Det finns en omfattande politisk skuld som ligger och flyter strax under ytan som ett gigantiskt isberg. Skulden gäller effekterna av den ansvarslösa invandrings- och integrationspolitik.

Svenskar i gemen är inte rasistiska eller utlänningshatande, snarare tvärtom. I alla länder och kulturer finns dock människor och grupper som bär på hat mot människor från andra kulturer, religioner etc. Jag tror dock man vågar påstå att denna grupp i Sverige är ganska liten men riskerar att öka. Flertalet av de människor som hatar är inte kapabla eller villiga att begå våldsbrott. De är däremot kapabla att hetsa och skriva hemskheter på sociala medier. Men det finns alltid ett mycket litet antal som är kapabla och som inte tvekar att till och med mörda. Det senaste exemplet är attentatet mot en skola i Trollhättan som ledde till två dödsoffer utöver gärningsmannen som sköts ihjäl av polis.

Vänsterpressens politiserade trumpetare har länge legat platta på marken med svängande svansar och saliven rinnande som hos en jagande lejoninna strax före språnget. Dessa mediala rovdjur har velat se s.k. hatbrott bakom flera incidenter som senare visat sig inte uppfylla rekvisiten för sådana brott. Hatbrott är ett något oegentligt uttryck då den straffrättsliga konstruktionen är att ett brott enligt Brottsbalken kan rendera gärningsmannen ett hårdare straff om det i motivbilden ingår en vilja att kränka personer på grund av deras; ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse, sexuella läggning eller annan liknande omständighet. Nåväl nu fann man sitt lystmäte i Trollhättan; en blond gärningsman med det svenskklingande namnet Anton Lundin Pettersson och där man i motivbilden kan se att rekvisiten för s.k. hatbrott är uppfyllda. Bingo, således!

Inte nog med detta. Inte minst Aftonbladet och den vänsterextrema stödorganisationen Expo kan i sin politiska iver inte låta bli att försöka skuldbelägga Sverigedemokraterna (SD) för det inträffade dådet. Visst man tvingas för skam skull tillstå att brott begås av enskilda personer och vilka skall bära det straffrättsliga ansvaret. Men ändå, på något vis, vill man ha det till att det ändå är SD:s fel. Samma resonemang förs när det gäller de bränder som under senare tid härjat på asylboenden. Osmakligt och cyniskt!

Så har då regeringen och alliansen ingått en ny pakt angående invandrings-problematiken. Man kan väl säga att det blev en tummetott! Några av huvuddragen; tillfälliga uppehållstillstånd såvida det inte gäller barnfamiljer eller ”ensamkommande barn”. Skärpta krav på försörjning vid anhöriginvandring. Tvinga kommuner att ta emot immigranter. Försöka övertyga EU att Sverige skall slippa vara ett mottagarland d.v.s. ta emot immigranter som enligt EU-beslut nyligen skall fördelas bland EU-länderna. Detta EU-beslut har endast accepterats av 9 EU-länder och som hittills har sagt ja till att ta emot ynka drygt 850 flyktingar från Italien och Grekland. Endast omkring 90 asylsökande har de facto satts på flyget från Rom och Aten.

Den förda invandringspolitiken är inte endast i färd med att ruinera Sveriges statsfinanser. Den har i hög grad bidragit till att förstöra vår skola och urholka det vi kallar välfärdssektorn.
Den förda politiken är dessutom instrumentell i att slita sönder de fibrer som i grunden håller ett land samman. Det finns inte mycket som talar för att denna överenskommelse på kort sikt kommer att ha någon som helst påverkan på antalet asylsökande och det är just antalet som knäckt vår ekonomi och vår nationella sammanhållning. Detta förbannade Noa-ord som först nu kommit över några skribenters läppar trots att det är så självklart.

Dådet i Trollhättan och de sannolikt anlagda bränderna av asylboenden har naturligtvis fördömts och alla officiella partiföreträdare uttrycker inför medias kameror och mikrofoner att det hela är förskräckligt. Fattas bara, ytterst få har någon annan uppfattning men våra mediala politiker är ju mästare på att med allvarliga miner säga självklarheter. I sin iver att framstå som goda och ”korrekta” människor tävlar skribenter i att formulera sin ”sorg”. ”Det känns som en kall isbit rinner ned för ryggraden på mig. Och på gissningsvis varenda förälder i hela landet” (Katarina Wennstam i SvD). Just det som Wennstam så korrekt ”gissar”; att alla föräldrar känner oro, gör att uttalanden av den här typen är helt överflödiga. Det handlar om fåfänga och cynism i en blandning som vi kan betacka oss för. Stefan Löfven på plats i Trollhättan. Han dyker upp och kondolerar enligt standardfrasen; ”våra tankar går till de anhöriga och till nära och kära”. Vilken ”smart ass” Det viktigaste är att flosklerna uttalas när murvlarna är på plats och kamerorna surrar. Herr statsminister; gör något konkret i stället för att ”floskla”!

Jan Söderkvist uttryckte häromdagen i SvD att ”politik är i dag det som utspelar sig i medier och ingenting annat; att vara intresserad av politik är i allt väsentligt detsamma som att följa Paradise Hotel”! Ganska dräpande men också ”problematiskt” för att uttrycka sig på politikerspråk.

