Det lackar mot jul, en av kristenhetens stora högtider där vi minns Jesus födelse. Men också en av de högtider som inte endast marxister och socialister avfärdar som trams utan minns vad förre moderatledaren Reinfeldt uttryckte; att all vår s.k. kultur förutom ren barbarism är importerad! Om inte Anna Kinberg Batra, den nya moderatledaren, snabbt kan kasta av sig de bojor som Reinfeldt hängde på partiet så är partiet kört för en lång tid framöver. Arbetet pågår, vi får se hur det skall gå? Majoriteten av svenskarna är i grunden konservativa men socialt medvetna. De uppskattar våra högtider, seder och riter samt omfattar kristendomen som en viktig del av vår kultur även om många är agnostiker.

Sverige är en del av västerlandets kulturkrets. Den romerske kejsaren Konstantin den Store gjorde det romerska riket kristet på 300-talet e.Kr. Mängder av högkulturer har föregått oss och även Rom och att vi blev en del av den civiliserade världen sent får väl främst tillskrivas vår geografiska belägenhet. Den romerske historikern Tacitus skrev på 200-talet om de okända och dimhöljda trakterna i norr som aldrig hade tilldragit sig romarrikets intresse. Han hänvisade redan då till midnattssolen, som var så stark att stjärnorna bleknade, och han nämnde även de norra haven där vattnet stod stilla och konstaterade att där slutade världen! Långt innan romarna hade vi Egypten, Mesopotamien, den minoiska kulturen på Kreta, Kina, Partherna/Persien, den mykenska kulturen och Grekland m.fl. De var högkulturer när vi gick klädda i viltfällar och ägnade oss åt jakt och insamling av vad naturen kunde ge för den dagliga överlevnaden. Men icke desto mindre drogs vi så småningom in i Västerlandets kultur och kristnades för drygt 1000 år sedan och vår religion är sedan dess en viktig del i vårt kulturarv.

Nu skall vi snart åter fira jul och förhoppningsvis få ett antal dagar i familjens hägn och njuta av umgänge, värme, mat, ljus, dryck, dofter av gran, hyacinter och julkryddor, mässor och julotta med de sköna julpsalmerna med mera. Låt oss bejaka allt detta. Men låt oss även betänka att stora familjehögtider är extra sorgliga för de ensamma, alla de som ingen bryr sig om. Och dessutom alla de som framlider sina dagar under olidliga förhållanden i krigs- och fattigdomshärjade delar av världen.

Ja, skinkan och frosseriet i fläsk är ett arv från den förkristna tiden när den bistra vintern och mörkret nådde sin kulmen och man slog på stort för att vändningen mot den ljusare tiden snart stod för dörren. Jo, jag vet, många av våra nuvarande jultraditioner har vi fått från Tyskland så sent som på 1800- och 1900-talet men ”so what”? Kulturen i vid bemärkelse influeras ständigt av andra kulturer och sedvänjor, så har det alltid varit. Det är viktigt för mångas själsliga ro att bejaka riter som en del i vår svenska kultur. De flesta tror jag fortfarande tycker så. Det är endast vänstern och Fredrik Reinfeldt som har mage att göra sig lustiga och raljera över detta. Det svävar ett trist, grått moln av materialism och brist på andlighet över såväl vänstern som de nya moderaterna.

I 500 år har västerlandets civilisation dominerat världens utveckling vilket lett till ett bättre liv för samtliga som befolkat denna sfär jämfört med alla andra delar av vår värld med andra värderingar och en annan kultur. Vi är, som redan Kejsare Marcus Aurelius konstaterade, endast sandkorn i universum och om hundra år kan vår värld se helt annorlunda ut om den ens finns kvar. Långt innan dess är sannolikt det vi kallat välfärdsstat ett minne blott.
Vi måste konstatera att under att halvt årtusende har den på kristendomen baserade västerländska civilisationen tjänat människorna väl. Det är synd att den förkrympande politiska korrektheten, en ohelig allians mellan politik och media, förhindrar en öppen diskussion om religion i allmänhet och islam i synnerhet. Politikerna värjer sig trots att religion fortfarande har en mycket stor betydelse i världen och där den terror vi upplever i nuet är starkt förknippad med Islam.

Det här med julfirandet tillhör vad jarl Kulle i filmen Fanny och Alexander kallade ”det lilla livet”. Det lilla livet, med dess riter, sedvänjor och ”kultur”, är mycket viktigare än vad många vill erkänna. Varför kan vi fortfarande i denna moderna tid bli så oerhört berörda av en vacker dikt som handlar om det lilla livet, om det djupt mänskliga, om minnena, om svunna tider, om de som gått före oss? Vi har en mängd illusioner och det är illusionerna som är de vackraste i livet. Det är bland annat därför många av oss längtar till julen där vi i fantasin kan bädda in oss i ett varmt snöhöljt hus, där blåsten viner runt knutarna och rutorna är frostiga men där den varma brasan sprakar och där vi i sinom tid kan bädda ned oss under varma bolster medan månen går sin tysta ban över den mörka skogen och där tomten grubblar över livets gåtor i sin boning på höskullen över ladugården där djuren slumrar.

Detta är vackra illusioner som beskrivs så väl i Victor Rydbergs dikt Tomten. Varför behöver vi dessa till synes barnsliga fantasier? För att vi är små, ensamma och spröda skärvor i universum och för att vi skall dö inom ett ögonblick i universums tideräkning. När vi betänker allt detta blir det dagliga politiska käbblet något ganska oväsentligt, möjligtvis något nödvändigt ont. Men låt oss förtrollas en liten tid eller som det heter i visan; en liten tid vi leva här med mycken möda och stort besvär. Så Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Nästa år har alla möjligheter att bli ett sanningens och prövningens år. Våra snabbt försämrade statsfinanser kommer att framstå i en allt klarare dager. Risken för fortsatt politisk turbulens är uppenbar. Ett helt nytt politiskt landskap måste förr eller senare karteras och accepteras för att göra Sverige styrbart. Snart vänder räntetrenden på allvar i USA och drar med sig Europa. Tiden för konstgjord andning är snart slut och då får vi se hur det slutar för ett trött Europa? Kanske närmar vi oss en fundamental EU-kris där Storbritanniens exit blir ett intro till den slutliga kollapsen för detta korrupta monsterbygge?

Utmaningarna är stora inom de flesta politiska områden; invandring, integration, skola, försvar, infrastruktur, terrorism, energiförsörjning, kriminalitet och utanförskap, arbetsmarknadens funktionssätt och industrins konkurrenskraft m.fl. Det skulle behövas ett starkt ledarskap med en riksdagsmajoritet i ryggen för att leda vår lilla exportberoende skuta.

Jag tackar för det förtroende jag fått under året som krönikör och hoppas att jag inte sårat någon allt för mycket då ju politik trots allt inte är det viktigaste i våra korta liv och dessutom har stora inslag av gester, förställning och rena lögner. Man får inte ta allt personligen, ”it is just business”!

Jag önskar slutligen Samtidens läsare och medarbetare en Fröjdefull Jul och ett Gott Nytt År!

Olof Hedengren