Det krävs inget politiskt snille för att se att den värsta svenska krisen i modern tid är för handen. Ett mångårigt förlopp har eskalerat och vänsterregeringen har fullständigt tappat greppet och, som det förefaller, även tidsuppfattningen. Regeringen har tydligen tillsatt en utredning som först i slutet av 2017 skall lämna förslag om en bättre ordning för asylmottagandet samt om hur bostadsfrågan för invandrare skall lösas etc. Om vi skall lyckas bevara en någorlunda sammanhållen och säker nation med bibehållen integritet samt något som åtminstone liknar ett s.k. välfärdssamhälle, ja då måste det till krafttag nu, inte om 2-3 år.
När 50 personer får övernatta i Migrationsverkets reception, nyanlända hänvisas till tält, finansministern inte har en aning om hur stor invandringsnotan blir 2015 eller hur den skall finansieras, 60 procent av biståndsanslagen går rakt ned i ett svart hål, Sverige ansöker om ”nödfinansiering” från EU:s krisfond, Sverige kräver att få lyfta av asylsökare till andra EU-länder, ja då förstår även de klentrogna att något är väldigt fel.
Det finns ett mönster i EU-byråkratins modus operandi. Man beslutar om ”reformer” eller ”regler” men så snart något av de större länderna bryter mot regelverket så låter man det ske utan konsekvenser. Den s.k. Dublinförordningen är endast ett sentida exempel. Om den följdes skulle Sverige inte få på sig sådana ofantliga volymer asylsökande som nu är fallet. Förordningen säger att asyl skall sökas i det första EU-land en asylsökare sätter sin fot i. Men nu låtsas man som om den inte fanns. Till detta kommer ett ökat inflöde från de som redan är EU-medborgare och där syftet hos många är att utnyttja den fria rörligheten för att tillgodogöra sig välfärdstjänster, tigga eller begå brott. Många av EU:s landsgränser är som stormaskiga såll. Sverige har mycket liten, om ens någon, kontroll på vilka som kommer in i landet, hur länge de stannar etc.
”Nu är gränsen nådd”, säger regeringen. Nu kan man plötsligt tala om volymer och antal utan att anklagas för utlänningsfientlighet, rasism och fascism. För endast några månader sedan fanns ingen gräns för antalet immigranter enligt statsminister Löfven. Det hänvisas ofta till att vi är bundna av internationella konventioner av olika slag. Hur kommer det sig då att andra länder som Norge, Finland, Danmark, Storbritannien m.fl. endast släpper in en bråkdel av det antal (såväl absolut som relativt invånarantal)? Vi borde kräva en exakt redogörelse för hur det faktiskt förhåller sig med våra ”verkliga åtaganden”.
Och så har vi dessa bortförklaringar och ansvarsavsägelser. Enligt PK-folket (inkl. regeringen) har himlen just fallit ned. Det finns absolut inget ansvarskännande och ingen självrannsakan, det vill säga att vår egen naiva invandringspolitik försatt oss i den prekära situation som nu råder. Nej, problemet är en ”act of God”, något som ingen har haft makt att påverka. Det som först nu börjar glunkas och mumlas om är vad Sverigedemokraterna sagt i klartext under ett antal år. SD:s sanningssägande har bisarrt nog varit den officiella förklaringen till utfrysningen av partiet.
Nu förfasar sig vänstern över SD:s utomparlamentariska aktivism, d.v.s. att i andra europeiska länder sprida information om det krisartade läget i landet. SD är bojkottat av riksdagens partier från vänster till höger.
Och eftersom SD inte är ett parti som lägger sig ned för att dö när man blir motarbetad och mobbad så ”tager man vad man haver” enligt Kajsa Wargs recept. När LO satsar miljoner på negativ SD-propaganda och när en extrem vänsterfilm i skepnad av en dokumentär om ”Ship to Gaza” blir till obligatorium i grundskolan. Ja, då hörs inga klagovisor från vänstern. Vår migrationsminister Morgan Johansson gråter krokodiltårar och blir indignerad för att ”SD pratar skit” om vårt land. Men vilka är det som år efter år pekat på att det inte finns något svenskt värt att bevara. Ingen genuin svensk kultur, inga riter som är värda att hylla eller bevara (midsommar, advent, jul m.fl.) utan att vi är barbarer som fått all vår civilisation och ”svenskhet” via import. Jo, just vänstern (Mona Sahlin m.fl.) men även filuren Reinfeldt.
I Tyskland växer kritiken mot den förda invandringspolitiken och där faller strålkastarljuset på en person; förbundskanslern Angela Merkel som vurmat för en ”generös” politik. Folkets missnöje och oro kan mycket väl leda till att Merkel möter sitt Waterloo. Kommer något liknande att hända ledarna för M, C, FP, KD, S, MP och V? Knappast!
Min tro är att vi inom ett halvår eller så kommer att få se en ny regeringskonstellation. Med tanke på att alliansen har lika stor skuld till krisen som regeringen kan det möjligtvis bli en bred samlingsregering då inget av partierna vill ha nyval. Risken är uppenbar att man väljer den ”breda vägen” som kan lindra bearbetningen av skulden kortsiktigt men där den mer långsiktiga effekten är borgerlighetens sotdöd. Till moderaternas ”volt-face” får jag återkomma.
Olof Hedengren