När Björn Söder deklarerade att det finns något specifikt svenskt fick han kritik för att exkluderade andra, att han i sin definition av vem som är svensk exkluderade t.ex. judar och samer. I den politiska striden som följde fanns det ingen som verkligen ville höra vad Söder menade, det politiska drevet skulle få Söder att avgå, få SD att framstå som inhumana och slutligen få väljare och anhängare att ta avstånd. Men etablissemanget misstog sig igen.

Som sverigedemokrat är man vaccinerad mot alla former av massmediala drev. Misstron mot etablissemanget är totalt och motståndsandan kompakt. För mig bygger hela drevet på en rad missuppfattningar och lögner. Söder gör helt riktigt skillnad mellan att vara svensk medborgare och att ha en svensk väsenskärna. Vem som är svensk i juridisk mening bestäms av regering och riksdag. Idag kan vem som helst bli svensk medborgare. Reglerna i Sverige är sällsynt liberala och detta beklagar jag. Att bli svensk medborgare borde vara hedervärt. Det ska vara svårt att få. Inget är gratis som är åtråvärt. Att dela ut medborgarskap utan krav är att signalera att värdet är ringa. I andra länder ställs betydligt högre krav. Det kan ta decennier att erhålla medborgarskap i vissa länder. Ingen ifrågasätter emellertid att de som är svenska medborgare är det.

De som reagerar mot Söders inlägg i diskussionen om vad det innebär att vara svensk är noga med att de vill att vi svenskar ska inkludera andra, men att vi ska respektera deras särart. Det finns ingen möjlighet för oss att definiera oss som tillhörande deras väsenskärna. Är det endast svenskar som ska sakna rätten att definiera sig som grupp?

Finns det svenska folket annat än som en juridisk abrovink beslutad av en riksdag dominerad av en majoritet svenskfientliga politiker? Jag menar att det svenska folket inte endast finns som andra folk, utan att det finns som distinkt grupp kanske tydligare än något annat folk i världen. En överväldigande bevisning föreligger genom en rad studier och faktabaserade observationer, som på ett intressant sett presenteras i vetenskapsjournalisten Karin Bojs nyligen utkomna bok.

För ungefär 40 000 år kom den första vågen människor till Europa. För tio tusen år sedan kom de s.k. stenåldersbönderna och för ca fem tusen år sedan kom en ny våg av stridsyxefolk. Vi har gravar i Sverige som är runt 8000 år gamla. Arkiven visar att vi varit i Sverige sedan 600-talet då vi har en rad runstenar som vittnar om vår existens och detta bestyrks av dokument från svensk medeltid då landslagarna talar om svear och göter. Redan den romerske historikern Tacitus tog upp de skandinaviska stammarna. Ur arkiven framträder ändlösa rader av svenska namn och gamla dokument vittnar om folkets vedermödor.

Svenskheten är en fråga om graden av anknytning till vår historiska ödesgemenskap och få nationaliteter har en så spårbar särart som svenskarna. Vad består svenska folkets väsenskärna av? Den består av rottrådar som i de flesta fall går tusentals år tillbaka. Det är andliga erfarenheter, det är språk och historia. De som verkat på denna del av jorden har andra egenskaper och uttryckssätt än folk från andra världsdelar och detta är något fullständigt naturligt för vem som helst.

Under tusentals år dyrkade vi gemensamt bl.a. Tor, Oden och Frej. I över tusen år har vi varit kristna. Vårt språk är indoeuropeiskt och våra förfäder har använt det i tal och skrift genom århundraden. Vi hade under lång tid ett eget alfabet. Vi har skriftliga dokument som visar att vi under tusentals år offrat oss för Sverige. Det svenska folkets väsenskärna är intimt förbunden med den gemensamma historien.

Ingen ifrågasätter att det finns en samisk, judisk eller japansk väsenskärna. Varför ska folken i Norden behöva få sin nationalitet ifrågasatt? Är det ett försök att få oss att inte kämpa för vårt arv? Är det en medveten vilja att nedsätta oss?

Den svenska väsenskärnan är intimt förbunden med den norska, danska och finska. Vi har gemensamma öden och äventyr, vi har tidigare förenat våra krafter när vår del av världen varit utsatt för svåra prövningar. Aldrig har vi emellertid varit så utelämnade som nu. Vår politiska och massmediala elit har under lång tid svikit. Vi behöver en ny gemensam kraftsamling. Jag är mer nordist än nationalist, men i denna ödestimma behöver inte det ena utesluta det andra.

Uffe Hansen