka – och det med det snaraste – är en tvingande nödvändighet, enligt den danske ministern:
− Det är det största problemet eftersom det lägger så stor press på vårt samarbete. Massor av frågor, både internationellt och på europeiskt plan, kommer i skymundan eftersom flyktingar och migration tar så stor plats. Vi ska ju också ha kraft och ork för att kunna hantera andra utmaningar som gäller till exempel miljö och säkerhet, säger han.

För att förmå migranternas hemländer att samarbeta, kan Kristian Jensen tänka sig att erbjuda lockmat av olika slag.
− En morot skulle kunna vara möjligheten till studieplatser i Europa eller avtal om bättre möjligheter för att kvalificerad och laglig arbetskraft kan komma till Europa, säger han till politiko.dk , som citerar Jyllands-Posten.
Andra påtryckningsmedel ser han i biståndssamarbete och en handelspolitik som gör att de olika länderna ska kunna skapa jobb på hemmaplan.
Initiativet applåderas – kanske inte oväntat – av Dansk Folkeparti, DF, även om partiets vice ordförande, Peter Skaarup, anser att moroten måste kompletteras med en käpp:
− Det är viktigt att också kunna använda u-landsbiståndet till att pressa länderna. Det ska kunna tas ifrån dem om de inte samarbetar, säger han till tidningen.

Men om tongångarna i DF är positiva låter det helt annorlunda hos de Radikale. Martin Lidegaard, Kristian Jensens företrädare på posten som utrikesminister, anser att Venstrepolitikerns tankar bara medverkar till splittring inom EU.
− Europa behöver inte några egoistiska särinitiativ, utan samlade grepp, säger han.
Socialdemokraterna ställer sig något skeptiska till tanken på att Kristian Jensen, som Dan Jørgensen, tidigare S-märkt livsmedelsminister formulerar det, skulle vara den som ”räddar Europa”.

Med initiativet undviker Danmark en kollision med det rättsförbehåll enligt vilket landet står utanför EU:s gemensamma avtal som rör återsändande. Den kritik som Martin Lidegaard riktar mot att Danmark vill köra sin egen grej, delas också av Marlene Wind, professor i statskunskap och chef för Centret för europeisk politik vid universitetet i Köpenhamn. Hon höjer ett varningens finger för att det danska initiativet kan medverka till att den europeiska genomslagskraften i Nordafrika och Mellanöstern försvagas.
− Det är inte bra för Europa om länder går bortom EU, är hennes kommentar.