Fristen gick ut i går, söndag. Men ännu vid middagstid på måndagen är tiggarlägret i Malmö kvar och beslutet om avhysning har överklagats ännu en gång.
− Det förändrar ingenting, säger Sverigedemokraternas kommunalråd, Magnus Olsson.
Det eldas friskt i kvarteret Brännaren. Den svarta röken blandar sig med dragspelstoner och aktivisternas slagord. Luften surrar av rykten, men frågan om när aktionen mot Sveriges mest omtalade kåkstad ska inledas är hittills obesvarad. För – för att nu travestera Bibeln: Dagen eller timmen vet ingen – utom polisen.
− Kanske det blir i natt, säger Magnus Olsson.
Tillsammans med ett par andra sverigedemokrater – Håkan Ask, ledamot i miljönämnden och Pontus Andersson, politisk sekreterare – befinner han sig denna lite råkalla och disiga novembermorgon vid den tomt där, som tiden har gått, ett varierande antal så kallade EU-migranter har bott sedan nästan två år tillbaka.
Skulle det beslut som miljönämnden tog i tisdags ha följts till punkt och pricka så skulle lägret vara tömt nu. Men hittills har ingenting hänt. Inte mer än att den tilltagande misären på Industrigatan har blivit Malmös just nu största turistmagnet. Och det inte bara lokalt. Malmö stads kamp mot den olagligt intagna tomten är nu en angelägenhet som med intresse inte bara följs av hela Sverige utan även av Danmarks Radio, som har ett team på plats.
De tre SD:arna Pontus Andersson, Magnus Olsson och Håkan Ask var på plats på måndagsmorgonen. ©Samtiden
Magnus Olsson skakar på huvudet. Det borde aldrig ha gått så här långt, menar han.
− Vi i SD var tidigt ute och krävde åtgärder; att tiggarna skulle avhysas och bussas tillbaka till sina hemländer. Att det nu har dragit ut på tiden betyder bara att samhället har fått ökade kostnader, säger han och fortsätter med att kommentera den rundgång som har präglat hela denna fråga som har blivit allt mer infekterad.
− Alla har skyllt på alla; polisen på kronofogden, kronofogden på polisen och så vidare. Ingen har kunnat göra någonting. Men nu går det plötsligt att lösa. Det är ju bara det att de verktygen har funnits hela tiden och bevisar bara att de styrande i Malmö – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – inte vet på vilket ben de ska stå när det gäller insatser.
I fråga om långbänken får han medhåll av Kenneth, som inte vill uppge sitt efternamn men som tillsammans med sin hustru har sällat sig till den ganska stora skaran på ”åskådarplats” – trottoaren på andra sidan Industrigatan.
− Detta skulle man ha tagit tag i för länge sedan, säger han.
Människornas placering visar för övrigt på ett tydligt sätt hur delade uppfattningarna är i den här frågan. På samma sida om gatan som lägret ligger har dess supportrar placerat sig. Det är svårt att uppskatta hur många de är, men kanske någonstans mellan 50 och 100. De bär banderoller, kräver att avhysningen ska stoppas och att tiggarna ska få vara kvar i Malmö.
− Jalla, jalla, jalla – Malmö för alla!, skriker de.
− De har givetvis rätt till yttrandefrihet, men samtidigt lever de i villfarelsen att resurserna är oändliga, säger Magnus Olsson som avfärdar aktivisternas krav på till exempel bostäder som orimliga.
− Här i Malmö är ju bostadsbristen enorm, tillägger han.
Håkan Ask är bekymrad över den anarki som han menar allt för länge har fått råda:
− Polisen kan ju inte upprätthålla ordningen och det tycker jag är oroande. När ungdomarna ser att lagen inte är lika för alla och att olagliga handlingar inte får konsekvenser är ju risken stor att det smittar av sig, säger han.
Att polisens insats dröjer tar dock Håkan Ask med ro:
− Jag tror man avvaktar bästa tidpunkten, säger han och tillägger att aktionen, när den väl blir av, kommer att uppnå sitt syfte.
− Man har helt enkelt inte råd att misslyckas, säger han.
Det dröjer dock inte länge förrän några av aktivisterna på motsatta sidan av gatan får syn på SD-politikerna. Hatobjekten filmas och både Magnus Olsson och Håkan Ask är medvetna om att bilderna kommer att läggas ut på diverse sajter. Lägersupportrarna gör också vad de kan för att provocera, men ingen av politikerna går i den fällan.
Aktivisterna hade ögonen på SD:arna på andra sidan gatan.© Samtiden
Saif, som tillhör aktivistsidan, vill helst se att Sverigedemokraterna försvinner från platsen. Deras närvaro är – för att använda hans eget uttryck – ”nedkränkande för dom andra”.
− Nej, de borde inte få stå här. De andra känner sig mobbade, säger han.
Saif, som bor i Sverige men som jobbar som truckförare i Danmark, säger att han har tagit ledigt från jobbet bara för att visa sin solidaritet med tiggarna, som han tycker regeringen borde göra mer för.
− Ge dem tak över huvudet och se till att de får praktikplatser, tycker han.
Aktivisterna har haft bråda dagar för att protestera mot rivningen av tiggarlägret i Malmö. ©Samtiden
Inne i själva lägret finns Svenska kyrkan på plats. Ett gäng präster och diakoner går runt i gula västar och vill i princip bara vara närvarande i en svår situation.
− Att dela svårigheterna med människor är ju en tradition i Svenska kyrkan. Vi tar inte ställning på något sätt utan bara verkar för ”shalom” – för frid och fred, för att sprida lugn och vara närvarande i ett sorgehus, säger Per Kristiansson, präst i Västra Skrävlinge församling.
− Och just nu är hela Malmö ett stort sorgehus, tillägger han.
Komminister Per Kristiansson var del av Svenska kyrkans team. ©Samtiden
Mitt i all väntan kom alltså beskedet om att juristorganisationen Centrum för sociala rättigheter än en gång hade överklagat beslutet om avhysning. Men såväl Magnus Olsson som Håkan Ask var övertygade om att det inte skulle förändra läget. Och de fick rätt. På tidig eftermiddag meddelade Mark- och miljödomstolen: rivningen kan påbörjas. Polisen kan alltså skrida till verket när tidpunkten bedöms vara den rätta.