Under måndagen höll statsminister Stefan Löfven en presskonferens med anledning av den allt mer allvarliga flyktingsituationen. Medan fokus mestadels låg på huruvida EU jämnare ska ta emot fler flyktingar, presenterades även en nyhet. Han aviserade att regeringen inom kort kan komma att lägga fram ett lagförslag som syftar till ett slopande av det kommunala vetot gällande mottagandet av flyktingar.

Flyktingmottagandet i Sverige är högt. Det är ansträngt och det är misskött. Men det är inte kommunerna som har orsakat detta. Anledningen är inte att en klar minoritet av landets kommuner idag inte har avtal med Migrationsverket. Det beror på att vi idag har en verklighetsfrånvänd regering som inte ser att Sverige sedan länge har passerat gränsen för vilket mottagande landet klarar av.

Men istället för att reformera och justera de brister som finns, avser nu regeringen att fortsätta sin massinvandringspolitik genom att tvinga fram fler platser i kommuner som hittills inte alls eller bara begränsat tagit emot dessa individer. Detta är fel väg att gå, av flera anledningar.

För det första måste man ställa sig frågan varför vissa kommuner idag inte har något flyktingmottagande? Till viss del kanske det har att göra med den folkliga viljan. Men sannolikt handlar det också om kommunens faktiska möjligheter att erbjuda ett bra mottagande. Finns bostäder? Finns barnomsorg? Finns ekonomiska resurser? Är det då rätt att trycka in dessa individer i kommuner som antingen inte vill eller kan ta mot dem? För några år sedan, 2012, långt innan förra valet påtalade Stefan Löfven en kraftig skepsis gällande tvingande beslut. Han sade bland annat: ”Jag vill fundera på hur tvingande det ska vara. Att skicka folk till kommuner som inte vill ta emot dem – hur blir det för den enskilde?” Nej, sannolikt blir det inte bra och ett sådant här beslut borgar bara för ett rejält misslyckande.

För det andra behöver man se till den demokratiska aspekten. Kommunalt självstyre är viktigt. Genom detta ges befolkningen utrymme och möjlighet att påverka i vilka miljöer de vill ha sina hus och hem. Som jag ser det är detta ett rejält övertramp i det kommunala självstyret och något som bidrar till att undergräva den så viktiga demokratin.

För det tredje är detta sannolikt inte sista steget. Tvärt om. Utvecklingen har under de senaste åren rört sig allt mer bort från en situation där kommunerna kan påverka. Bland annat talades det tidigare om straffavgifter för de kommuner som motsätter sig ett mottagande. Det har även redan förts in i lagtexten att det kommunala självbestämmandet inte gäller när det handlar om ensamkommande flyktingbarn.

Nej, detta är inte rätt väg att gå. Sverige måste reformera sin flyktingpolitik och satsa betydligt mer resurser där det gör som mest nytta. Genom att anslå betydande extra medel till exempelvis UNHCR kan vi hjälpa betydligt fler på plats än det förhållandevis fåtalet som når Sveriges gräns. Det är en ansvarsfull flyktingpolitik!

Mikael Eriksson
Sverigedemokraterna i Riksdagen
Gruppledare politiska tjänstemän