Den famösa Decemberöverenskommelsen (DÖ) är ett missfoster som strider mot inte endast vår konstitution angående parlamentarism utan även mot demokratins innersta väsen.

Det räcker med att konstatera att tre förhållanden:

1) Sveriges riksdag har en icke-socialistisk majoritet
2) Regeringen (S+MP) med stöd av V är socialistisk till sin natur
3) DÖ innebär att opposition är verkningslös och överflödig, en frivillig kastrering från fyra partiers sida (M, FP, C och KD).

Jag inbillar mig att en majoritet av Sveriges folk, åtminstone den delen av folket som över huvud taget bemödar sig med att åtminstone övergripande följa den politiska processen, anser att DÖ är en anomali och något mycket dåligt som borde upphöra att gälla.

Nu börjar det knorras hos framför allt Kristdemokraterna (KD). KD står på randen till att utplånas som riksdagsparti. Det är uppenbart att partiet har en vänster- och en högerfalang för att använda gamla och grova måttstockar. Vänsterfalangen har anslutit sig till de politiskt korrektas skara i alla frågor. Man talar om värdegrund, man låtsas att vi har ett försvar värt namnet, att den gamla doktrinen om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig fortfarande är ett stridsrop som har någon reell bäring. I denna falang ingår KD:s vice ordförande Emma Henriksson och den gamle ”insidern” Jakob Forssmed. Högerfalangen representeras av bland andra ungdomsförbundets, KDU:s, ordförande Sara Skyttedahl och EU-parlamentarikern Lars Adaktusson.

Det är uppseendeväckande att Jan Björklund, Folkpartiets partiledare, ”hotar” med nyval om KD skulle bli instrumentella i att bryta DÖ. Vem tror att FP skulle vinna på ett extra val?

Som landet ligger kan man säga att rent partipolitiskt är det endast Sverigedemokraterna (SD) som är emot DÖ. Motståndet finns dock i partiernas medlemskadrar och hos den röstande allmänheten inom de flesta partier. KD kan nu bli det andra partiet som tar bladet från munnen och förordar ett kirurgiskt ingrepp för att ta bort något som kan liknas vid en cancersvulst på den demokratiska kroppen. Som jag påpekade tidigare finns goda skäl tro att en majoritet at Sveriges folk är emot en så tvivelaktig konstruktion som DÖ verkligen är.

Det finns i grunden endast ett skäl till att framträdande politiker inom de etablerade politiska partierna, från kommunisterna till moderaterna, försvarar DÖ. Deras hat mot SD och deras ambition att utesluta SD från allt politiskt inflytande oavsett hur stort partiet blir i riksdagen. Det är en icke statsmannamässig och mycket inkrökt och farlig väg att beträda vilket vi kommer att se så småningom. Det var Reinfeldt som Alliansens ledare och statsminister som satte tonen, ett statsmannamässigt missgrepp av stora mått. Och Alliansens ”svans” följde honom som en lydig hund.

Ett extra val nu på grund av att DÖ spricker kommer att, om jag får gissa, leda till ett uppsving för de partier som avvisar DÖ, d.v.s. SD och eventuellt KD. De frågor som skulle bli stora, vid ett extra val, vid sidan av DÖ, är naturligtvis invandringspolitiken och möjligtvis försvarspolitiken. Att Jan Björklund därför kan företa sig att ”hota” med nyval till följd av KD:s motstånd mot DÖ är obegripligt. Han och hans parti har knappast gjort några stora framsteg i väljarstöd och opinion. Tror han att ett stöd för DÖ kommer att bli vägvinnande i ett eventuellt extraval. Knappast!

SD kommer att vinna på sin långvariga och insiktsfulla kritik av invandringspolitiken som nu alla och en var kan se är en katastrof samt sitt motstånd mot DÖ. Låt oss se ett extra val, det vore bra för landet i det läge vi nu befinner oss i. Mer realism och klarspråk och mindre bludder om ”värdegrund”, ”humanitär stormakt”, ”feministisk regering” mm vore välgörande för aktiebolaget Sveriges framtid. Majoriteten av Sveriges folk är inte socialister. Låt oss därför för Guds skulle få en icke socialistisk regering med majoritetsstöd i riksdagen.

Olof Hedengren