Stefan Löfvens märkliga agerande skadar och skämmer ut Sverige, menar insändarskribenten Thomas Franson.

Medan flyktingströmmen till Sverige accelererade i slutet av september passade Löfven med följe på att visa upp sig i New York på FN:s klimatdagar. Han blev borta en hel vecka. Han hade många strängar på lyran. Viktigt att promota Sverige för en period i säkerhetsrådet. Och så förstås showen i Central Park där Löfven entusiastiskt förkunnade att ”Sverige har världens första feministiska regering”. Detta var Löfvens viktigaste budskap i en tid då det land han är satt att leda hotas av systemkollaps. Tänk vilken ledare. Vad ska omvärlden tro om Löfven – och om vårt folk som valt honom. Gå till länken och lyssna på honom.

När Stefan så småningom kravlat sig hem till Sverige kunde han konstatera att vi redan i början av oktober passerat det antal asylsökande om totalt 84 000 som vi uppnådde för toppåret 1992 då Balkankriget härjade som värst. Vi talar nu om kanske inemot 150 000 asylsökande för helåret 2015 med nuvarande ankomsttakt.

I Norberg startar skolundervisningen eventuellt utomhus på grund av lokalbrist och Löfvens folk är ute på stan och köper värmeisolerade campingtält. De kommunalråd, bl a i Årjäng, som protesterar får ett samtal från Morgan Johansson och sedan är det lugnt i leden. Nu är det kris och alla måste ta sitt ansvar manar och menar Löfvén. Inte minst vi enskilda medborgare kommer tids nog att få visa ansvar via skattsedeln, vi som inte ens är tillfrågade huruvida vi anser det okej att arbeta med befolkningsomflyttningen eller om vi istället skulle vilja satsa mer till hjälp på plats såsom exempelvis professor Rosling förordar.

Vi kan ta det igen: Brist på skolplatser för barnen, brist på lärare med adekvata språkkunskaper, slut på asylplatser, slut på bostäder för utplacering av asylsökande, problem att komma i arbete, noll koll på vilka som kommer in i landet. Men Löfven blundar och levererar ordern: Alla måste ta ansvar för flyktingarna! Verkligen en märklig ledarstil. Sedan när tar den enskilde ansvar för beslut i regering och riksdag? Vi drabbas visserligen men det är sannerligen inte den enskildes ansvar.

Och det egna folket då? Jag menar de etniska svenskarna alltså. De som inte har arbete eller bostad; de äldre och sjuka och svaga som också fortsättningsvis gärna vill ha en skärv från välfärdsindustrin för sitt eget välbefinnande. Vad gör vi med dessa människor? Är månne nästa drag i Löfvens strategi att skicka dessa gnällspikar till krishärdarna i norra Afrika eller Mellanöstern – bara för att de ska förstå hur oförskämt bra de har haft det under sin levnad i Västeuropa.

Igår ordnade regeringen en gala på Münchenbryggeriet i Stockholm där man förnedrade Sverige genom att påstå att vi inte har någon egen inhemsk svensk kultur. Allt för att visa att det är genom invandringen som landet ska byggas, inklusive kulturen. Finns det ingen gräns för skamligheterna. Och till råga på allt. Kungen och drottningen var inbjudna att åse detta jippo, troligen enkom för att sprida glans över Löfven och hans lustigkurrar.

Thomas Franson, fil. kand