Statsministern var under gårdagskvällen gäst i SVT:s Agenda för att svara på frågor om den pågående invandringskrisen. I ryggen hade Löfven, dels fredagens Migrationsöverenskommelse, dels en egendomlig intervju i Svenska Dagbladet från i lördags. Migrationsöverenskommelsen har redan kommenterats utförligt på många håll – omdömet är nästintill enhälligt negativt. Det är en ihålig och slarvig fabrikation som inte kommer göra mycket, om ens någonting, för att minska invandringstrycket på Sverige.
Än märkligare är att Löfven i intervjun med SvD indirekt väljer att såga överenskommelsen, bara timmar efter att den presenterats. ”Alla förstår att åtgärderna inte räcker” är den talande rubriken och i artikeln säger Löfven bland annat att den nuvarande situationen inte är hållbar. Bra så, det är ju en helt korrekt observation. Men varför görs ingenting åt att förändra den ohållbara situationen?
I Agenda fick Löfven upprepade gånger frågan om den nya Migrationsöverenskommelsen är till för att minska invandringen till Sverige. På detta svarade inte statsministern utan hävdade att Sverige inte på något sätt kan påverka antalet människor som söker sig hit. Det är en lika dålig lögn som att den accelererande invandringsströmmen huvudsakligen skulle bero på kriget i Syrien.
Självklart kan Sverige påverka antalet människor som söker asyl här. Vad tror Löfven själv det är som gör att många tar sig just hit? Det är knappast det svenska klimatet som lockar. Genom att vara ett land som generöst delar ut permanenta uppehållstillstånd, ackompanjerat av andra förmåner har Sverige gjort sig till en magnet för invandring. Att illegala invandrare kan erhålla vård på bättre villkor än svenska medborgare eller att det inte finns något försörjningskrav för anhöriginvandrare är exempel på tilldragande faktorer som gör Sverige attraktivt för människor som söker sig till Europa.
Detta är ingen hjärnkirurgi, ändå envisas Löfven med att påstå att det är helt bortom Sveriges kontroll att påverka antalet asylsökande. Det är ett bekvämt sätt för den som inte vill eller vågar göra någonting för att minska invandringstrycket att placera ansvaret någon annanstans.
Istället hoppas Löfven att övriga Europa ska införa samma invandringspolitik som Sverige. Enligt honom är det att ”ta ansvar”, hur nu det kan vara ansvarsfullt att bygga in problem, konflikter och spänningar i sitt eget land. Men även detta argument är en bekväm undanflykt. Andra europeiska länder vill inte apa efter svensk migrationspolitik, ändå vill Löfven ge sken av att Sveriges problem ska lösas av andra länder.
Det vore mer passande om han först och främst försökte lösa de problem han själv skapat i sitt eget land.