Två statsministrar i rad, ja hela regeringar har sprungit åt fel håll, borrat ned sig i frågor av perifer betydelse samtidigt som det brinner vid husknuten. De har helt missbedömt vidden av de problem som tornar upp sig vid horisonten i massinvandringens spår. Vi har en statsminister som inte fattar nödvändiga beslut och rådgivare som undergivet håller tyst eller som är för naiva eller tröga för att ge rätt råd vid lämpligt tillfälle. Det är allvarligt för Sverige.
Är jag ensam om att tycka att det är pinsamt att se vår statsminister åka runt i Europa och vädja till andra att besluta, att ”öppna sina hjärtan”? Han har möjlighet att besluta i Sverige, men istället för att stå upp för Sverige väljer han att förnedra sig inför statsöverhuvuden i hela Europa. Han påminner om Ludvig XVI som inför oroligheterna i Frankrike år 1789 viftade bort varningsord om kaos och upplösning. Det vi ser är socialismen eller socialliberalismens totala sammanbrott inför den verklighet som rått grinar dessa utopister i ansiktet.
Att jag varit aktiv i den nationella rörelsen i över trettio år innebär att jag kanske tydligare än många andra ser hur dagens politiska ledarskap tyvärr återspeglar de senaste decenniernas brist på politiskt mod och verklighetsförankring. Det är liberalismen och socialismen som inte håller när verkligenheten hårdnar. Det ökade stödet för Sverigedemokraterna är en djupare attitydförändring, en veritabel jordbävning. De etablerade politikerna förstår inte att detta är början på ett idépolitiskt skifte som får richterskalan att slå i taket. Men det innebär inte att kärnfrågan om migrationen idag dominerar opinionsvindarna. Det är dags för en riksomfattande folkomröstning.
Jag är glad att kravet på folkomröstning drivs med kraft och beslutsamhet, men jag vill påminna om den man som först drev frågan i Sverige: Sven-Olle Olsson. Med rötter i den skånska myllan, förankrad i en äkta bonderörelse är han unik i sin tid. Han ser en stolt och patriotisk rörelse förvanskas av liberaler som anstränger sig för att vara ett med en tid som går i otakt. Han väljer att oegennyttigt stå upp för folkets rätt att besluta i frågor av stor betydelse för deras framtid, om folkets rätt till stabilitet, trygghet och tradition. Han vill inte omyndigförklara sina kommuninvånare genom att slunga högstämda men till intet förpliktande slagord i deras ansikte, tala över deras huvuden och besluta utan hänsyn till deras vilja. Han är kapten över sin båt (Sjöbo kommun) och vet att en order från kommandobryggan leder till omedelbart resultat, han svassar inte omkring i hela landet eller i andra länder för att få andra att göra det han själv inte har vett om att rakryggat uträtta.
Året var 1988 och SD hade funnits i ett år. Vi i Södermanland börjar mobilisera ett stöd för Sven-Olle Olsson. Pressen valde att i sedvanlig ordning håna hjälten och hylla de som inte förtjänar det, de som försätter vårt land i en ohållbar situation. I pressen väljer man att kalla honom för Svin-Olle och fascist-Olle. I Oxelösund och Nyköping organiserar vi vårt stöd. Vi påbörjar bl.a. en namninsamling till stöd för en folkomröstning i allmänhet och för Sven-Olle Olsson i synnerhet.
Särskilt lyckosam blev insamlingen genom vår barndomsvän, Olle Engvall, som bland hamnarbetare i Oxelösunds fick ett omfattande stöd. Flera journalister kommer till Oxelösund för att misstänkliggöra oss som stod bakom initiativet, men utan att lyckas. Vi fortsatte genom att mobilisera ett gäng som åkte ned till Sjöbo för att dela ut en broschyr med titeln ”Sjöbo – ett demokratiskt föredöme”. När resultatet av folkomröstningen kom kände vi stor glädje över att ha segrat.
Visserligen blev Sven-Olle Olsson utesluten ur Centerpartiet, men han kommer för alltid finnas med i historien som den som stod upp för äkta demokrati och sitt folks rätt till sitt land. För Centern som folkrörelse blev uteslutningsbeslutet den sista spiken i kistan och resten är en tragisk dödskamp mot klockan utdragen genom miljoner i partikassan av insamlade tillgångar från hårt arbetande bönder.
Segern i den folkomröstningen ger vittring om seger i en riksomfattande folkomröstning. Det finns helt enkelt inga argument mot en politik för ökad trygghet och säkerhet. Vem vill innerst inne kasta in Sverige i kaos? Vem vill beröva svenska folket sitt land, som de ärvt av sina fäder och ska lämna vidare till framtida generationer?
Alla med insikt vet att mångkulturella samhällen är otrygga och instabila, alla kloka och eftertänksamma vet att Sverige är särskilt sårbart eftersom vi har en välfärdsstat som är dimensionerad för ett minimalt utnyttjande, alla vet att skola, vård och omsorg påverkas negativt för de svenskar som behöver hjälp när våra socialister och liberaler ska leva efter sina världsfrånvända principer om allt till alla. Ingen vettig människa kan ge sitt stöd åt en politik som innebär att vårt genom hårt arbete förvärvade välstånd delas ut till hugade spekulanter från hela världen.
De beslutsfattare som står bakom denna orättfärdiga omfördelning är onda. De förvägrar framtida generationer den stabilitet eller trygghet de själva åtnjuter, den som existerat p.g.a. tidigare generationers ansvarstagande för kontinuitet framför modernitet. De har dessutom fräckheten att kräva hjälpinsatser med andras pengar och stå med sina privilegier i orubbat bo.
Vi kan inte förlora mot denna kör av falska toner, denna musikmanifestation för tondöva, denna sång över inkompetens. Först finns det inga tak, sedan är taket nått. Först är det lönsam och berikande, men snart därefter är det en svårighet, en belastning. Jag kräver en riksomfattande folkomröstning nu!
Uffe Hansen