Det börjar närma sig en av våra högtider och jag vill önska min Sverigevänner en riktigt god jul. Jag förstår att julen är full av saker som måste göras och som kan kännas betungande, men den glädje som helgen ger kan fungera som balsam och lindra när förväntningarna tränger på och stressar. Jag riktar en speciell julkram till alla som tagit steget att öppet och aktivt ge sitt stöd till Sverigedemokraterna.
Jag vet att det är ett stort steg att ta. Kanske har du behövt ta avsked från sociala kontakter som varit en del av ditt liv före tiden som öppet bekännande Sverigedemokrat. Det är emellertid ingen förlust att förlora de personer som tror att du blivit en annan människa bara för att du är med i ett parti som deklarerar sin kärlek till en stabilt och tryggt Sverige. Steget ut i offentligheten är ett tecken på mod. Lögnerna om Sverigedemokraterna finns fortfarande kvar i många människors medvetande. Partiet anklagades länge systematiskt för nazism, rasism och främlingsfientlighet. Ingen ska behöva utstå dessa påhopp.
Så här de närmaste dagarna före jul är det emellertid hög tid att erkänna att tidigare anklagelser har förändrats. Det finns ingen seriös opinionsbildare eller politisk motståndare som envisas med att kalla Sverigedemokraterna för nazistiskt. Idag nöjer sig de illasinnade med att tala om ett förment nazistiskt förflutet med den indirekta anklagelsen att dagens Sverigedemokrater döljer sin verkliga agenda. Jag är förundrad över hur de så lätt kan trolla bort att vi erkänner demokratin och verkar för utökad yttrandefrihet som ett direkt resultat av mötet med ett åsiktsförtryck som borde få varje sann demokrat att reagera med motvilja.
Jag är särskilt glad denna jul, eftersom jag ser hur fler och fler genomskådar lögner och förtal, ser hur de kliver fram och tar debatten. Tack vare Sverigedemokraterna har demokratin vitaliserats genom ett livaktigare samtal om Sveriges framtid, en diskussion som inte varit lika vital sedan socialismen bröt ny mark i början av 1900-talet. Jag är säker på att alla som idag tar strid för en verklighetens politiska parti är pionjärer, exakt som socialister i förra seklets början danade framtiden för en ny giv för Sverige. Det tjugoförsta århundrandet är vårt.
Jag skulle vilja ge alla modiga Sverigedemokrater i hela landet en julklapp, ett stabilt och tryggt Sverige där ingen behöver se hur vårt land förvandlas till oigenkännlighet. Men tyvärr kan jag inte få ihop presenten, jag har inte tillräckligt med blågult omslagspapper för att täcka alla revor i fasaden. Bara tanken att framtida generationer ska bli ifrågasatta när de firar jul är skrämmande. Den bästa gåvan till alla som älskar våra helger är vårt arbete för en politisk förnyelse.
Endast om du är snäll får du en julklapp av mig. Du får inget om du utger dig för att vara humanist, men verkar för att destabilisera Sverige genom en ansvarslös migrationspolitik. Du blir utan om du istället för en öppen debatt kväver samtalet med osakliga invektiv som rasist eller främlingsfientlighet. Ingen är snäll som vill förskingra svenska folkets pengar genom att omfördela våra gemensamma tillgångar till en ständig ström människor från hela världen som väljer vilket land i världen de ska söka asyl i med tydlig riktning mot de länder där det finns resurser att exploatera och onda politiker som låter detta ske.
Om Jimmie Åkesson inför den stundande julaftonen ska ringa statsminister Stefan Löfven och i god ton önska honom en god jul skulle jag vilja att han ställer en viktig fråga, eftersom Löfven kan ses som den svenska statens motsvarighet till jultomten. Efter 1990-talets finansiella turbulens fick Sverige en budgetpolitik som enkelt uttryckt gick ut på att inga statliga utgifter skulle finansieras genom lån, utan ”krona för krona”, en krona in i statskassan och en krona ut. Statens utgiftstak gjorde att de julklappar staten delade ut genom att använda sitt hårt beskattade folk pengar blev begränsade till ett minimum. Otillräckligt med julklappar till det sedan decennier eftersläpade infrastrukturunderhållet, till skola, vård och omsorg.
Varför lyfter regeringen utgiftstaket för att täcka kostnaderna för asylströmmarna? Varför går det bra att plötsligt låna till julklapparna i år och när de går till andra än det av höga skatter pinade egna folket? Varför anser statministern att det är viktigare att lägga pengar på asylindustrin än nödvändiga investeringar i infrastruktur, vård, skola och omsorg?
God nationell jul!
Uffe Hansen