I dagarna presenterade Statistiska centralbyrån sin opinionsundersökning för november, vilken indikerade 20 procents väljarstöd för Sverigedemokraterna. Det verkliga stödet är förmodligen flera procentenheter högre. Sentio, det enda institut som historiskt har mätt någorlunda korrekt, har legat på 25 procent eller högre sedan september. YouGov anger mycket liknande nivåer.
Följande har jag skrivit om tidigare. Den som väl kliver över linjen och blir SD-sympatisör gör det efter mycket moget övervägande, ofta ren vånda. För att komma dit måste man som regel genomgå en mindre kris, där man gör upp med sina egna tidigare SD-kritiska ställningstaganden. Detta känner de allra flesta SD:are igen och resultatet är att man sedan är mycket ovillig att gå tillbaka till något annat parti. Dagens 25 procent är enligt min analys alltså ett ”golv” inför fortsättningen.
Men det kommer att fortsätta att öka. Under 2016 och 2017 kan vi förvänta oss en rejäl baksmälla efter migrationsvågen under innevarande år. På ett år har vi tagit emot nästan 50 000 barn i normal skolålder, de flesta under hösten, vilket lägger en enorm börda på redan pressade kommuner, bara för att nämna ett enda av kommunernas nya åtaganden. Man väljer då mellan höjd kommunalskatt, försämrad offentlig service och ökad skuldsättning, på många håll lär det bli en kombination. De personer som har det lite sämre ställt eller är beroende av samhällets stöd kommer i hög grad att märka av detta i sin vardag, vilket även gäller många som är anställda i offentlig sektor.
Det innebär för SD:s del fortsatta inbrytningar i väljargrupper som av tradition brukar sympatisera med Socialdemokraterna, ett parti som står inför konvulsioner när man tvingas genomföra en politik som man nyligen utmålade som otänkbar. Det gynnar inte trovärdigheten. Även läckaget från Alliansen kommer att fortsätta i och med att verkligheten kommer ikapp tio års önsketänkande.
De andra partierna begick ett spektakulärt misstag när de vände ryggen åt manliga väljare, i förekommande fall med rent förakt. Vad trodde de? Att ”svenska män”, ofta hårt arbetande individer med högst varierande löner och arbetsvillkor, skulle acceptera att bli utmålade som universums avskum? Icke. SD har idag ett mycket robust stöd från dessa män och många av dem för budkavlen vidare till kvinnor i sin omgivning. Inte tvärtom, nope.
Över huvud taget fungerar mobbning och grupptryck mot SD:are allt sämre. I vida kretsar finns numera en kritisk massa av hyfsat pålästa sympatisörer som inte accepterar vilket strunt som helst, så man har börjat bita tillbaka runt fikaborden. Att SD under rådande omständigheter ökar med ytterligare minst fem procentenheter på två år är inte spektakulärt, tvärtom högst troligt. Som alla förstår innebär detta egentligen en stagnation efter ökningen under 2015, vilket beror på att de väljare som är mest benägna att rösta på SD redan har hittat dit.
I migranternas förläggningar råder extrem frustration och vi kommer, tyvärr, att få se utbrott av våld, kanske också smittspridning. I förorterna ökar trångboddheten, klyftorna i samhället vidgas och det ”överordnade målet” att minska arbetslösheten kommer att gå i kras. Detta kommer inte att gå att skyla över och rosenskimrande förställningar om migrationens allmänna förträfflighet kommer att blir allt svårare att upprätthålla. Om jag skulle gissa säger jag att stödet för SD därmed landar på 32 procent i valet 2018, med reservation för mycket oväntade händelser.
Moderaternas helomvändning i migrationsfrågan kommer inte att ge dem många nya röster, det handlar snarare om att rädda vad som räddas kan ifråga om väljarstöd. Moderaterna kommer att halka efter SD rejält, medan Socialdemokraterna riskerar att bli tredje största parti.
Jamen, invänder någon, har jag tänkt på hela etablissemangets propaganda mot SD och de andra partiernas halvsanningar och försök till brunmålning? Ja det har jag. Och det är på grund av detta som stödet för SD stannar vid ungefär en tredjedel av samtliga väljare. För övrigt fungerar det där bara på väljare som tvekar, de som redan klivit över linjen reagerar ”tvärtom” på det man ser som hjärntvätt och rena förolämpningar.
Vad som händer efter SD:s succéval är inte så lätt att sia om, men det beror i första hand på hur sugna Alliansen och Socialdemokraterna är på att regera tillsammans. Tråkigt lär det i alla fall inte bli.
Tomas Brandberg