Om ett spektakulärt brott begås som du anser bekräftar din världsbild, lyd ett gott råd och ligg lågt tills du har alla fakta. Och kom ihåg att nästa gång en galning tänder på en byggnad eller skär halsen av en medmänniska så kan omständigheterna vara annorlunda.

Vi har på kort tid drabbats av två spektakulära dubbelmord, det ena på Ikea i Västerås, det andra nyligen på en skola i Trollhättan. I Västerås var gärningsmannen av utländsk härkomst men inte offren. I Trollhättan var det tvärtom. I båda fallen skulle jag vara återhållsam med att politisera dessa brott, åtminstone som enskilda händelser.

Svenska media verkar därvidlag hålla med mig, fast bara till hälften. Morden i Ikea följdes av en mycket malplacerad diskussion om hur tryggt Sverige i själva verket var, en reflektion som totalt lyste med sin frånvaro i efter morden Trollhättan, där gärningsmannen var svensk. Istället fick Trollhättanmorden maximal bevakning och statsministern reste dit som ett jehu. Efter morden i Västerås låg han tvärtemot lågt, how come?

I Trollhättan tonades vissa aspekter ned i rapporteringen. Att mördaren hade rasistiska motiv får betraktas som klarlagt. Emellertid, bör man inte reflektera över hans psykiska status i och med att han hade klätt ut sig till Darth Vader och ropade ”I am your father” mellan morden? Spelar det roll att han möjligen var galen?

Vad gäller mordstatistiken för hela landet var den fram till förra året inte uppseendeväckande. Under ett decennium har antalet mord per år normalt legat mellan 80 och 100 och varken 2013 eller 2014 bröt mönstret. I år ser det ut att bli fler, av allt att döma har vi redan över 90 fall till och med oktober.

Dessutom har vi sannolikt en klar överrepresentation av utlandsfödda bland dem som begår mord. Så var det i Sverige runt millennieskiftet, men sedan dess har Brottsförebyggande rådet inte varit hjälpsamt med att publicera statistik. I Norge, däremot, talar man mer öppet om utlandsföddas överrepresentation i brottsstatistiken. Vad gäller till exempel mord i nära relationer och våldtäkter har man dokumenterat en förkrossande överrepresentation. Anmälda sexualbrott, i Sverige alltså, har för övrigt ökat markant under tio år.

Bara genom att ta del av medias rapportering kan vi notera att kriminella gäng står för en allt högre andel av det dödliga våldet. Jag framhåller att detta är en trend, inte en enskild galnings verk. Bara i Göteborg har ett tiotal mord som kan kopplas till kriminella uppgörelser begåtts bara i år. Och nej, det är inte ”självsanering”, utan fruktansvärda brott som orsakar enormt lidande och belastar samhället på olika sätt. I Torslanda sprängdes till exempel en fyraårig flicka ihjäl. Och ser man inte att denna brottslighet är intimt förknippad med migration, betong och utanförskap så har man skygglappar.

Ett annat avskyvärt brott är mordbrand och det är ingen hemlighet att förläggningar för asylsökande har brunnit, för många för att det ska vara en slump. Media har varit snabba med att anta att rasistiska motiv ligger bakom. Visserligen har inte en enda rasist infångats, men jag betvivlar inte att vissa brandattentat har utförts av grannar som inte vill ha ett asylboende alltför nära. Och det är väl alldeles självklart att denna form av protest är kriminell och därmed totalt oacceptabel.

Vissa av bränderna har för övrigt startats inifrån asylboendena, vi har till och med ett fall i Boliden där en kvinna dömts till fängelse för ett dylikt tilltag. Även branden i Munkedal, som i Sveriges Radio skylldes på utomstående, startade ”förmodligen” inomhus enligt tidningen Bohuslänningen. Tankarna går till moskébranden i Eskilstuna i december förra året, som direkt orsakade värdegrundspanik. Det visade sig sedan att denna brand hade uppstått på insidan.

Men vare sig det är grannar eller asylsökande som tänder eld på förläggningarna tror jag att det är ett uttryck för maktlöshet och frustration. Vi har en onormalt hög migration och i synnerhet i mindre samhällen kan stora asylboenden ruska om lokalpolitiken rejält. Det är en så märklig inställning många svenskar har, att migrationspolitiken inte är deras ensak eller något man behöver ha en åsikt om, tills man själv påverkas direkt.

Med förundran tar jag del av teorin att det är Sverigedemokraternas fel att folk är frustrerade. Min uppfattning är den motsatta. SD står ju för en normal migrationspolitik, som skulle ha orsakat väsentligt mindre stress i samhället om den hade genomförts. Dessutom utgör vi ju ett lagligt och fredligt forum för att protestera mot den förda politiken. Det måste ju vara höjden av förvirring att tro att problemen uppstod i samma ögonblick som Sverigedemokraterna påtalade dem.

Vart är vi då på väg? Jo vi är på väg mot ännu mer markant segregation och större klassklyftor, ännu större trångboddhet i förorterna ännu fler småorter där människor i baracker ska sitta packade som sillar i månader i streck. Ännu fler av våra söner kommer att vända sig till kriminella gäng och våldsbejakande ideologier. Antalet no-go-zoner, där myndigheterna gradvis överlämnar rättsskipningen till självutnämnda krafter lär inte heller minska.

Kan vi alltså förvänta oss ytterligare mord och fler bränder? Ja vad tror ni själva?

Tomas Brandberg