Egyptier luras till Norge med löfte om asyl och jobb

Paketresan till Norge är verkligen all inclusive. Till och med ingår ett jobb. I alla fall enligt resebyrån. Men de grundlurade egyptiska och libanesiska asylsökarna får varken asyl eller arbete.

När det gäller att sko sig på fattiga människors dröm om ett bättre liv, har uppfinningsrikedomen inga gränser. Det har några hundra egyptier och libaneser nu bittert fått erfara. Av skrupellösa researrangörer med säte i Tripoli i Libanon och den nordegyptiska Al Gharbiyah-provinsen, har de lurats att köpa en paketresa – via Ryssland – till Norge. Sig beroende på paketets innehåll har priserna varierat, och dyrast är det alternativ som innehåller inte bara transport från avreseorten till destinationen utan även falska handlingar som påstås garantera både asyl och jobb.

Under hösten har strömmen av asylanter till Norge från Syrien och Afghanistan minskat, medan gruppen egyptier och libaneser har ökat kraftigt. Bara i år har 360 personer från dessa båda länder kommit till Norge efter att först ha rest genom Ryssland och enligt Utlendingsdirektoratet, UDI, − den norska motsvarigheten till Migrationsverket – är majoriteten offer för bluffande och vilseledande resebyråerna i hemlandet.
− De berättar för oss att de har köpt ett slags paketresa som skulle innehålla resa till Norge och löften om att få jobb här, säger Kirsten Myhre, UDI:s asylavdelning, till NRK.

Och frågan är vem som kan motstå detta lockrop som har publicerats på Facebook och påstår följande:
”Asylvägen till Norge är öppen. Vägen genom Ryssland är lätt. Den som vill resa kan kontakta oss privat”. I annonsen, som är skriven på arabiska på den öppna FB-gruppen ”Resa till Europa från Moskva” heter det vidare att den som så önskar kan få uppehållstillstånd i Norge och att annonsören tar ansvar för hotell, bokning av flyg och bil under hela resan. Allt detta för det facila priset av 5 000 dollar, alltså närmare 42 000 svenska kronor per person, skriver NRK som också kan berätta att rusningen efter det attraktiva erbjudandet i oktober var så stor att administratorn såg sig föranledd att beklaga att svaren dröjde.

Men den verklighet som möter i Norge är så långt ifrån den bild som researrangörerna har målat upp man kan komma, och det som möter asylanterna är stängda dörrar och insikten om ett liv som nu blir ännu fattigare. Eftersom personer från Egypten och Libanon inte bedöms ha reellt skyddsbehov får de i stort sett undantagslöst avslag på asylansökningarna och tvingas resa hem med långt mindre pengar än de en gång hade.
− Jag kan föreställa mig att de blir både arga och besvikna, säger Kirsten Myhre, som tycker att det är ”förfärligt synd” att det finns personer som utnyttjar människors längtan efter ett bättre liv.
Jørgen Carling, migrationsforskare vid fredsforskningsinstitutet PRIO – Peace Research Institute Oslo – delar helt och hållet Kirsten Myhres uppfattning. Han ser det som ett stort problem att folk luras att köpa dyra resor som, visar det sig, inte alls innehåller vad arrangörerna har lovat och han menar att konsekvenserna blir stora, både för den enskilde och för samhället.

För det första kan asylanten enligt Carling – och inte sällan också hela familjen – ha tvingats till att ta stora lån för att finansiera resan, som långt ifrån alltid är riskfri. För det andra innebär det att ett redan pressat norskt asylmottagningssystem belastas ännu mer i onödan.
Jørgen Carling konstaterar dock att detta med att asylsökare som blir utsatta för svindel och som utifrån desinformation köper paketresor ändå inte är något nytt.
Den norska regeringen har, som Samtiden tidigare har berättat, i annonser bland annat på Facebook riktat sig med information direkt till afghaner med budskap som man hoppas ska avskräcka dem från att åka till Norge i hopp om asyl.
Nu funderar UDI på ett liknade grepp och starta informationskampanjer i Egypten och Libanon, allt för att hindra människor från att betala dyrt för en förspilld resa till Norge. Men Jørgen Carling är mycket tveksam till hur lyckad en sådan insats verkligen blir och ställer sig frågan vad Norge kan ställa upp med mot de aggressiva och hänsynslösa krafter som inte bara landet, utan hela Europa, har att slåss mot.

− Därute föregår ett informationskrig där människosmugglarna marknadsför sina tjänster med garantier på säker framkomst och arbete. Å andra sidan säger de europeiska regeringarna det motsatta och dessutom delvis också via samma kanaler, till exempel Facebook. Parterna har olika intressen och folk kan bli skeptiska till båda delar, säger han till NRK.
Maria Gabrielsen Jumbert, seniorforskare vid PRIO, håller med. För det första innebär de konkurrerande upplysningarna, enlig henne, en stor utmaning för de norska myndigheterna.
− För det andra kan den information som kommer från officiellt håll och tolkas som att den har ett politiskt syfte – att förhindra att fler kommer, säger hon.

Att människosmugglarna i princip kan härja ostörda på Facebook är ett stort bekymmer inte minst för polisen som i alla fall för närvarande inte har mycket att sätta emot.
− Vi skulle gärna vilja följa upp arbetet med att få fast de människosmugglare som organiserar resorna till Norge, men det hade krävt ännu fler resurser än de vi har i dag, säger Rolf-Arne Kurthi vid polisens utlänningsenhets registreringsavdelning.