Den islamiske rättslärde som kan sägas vara den mest populäre bland samtidens sunnitiska fundamentalister är Taqi ad-Din Ahmad ibn Taymiyyah (1263-1328). Hans samtid var präglad av den osäkerhet som orsakades av de stora mongolinvasioner som välde fram över dåtidens Syrien. Inte minst är han känd för sin häftiga kritik av mongolkhanen Mahmoud Ghazan (1271-1304), vars renlärighet han våldsamt förnekade. För eftervärlden har ibn Taymiyyah i akademiska sammanhang framförallt kommit att bli känd för sitt försök att förena uppenbarelsen med förnuftet.
Men det finns en avsevärt mörkare sida av ibn Taymiyyahs författarskap som allt för sällan uppmärksammas: hans oförsonliga hat mot shiamuslimer. Få gestalter inom islams intellektuella historia – som också äger så pass beundransvärda och humana företrädare som mystikern ibn Arabi (1165-1240) eller diktaren Hafez (1325-1389) – har visat prov på en så blodtörstig intolerans gentemot dem som avviker från den religiösa ortodoxin.
Ibn Taymiyyah har utövat ett avsevärt inflytande på samtidens sunnitiska fundamentalister i deras hat mot shiamuslimer. Talande är att han citeras i det senaste numret av den Islamiska Statens tidskrift Dabiq rörande druserna, en av shiaislams många grupperingar:
”They are not at the level of Ahlul-Kitāb (people of the book, meaning Jews and Christians) nor the mushrikīn (apostates). Rather, they are from the most deviant kuffār (infidels)… Their women can be taken as slaves and their property can be seized. They are apostate heretics whose repentance cannot be accepted. Rather they are to be killed wherever they are found and cursed as they were described… It is obligatory to kill their scholars and religious figures so that they do not misguide others.”
Drusernas religion uppkom under 1000-talet i Egypten. Dess grundare betraktade den dåvarande kalifen Al-Hakim bi-Amr Allah (985-1021) som ett helgon och predikade själavandring. I många grundläggande avseenden avviker alltså den drusiska tron radikalt från den sunnitiska ortodoxin. Det rättfärdigar alltså folkmord enligt ibn Taymiyyah och många av hans lärjungar i samtiden är mer än villiga att göra grovjobbet.
Framförallt riskerar druserna i det nuvarande inbördeskriget i Syrien att falla offer för detta sanslösa hat. Sedan den islamistiska rebellkoalitionen Jaish al-Fattah tidigare i vår erövrade Idlibprovinsen i norra Syrien, mördades drygt 20 druser av rebellerna. Att de under dödshot redan tvingats konvertera till sunniislam hjälpte dem föga.
En stor del av Syriens druser lever i Sweidaprovinsen i sydväst och kommer sannolikt att förr eller senare att tvingas överges av den syriska armén. Regeringen har under hela konfliktens gång fokuserat på att skydda de folkrika städerna längs kusten och gränsen mot Libanon. Otaliga gånger har man av taktiska skäl tvingats retirera. Med tanke på regeringens förluster under det senaste halvåret är det ingalunda otänkbart att provinsen inom en snar framtid intas av rebellerna.
Om så sker kommer Jaish al-Fattahs härjningar i Idlib blott att ha varit en försmak av det som väntar Sweidaprovinsens druser.
Victor Svensson, fri skribent