Något eget hus har de inte fått. De har ingen bil och det är två kilometer till busshållplatsen. Till råga på allt är vädret dåligt. De syriska flyktingarna i den lilla danska byn har mycket att klaga på och varnar sina landsmän för att komma till Danmark.

Det är, som Samtiden tidigare har berättat inte bara i Sverige som flyktingar gnäller över de förhållanden som de erbjuds, men som de menar inte motsvarar deras förväntningar eller krav. I norska Sarpsborg demonstrerade en grupp flyktingar/migranter i början av november mot att de ansåg sig få för lite mat, att vägen till centrum är för lång och att de inte har tillgång till Internet. I Danmark luftade ett antal ”nytillkomna” sitt missnöje över att ha hamnat på Bornholm där, enligt några, inkvarteringen inte dög.

Nu har nya röster sällat sig till den klagande flyktingkören i Danmark. 17 flyktingar, som alla är syrier, har inkvarterats i den lilla byn Hammer, som ligger i Næstveds kommun på södra Själland. Hammer, som bara har 150 invånare, är kanske inte någon världsmetropol, men de 17, som har flytt krigets fasor, har i alla fall kommit till en plats där freden härskar och det är lugn och ro.
Men att det inte är tillräckligt för krigsflyktingarna framgår med önskvärd tydlighet av det reportage som danska TV2  nyligen gjorde i byn.

För tv-teamet förklarar alla flyktingarna hur besvikna de är – på precis allt och alla. Att bo i den förläggning som har varit deras hem sedan mars och inte i ett eget hus är bara en anledning till missnöjet. Likaså tycker de att det är förfärligt att de ska behöva cykla två kilometer för att komma till bussen som tar dem i språkskolan i Næstved. Här jämför de med de danska byborna som har ofta inte har bara en bil utan kanske till och med två.
Och byborna – ja! De är ytterligare en källa till frustration. När flyktingarna först kom till byn hälsades de välkomna med både blommor och erbjudanden om diverse tjänster, men det som började i dur har på något sätt slutat i moll och nu anklagar båda parter varandra för att mest hålla sig för sig själva.
Visserligen säger byborna att de gärna vill han kontakt med flyktingarna, men det allmänna intrycket är att syrierna helst vill hålla sig för sig själva. Kanske kan en förklaring vara språkförbistring: flyktingarna uttrycker sig stort sett uteslutande på sitt eget modersmål trots att många av dem har gått i språkskola i nästan ett år.

Språkundervisningen kostar, som Den Korte Avis påpekar, samhället stora pengar. Dessutom ställer man upp med transportkostnader, dagisplatser och så kallade mottagarklasser för familjer som har barn.
Att på det hela taget behöva bo i Hammer jämställer syrierna med att sitta i fängelse – och till råga på allt tycker de att vädret är kasst.
Nej – enligt de 17 syrierna är Danmark inget bra land och de vill med alla till buds stående medel avråda andra landsmän från att resa dit. En av dem har redan gjort det.
− Jag hade två vänner här och jag sa till den ene att han skulle åka vidare till Norge, vilket han också gjorde, säger Mahmoud Al Abdou till TV-kanalen.
Enligt honom är Norge mycket bättre och själv skulle han mer än gärna vända det trista Danmark ryggen om han bara kunde.
− Det är en fråga som jag har tänkt på många gånger. Om mina fingeravtryck annulleras, skulle jag lämna landet, säger han.

Haitham Janko säger att han önskar att han aldrig hade kommit till Danmark.
− Jag har hört så många positiva historier härifrån och som gjorde att jag ville hit. Men när jag kom till kommunen här, ångrade jag att jag reste till Danmark, säger han.
Else-Marie Ringgaard, som är chefskonsulent i Dansk flyktinghjälp menar att det finns förklaringar till syriernas besvikelse över Danmark. Många av dem har haft det ganska gott ställt i hemlandet; de har haft bra jobb och hyggliga bostäder och förväntar därför att samma standard ska erbjudas dem i det land de har flytt till.
− Men så blir de placerade i baracker tillsammans med andra och kan se fram till många års språkundervisning innan det är utsikter till ett arbete, säger hon.

Och som Den Korte Avis konstaterar: hon har säkert rätt i att det kan ta lång tid innan flyktingarna kan få ett jobb och bli självförsörjande, när många alla redan nu högljutt klagar över gemenskapsboende, cyklar och busskort. Några säger rent ut att de vill ha ett eget hus och buss ända fram till dörren, men allra helst en bil.
Kanske har syrierna rent av trott att de skulle få disponera en egen bil och att danskarna skulle komma dem till mötes med gåvor och försäkringar om vilken glädje och ära det är att få ge dem bostäder och underhålla både dem och alla andra asylsökare som har fått flyktingstatus i landet, fortsätter Den Korte Avis.

Men danskarnas erfarenhet av hur det står till med de syriska flyktingarnas förmåga att själva försörja sig och integreras är inte den bästa vilket Samtiden redogjorde för i en artikel som publicerades i september.
Här berättade vi om de analyser som gjorts av Danmarks arbetsgivareförenings nyhetsbrev Agenda och Nationella institutet för kommuners och regioners analys och forskning, Kora, och som talar ett tydligt språk: Bara 13 procent av de syrier som har kommit till landet som flyktingar har fått jobb efter tre år. Här avlivas också den – inte minst av den svenska statsministern Stefan Löven – omhuldade myten om syriernas höga utbildning.
Professor Jacob Nielsen Arendt vid Kora säger att en förklaring till svårigheterna att integrera syrierna är just deras låga utbildningsnivå. Han pekar också på att de utbildningar som syrierna har med sig hemifrån sällan motsvarar de krav som arbetsmarknaden i det nya hemlandet ställer.