Kristdemokraternas högsta beslutande organ, Rikstinget, har fattat ett oerhört viktigt och modigt beslut till gagn för Sverige och demokratin, nämligen beslutet att för KD:s del lämna den förödande och odemokratiska Decemberöverenskommelsen.
Beslutet är inte endast en framgång för Sverige och KD. En bieffekt blir att de övriga borgerliga partierna ställs i skamvrån om de inte omedelbart ansluter sig till Kd:s hållning. Om vi får tro Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra så har samtliga alliansledare redan accepterat att Decemberöverenskommelsen ”is no more”! De ville naturligtvis undvika nesan att stå i skamvrån. Tänk vad lätt det är om någon annan går i bräschen. Hela borgerligheten bör sända en tacksamhetens tanke till i första hans KDU:s ledare Sara Skyttedal understödd av bland andra Lars Adaktusson som har en särskild prestige i partiet.
Även om nu samtliga allianspartier blixtsnabbt lämnat sin avtalsmässiga ståndaktighet, ”Pacta sunt servanda”, tror jag att vid ett eventuellt extra val KD blir en vinnare för sin dristiga insats i en principiellt oerhört viktig fråga. Denna dristighet kan vara det som räddar partiets fortsatta existens som riksdagsparti. Nu är borgerligheten fri att lägga fram och rösta på sina egna budgetar och andra politiska och budgetpåverkande förslag. Sent skall syndarna vakna även om anpassningen till KD av ren självbevarelsedrift gick med blixtens hastighet. Man ser hur politiskt orubbliga ting ofta endast är bräckliga korthus. Det är bara det att någon måste gripa svärdet och gå i bräschen.
Leder KD:s beslut och dess efterverkningar till nyval? Folkpartiledaren har ju av obegripliga skäl varnat eller snarare ”hotat” KD med extra val om de bryter Decemberöverenskommelsen. Som ledare för ett liberalt och frisinnat parti borde folkpartiledaren vara den främste motståndaren till den odemokratiska Decemberöverenskommelsen. Det duger inte att säga att det var den ”minst dåliga” lösningen. Så kan inte ansvarfull politik bedrivas. Folkpartiledaren har blivit fången i sitt eget parti av den politisk korrekta vänsterfalangen.
Ett snabbt extra val tror jag leder inte endast till framgångar för KD utan naturligtvis också för SD som varit principfast i motståndet mot den odemokratiska Decemberöverenskommelsen som ju i realiteten riktades mot just SD. Det är svårt att se några uppenbara skäl till att de övriga allianspartierna skulle gå framåt. Detsamma gäller trion S, MP och V. Med tanke på Löfvens låga förtroendesiffror och miljöpartiets utpräglat svaga insatser i regeringssammanhang finns inte heller några skäl till att dessa två regeringspartier skulle vinna terräng i ett val. Möjligen skulle kommunisterna kunna knapra någon procent? Det finns mycket som talar för att ett extra val skulle innebära exit för Löfvéns regering, inte en dag för tidigt för övrigt. Det skulle också ha det goda med sig att kommunisterna tappar inflytande. Därför ropar Jonas Sjöstedt i öknen; ”Kan man lita på KD”! Ja, det är just det man visat att man kan. Tiden för illusionsteater är över och kommunister är de sista vi kan lita på.
En relevant fråga man kan ställa sig är hur KD:s ledare Ebba Busch Thor hamnade i det hörn hon gjorde. Det är ju ett katastrofalt nederlag för en ny ledare i en fråga som ändrar spelreglerna för det politiska arbetet under åratal framöver.
Min tro är att hon liksom Odysseus surrats vid masten av ett slags politiskt korrekt ”bunkergäng” bestående av bland andra Emma Henriksson, Jakob Forssmed och Acko Ankarberg. Busch Thor befinner sig ju i den behagliga situationen att hon inte hade något personligt ansvar för den famösa Decemberöverenskommelsen. Jag kan inte tänka mig att hon egentligen tyckte att den aktuella överenskommelsen var bra? Om det hade varit hennes bestämda övertygelse hade hon väl avgått efter ett sådant bakslag som partistyrelsen och hon blev utsatta för. Vilken kontrast till Skyttedals närmast febriga försvar för demokratin och parlamentarismen.
Om KD skall kunna skörda frukterna av sitt modiga beslut kanske det är dags att göra vissa förändringar i partiledningen. Gör Skyttedal till vice ordförande i moderpartiet eller partisekreterare. Med en sådan personuppsättning med Busch Thor och Skyttedal i spetsen skulle KD verkligen kunna bli det enda genuina borgerliga partiet från det gamla gardet sedan Moderaterna kapitulerat under Reinfeldt, Centern radikaliserats och Folkpartiet förblivit mer rosa än ljusblå och där den genuint borgerlige Jan Björklund effektivt kastrerats av feministerna, EU-vurmarna och vänstern i partiet.
Nu får vi se hur fortsättningen blir, det blir spännande. Men viktigast av allt i stunden är att gratulera KD till ett klokt och modigt beslut, något som vi behöver betydligt mer av i svensk politik.
Olof Hedengren