Vi har i åtskilliga reportage, artiklar och inlägg kunnat ta del av den växande ström av människor som söker sig till Sverige. Varje dag rullar tågen in på bland annat Stockholms centralstation med nya individer som vill ansöka om asyl via Migrationsverket, över 1500 per dag i skrivande stund. Enligt Migrationsverkets presschef rör det sig dock om så många som 2000 då alla inte hinner registreras från en dag till en annan.

Det finns uppenbarligen olika åsikter om hur flyktingpolitik ska bedrivas. Medan vi vill hjälpa så många som möjligt i närområdet, fokuserar övriga partier främst på mottagningen i Sverige. Men att Sverige står inför en av vår tids största utmaningar kan nog alla vara överens om. Vad som dock inte diskuteras är den långsiktiga effekten av det som nu sker. Det tycks vara lätt att avgränsa sina resonemang i termer av tillfälliga boenden och själva mottagningssystemet. Men detta är ingen händelse som kan avgränsas till några få år, vilket man bör vara medveten om när frågan diskuteras.

Nyligen varnade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att den ekonomiska belastningen på Sveriges kommuner just nu är stor då det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Låt oss då titta lite närmare på hur lång tid det tar.

En studie från Statistiska Centralbyrån visar att förvärvsfrekvensen långsiktigt ökar fram till 10 år efter invandring till Sverige. Sedan avstannar ökningen och förvärvsfrekvensen stannar vid blygsamma 60 procent, vilket kan jämföras med ca 85 procent för inrikes födda. Efter hela 16 år har fortfarande endast 62 procent av kommunmottagna flyktingar förvärvsarbete. Med tanke på att Migrationsverket endast för i år utökar beredskapen till ett mottagande på hela 180 000, så är effekten stor.

Att begränsa det som nu sker i termer av nutid är således fel. Den migration som nu når Sverige kommer att sätta sitt avtryck på vår gemensamma ekonomi för många år framöver. Det finns dem som hävdar att Sverige är för dålig på integration och att vi måste satsa mer på att få dessa individer i arbete. Men då ska man komma ihåg att både denna och tidigare regering långsiktigt och ständigt har ökat anslagen för just detta. Enligt regeringens nya budget anslås för endast integration och etablering hela 110 miljarder för kommande budgetperiod om fyra år. Vidare ligger Sverige i topp vad gäller integrationsarbete enligt MIPEX (Migrant Integration Policy Index). Det går således inte att ständigt återupprepa det gamla mantrat att vi inte gör nog. Problemet är något annat, invandringens omfattning.

För att finansiera den invandringspolitik som Sverige nu har så höjer regeringen skatter, man sparar in på välfärden och man flyttar över medel från bistånd till flyktingmottagning.

Sverige har länge varit en välfärdsstat som människor har känt tilltro till. Man har varit lugn för att när man blir gammal så ska man klara sig på den pension man får. Man har som barn växt upp med en skola och barnomsorg har varit bra och man har levt i ett samhälle med trygghet på gator och torg.

Exakt hur det som nu sker kommer att påverka Sverige på sikt kan ingen säga, men att den nuvarande strömmen av nya asylansökningar kommer att påverka oss ekonomiskt negativt under mycket lång tid råder det ingen tvekan om. Även detta bör man vara medveten om när man diskuterar dagens flyktingpolitik.

Mikael Eriksson
Sverigedemokraterna i riksdagen, Gruppledare politiska tjänstemän