På fredagskvällen inträffade det man hade kunnat befara, kanske var det en tidsfråga. Välbeväpnade terrorister gick i centrala Paris till angrepp mot oskyldiga civila med automatvapen och granater. I skrivande stund är dödssiffran 129, för ytterligare 99 är tillståndet kritiskt.
Spåren pekar mot Islamiska Staten (IS), som också har tagit på sig dådet. Det är lite tidigt att uttala sig tvärsäkert om terrorgruppens exakta sammansättning och kopplingar men inget talar för ”ensamma galningar” eller en isolerad grupp. Det var ett organiserat islamistiskt terrordåd med syfte att mörda så många civila som möjligt.
Att just Frankrike blev måltavla denna gång kan vi förmodligen koppla samman med landets militära operationer mot IS i Syrien. Till saken hör att Frankrike inte utgör något ”lätt” mål, givet att den franska säkerhetstjänsten får betraktas som relativt kompetent.
Och då kommer frågan, skulle IS ha möjlighet att slå till i Sverige? Vem skulle förneka det, när man kunde utföra attacken fredagen den 13 i Paris? Sannolikt ligger krigförande länder som Ryssland och Frankrike högre upp på terroristernas lista över prioriterade mål, men Sverige sticker ut som en säkerhetsrisk både för sig självt och övriga Europa.
Förra året var 177 000 röda svenska EU-pass på drift och tro inte att en försvarlig andel av deras ursprungliga ägare inte är look-a-likes med potentiella terrorister från Mellanöstern. Bara i år har tiotusentals syrier sökt asyl i Sverige och ytterligare tiotusentals från samma region kan ha anlänt helt utan att registreras. Ingen behöver upplysa mig om att en överväldigande majoritet av dem skyr vapen och bomber mer än något annat, men reflektera över eventualiteten att en av hundra har kopplingar till IS och är beredda att ta till vapen mot Europa. Ingen säkerhetstjänst i världen kan ha någon tillfredsställande kontroll över vilka som tagit sig in i Sverige de senaste åren.
Vidare måste Sverige idag vara ett ganska lämpligt land att odla radikal islamism i. Vi har skuggsamhällen bestående av tiotusentals illegala migranter och dessutom en frustrerad grupp andra generationens unga muslimer, dokumenterat en rekryteringsbas för just IS. Segregerade parallellsamhällena växer i antal och storlek och klyftan mellan dem och majoritetssamhället vidgas.
Vi har just nu något jag skulle kalla migrationsinfarkt. De höga volymerna gör att kostnaderna skenar och migrationens positiva effekter avtar eftersom de institutioner som ska staka ut vägen in i samhället krackelerar på grund av ren överbelastning. Dessutom grasserar social misär när socialtjänsten och andra myndigheter tvingas till närmast total reträtt i områden som är i skriande behov av samhällets aktiva stöd.
Terrordådet i Paris aktualiserar därutöver en ren säkerhetsrisk. Latteliberaler och medlemmar av sektvänstern må sätta kaffet i vrångstrupen, men alldeles självklart utsätter vi oss för en ökad risk för terrorangrepp genom att ha öppna kanaler från krigszonerna i Mellanöstern till Rosengård och Hjällbo. Sverige tar med all önskvärd tydlighet ställning mot IS, så det vore oklokt att tro att vi inte kan bli måltavlor framöver. Dessutom kan vårt land alltså utgöra en bas för terrordåd i andra länder.
Vi hade redan före fredagen den 13:e ett starkt case för att stänga Sveriges gränser för okontrollerad asylmigration. Skydd ska sökas i första säkra land, inte en kontinent bort, en syn som nu delas av både Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Migrationsinfarkten är allvarlig nog som den är och den måste hävas för att vi ska kunna lappa och laga vårt eget samhälle och dessutom frigöra resurser att hjälpa migranterna i deras hemregion.
Säkerhetsaspekten förändrar knappast den analysen.
Tomas Brandberg