Presskonferensen där regeringen och alliansen presenterade sin ”immigrations-överenskommelse” hade vissa komiska inslag. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tornade upp sig som en dominant elefanthona med fläktande öron i mitten, allt i kraft av en naturligt dominant läggning och representant för det största partiet. Den lille immigrationsministern Morgan Johansson, som också ville trängas i mitten, kunde stå rak under Ylvas utsträckta arm! De andra partiernas representanter fick tränga ihop sig bäst de kunde. Det pinsamma var att alla inledde med att deklarera exakt samma sak; det var fråga om en internationell flyktingkris av sällsynta proportioner.

Krisen hade kastats över oss av externa krafter och hade som det framstod inget med vår egen politik att göra. En lögn som heter duga! Inte ett ord om att just de partier som nu stod och höll en gemensam pressträff var kollektivt ansvariga för det moras Sverige hamnat i. Inte tillstymmelse till självrannsakan. Det är som om vi drabbats av en jordbävning eller någon annan naturkatastrof. Ingen människa bär ansvar för sådant. Nej, här är det framför allt frågan om en helt egenbakad nationell katastrof och där det inte råder något tvivel om vilka som bär ansvaret.

Inte ett ord om att vi måste minska inflödet av asylsökande med alla till buds stående medel. Prognosen för asylsökanden under året ligger nu på uppåt 200 000, mer än dubbelt så många som Migrationsverket ”trodde” så sent som i somras. Nu äskar Migrationsverket ytterligare anslag på 29 miljarder 2016. Kostnaden bedöms till 70 miljarder för 2016 respektive 2017.
De här manliga summorna är sannolikt, liksom prognoserna om antalet, en klar underskattning och då skall vi komma ihåg att dessa direkta kostnader endast är en del av den totala ”samhällskostnaden” för den aningslösa invandringspolitiken. Hur mycket extra anslag fick försvaret? 10 miljarder under 5 år, d.v.s. 2 miljarder per år! Att statsminister Löfvens näsa inte växte när han beskrev detta som en ”rejäl upprustning” är en gåta. Sätt felräkningspengarna till försvaret i relation till kostnaden för massinvandringen. Hela vårt rättsväsende, inklusive polisen, kostar ca 40 miljarder per år. Enbart kostnaden för s.k. ensamkommande barn, nu främst från Afghanistan, beräknas till 23 miljarder 2016. Det är mer än lönerna till Afghanistans 800 000 statsanställda. Det är absurt!

Först nu, alldeles för sent, börjar de ansvariga i regeringen bli lite bleka om nosen. Det som ”vanligt folk” känt på sig under lång tid har undgått, eller förträngts av, våra oansvariga politiker. När vår egen finansminister Andersson säger;

”Det kommer att dröja länge innan vi har balans eller överskott i de offentliga finanserna”, ja då vet vi att det osar katt, att faen är lös!

Vi har en tid framför oss med höjda skatter och åtstramningar. ”Inga skattehöjningar är aktuella” säger finansministern. Pyttsan säger jag! Hennes utsaga är inte värd ett rött lingon och hur korkade tror regeringen att människor är? I en aktuell opinionsunders-ökning tappar M till den lägsta nivån sedan valet och är nu jämnstora med SD. KD fick ”cred” för att man tog initiativet till att döda Decemberöverenskommelsen och nästan dubblade sig. Socialdemokraterna står och stampar på Juholtnivå.

Reinfeldt och Borg upprepade som ett mantra att det gällde att ha ”ordning och reda” i statsfinanserna. Borg framställdes som en hjälte och ledde finansministerligan. Bägge dessa figurer visste när de avgick att det statliga budgetunderskottet var på väg att skena. Det är ett notoriskt faktum att samtliga partier, förutom SD, är ansvariga för att det blivit en hemsk oreda i statsfinanserna och där vi tyvärr endast sett början. När alla är ansvariga kan man låtsas att ingen är ansvarig. Det är därför partierna nu är så angelägna att samarbeta ”över blockgränsen”. Gemensamt skall de nu måla en falsk bild som med propaganda och upprepning skall etsas in i folksjälen. Men där det enda syftet är att rädda den egna ändalykten. ”Storyn” är att den svenska krisen inte beror på en misslyckad invandringspolitik utan på den elaka världen utanför. Vi, svenska toppolitiker, är goda människor och har gjort vad vi kan. Ingen skugga på oss således.

Det handlar nu om att försöka glida ur ett kolossalt ansvar genom att sitta som ett kollektiv i samma båt och peka på den elaka omvärlden. Det måste bli prioritet för SD att inte låta de skyldiga slippa undan ansvar för det stora kollektiva misstag som begåtts. Folket förstår men det är viktigt att bemöta ”friskrivningspropagandan” gång efter gång, i tal efter tal, i artikel efter artikel. Sanningen kommer att ge sig med tiden då de faktiska siffrorna i statens finanser blir officiella och när våldet och splittringen tilltar. Men folket måste påminnas redan i dag innan de skyldigas falska historia förvandlas till en ”sanning” genom upprepning av en lögn.

Nu säger Reinfeldtprodukten Anna Kinberg Batra att det måste bli ”ordning och reda” i asylmottagningen. Inte ett pip om det uppenbara, att det kommer för många till Sverige. Invandringsöverenskommelsen mellan alliansen och mp 2011, och där Reinfeldt – den humanitära stormaktens Tsar – var drivande är det mest idiotiska politiska beslut som tagits i mannaminne. Den överenskommelsen borrade hål i skrovet och nu sjunker skeppet som en sten. Överenskommelsen skulle ha platsat i den amerikanska historikern och författaren Barbara Tuchmans bok ”March of Folly” där hon skrev om obegripligt vansinniga beslut genom historien.

Olof Hedengren