Idag inleds COP21 i Paris, det tjugoförsta partsmötet under FN:s klimatkonvention. Målet är ett avtal där alla världens länder bidrar till att minska eller bromsa utsläppen av växthusgaser, huvudsakligen koldioxid. Behövs det?
Vi passerade det jag skulle kalla för ”peak climate” för ungefär nio år sedan i samband med Al Gores propagandafilm ”An Inconvenient Truth”. Sedan dess har andra frågor trängt undan klimatdiskussionen, men jag får ofta en känsla av att många svenskar inte gått vidare sedan 2006 och huvudsakligen lever kvar i Al Gores världsbild.
Men nej, världen går av allt att döma inte under av på grund av koldioxidutsläppen. Jordens medeltemperatur styrs av ett stort antal faktorer, till exempel naturliga oscillationer i världshaven, solens cykler och atmosfärens kemiska sammansättning. Att mängden koldioxid har en inverkan är helt okontroversiellt att påstå, frågan är om den verkligen är dominerande.
Det som står klart är att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, vilket vi skulle kunna förvänta oss under innevarande århundrade, i sig innebär en ökning av jordens medeltemperatur på i storleksordningen en grad Celsius. För att temperaturen ska öka lika mycket igen krävs ytterligare en fördubbling, alltså en fyrdubbling från dagens nivåer.
Därmed skulle vi kunna luta oss tillbaka och se det så kallade tvågradersmålet uppfyllas helt av sig självt, det blir bara en grad fram till år 2100. Emellertid hävdar företrädare för FN:s klimatpanel att systemet har inneboende förstärkande effekter, vilket skulle ge hävstångseffekter på klimatet.
Jag kan inte hjälpa att naturvetaren i mig protesterar mot detta synsätt. Varför har då jordens medeltemperatur inte skenat iväg för länge sedan, om uppvärmningar är självförstärkande? Jag kan också informera läsaren om att teorin som gör gällande att koldioxid är den dominerande faktorn inte står oemotsagd. Många framstående fysiker anser att solens cykler har större inverkan. Spontant, är det verkligen så osannolikt att jordens medeltemperatur styrs av … solen!?
I vilket fall, svenska vetenskapsjournalister antyder att jordens framtida medeltemperatur mer eller mindre definieras av mängden koldioxid i atmosfären. Det är en förenkling över gränsen för vad jag skulle se som direkt vilseledande.
Jag noterar också att FN:s klimatpanel har stora problem med att förutspå framtiden. Runt millennieskiftet gick man ut med uppgifter om förestående temperaturökningar på tre till fyra grader på hundra år, en utveckling som sedan dess inte kan bekräftas av satellitdata. De ”projektioner” för framtiden som klimatpanelen producerar är baserade på datormodeller som är att betrakta som icke verifierade.
Nu är det viktigt att framhålla att jag inte har något emot att Sverige håller nere sin konsumtion av fossila bränslen i alla fall. Och skulle jag tvärsäkert hävda att hela den gängse klimatteorin är ”en bluff” så tar jag på mig en ganska besvärlig bevisbörda. Det jag inte gillar är när minskningar av koldioxidutsläpp ska ske till vilket pris som helst eller när man i panik ger sig hän åt rent kontraproduktiva lösningar.
Ej heller gillar jag den ensidiga rapportering och det okritiska grupptänk som genomsyrar denna fråga. Tyvärr har man lyckats korrumpera legioner av tjänstemän och även många forskare helt enkelt genom att finansiera deras tjänster med klimatpengar. Been there, done that kan jag säga, även om jag var något av en tvivlare redan då.
Vidare har mycket faktiskt hänt i debatten sedan 2006, inte minst har vi kontroversen kring den så kallade ”hockeyklubban”. I all korthet rör det sig om ett fall av förvanskade klimatdata, publicerade 1998, som kraftigt påverkade allmänhetens syn på klimatfrågan. Manipulationen var av allt att döma avsiktlig, vilket gradvis uppdagades för några år sedan. Men ämnets något komplicerade natur gjorde att det hela inte fick medialt genomslag.
Klimatologer brukar hävda att det minst krävs en period av trettio år för att kunna studera klimatets utveckling. FN:s klimatpanel grundades 1988, så om tre år kan vi summera klimatålderns första tre årtionden.
Mitt tips fram till dess är att inte låta sig drabbas av panik.
Tomas Brandberg, tekn. dr