1   +   9   =  

I helgen föreslog Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna någon gång i framtiden ska bilda regering tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Inviten avfärdades snabbt av M och KD, helt förväntat.

Trots att båda partierna har normaliserat sin migrationspolitik rejält den senaste tiden finns det andra barriärer, framförallt ett medialt ramaskri, som för tillfället hindrar ett samarbete. Men nu när allt fler partier, inklusive regeringen, väljer att anamma en invandringspolitik som liknar SD:s kan man fråga sig om inte nästa steg är att också organisationen SD närmar sig den position som motsvarande partier i våra grannländer har – som regeringsparti eller regeringsunderlag. Det finns flera skäl till att Åkessons förslag inte behöver vara så orealistiskt som många proffstyckare vill göra gällande.

Ett skäl till det är att borgerligheten håller på att glida isär. Formellt existerar Alliansen fortfarande, men partierna har i höst inte bemödad sig att samarbeta om statsbudgeten. Till det ska läggas att politiken mellan de fyra olika partierna börjar spreta mer än vad som är hälsosamt för dem som tänker samarbeta. Centerpartiet och Liberalerna har gått åt vänster när de sluppit sällskapa med M och KD, medan de senare har gjort motsatt resa.

Ett andra skäl är hur Socialdemokraterna kommer agerar framgent. När tröttnar Sveavägen på sin pinsamt undermåliga regeringskollega och väljer att på klassiskt socialdemokratiskt maner regera ensam – samtidigt som man bygger sitt regeringsunderlag både till höger och vänster? Ett sådant vägval skulle kunna dra in C och L i Socialdemokraternas omkrets och lämna Kinberg Batra och Busch Thor utan potentiella regeringspartners. Det vill säga med undantag för Sverigedemokraterna.

Ett tredje skäl är väljarsympatiernas utveckling. Igår presenterade SCB sin halvårsmätning över den svenska opinionen. Bara Sverigedemokraterna ökar kraftigt. Mycket kraftigt. Alla andra partier minskar eller guppar kring felmarginalen. Varför det är så behövs inte förklaras. Den långsiktiga trenden är glasklar och har varit så ett bra tag. SD ökar. Och ökar igen. Ibland når partiet en platå och tycks stå stilla, så som skett de senaste månaderna, för att sedan ta fart i opinionen igen.

En snabb titt på potentiella regeringskonstellationer visar att en konservativ sammanslutning mellan M, SD och KD skulle få mycket större stöd än både Alliansen, de rödgröna partierna och en eventuell mitten-vänsterregering med S, MP, C och L om det vore val i dagarna.

Det finns som synes många skäl till att SD efter nästa val skulle kunna vara ett parti för regeringen eller regeringsunderlaget. Partiet är helt enkelt så stort att det blir svårt att lösa regeringsekvationen utan att ta med dem i beräkningen. Är försynen framme kan Sverige, senast 2018,  få den konservativa regeringen hon så väl behöver.