Av samma skäl som vi har lås på entrédörren till vår privata bostad så erfordras naturligtvis lås på entrédörren till Sverige. I grunden handlar detta om att vi vill bestämma över och skydda vår privata och gemensamma egendom. För i stort sett alla människor är det självklart att kunna låsa om sig i den privata bostaden. Men märkligt nog är det inte lika självklart när det gäller vårt land, som skapats genom stora ansträngningar och mycken klokskap under århundraden.

När vi bjuder in gäster till våra hem så förväntar vi oss vanligtvis att gästerna ska gå hem i lagom tid och inte stanna kvar på obestämd tid. Vi accepterar inte heller att ta emot objudna gäster eller att de flyttar in permanent. Därför låser vi våra bostäder för att skydda vår integritet och privata egendom.

Samma förhållande som gäller för det privata hemmet gäller naturligtvis nationen Sverige. De som gästar Sverige förväntas åka hem till sitt hemland efter avklarat besök och inte att bosätta sig här. Sverige har historiskt sett varit välkomnande när det gäller att ta emot utlänningar med värdefulla specialkompetenser och yrkeserfarenheter. Denna immigration har bidragit till vår välfärdsutveckling, men har i antalet individer varit liten och de som kommit har vanligtvis assimilerat sig och blivit svenskar.

Att det förekommer krig och fattigdom på olika håll i världen skall självfallet inte berättiga flyktingar till permanent uppehållstillstånd eller permanent bosättning i Sverige. Tillfälligt skydd för flyktingar från krigsområden ska kunna ges inom rimlig omfattning, men i första hand bör hjälpen och skyddet ges i närområdena till krigsområdena.

Målsättningen för de som flyr ska självklart vara att kunna flytta tillbaka till sitt hemland. Ekonomiskt sett är det mycket effektivare att hjälpa i närområdet. Det finns siffror från Norge på att det är 70-700 gånger billigare att hjälpa flyktingar i närområdena än i Norge. Samma siffror torde gälla för Sverige.

Vid krigskonflikter som i Syrien, när diplomati har misslyckats och flyktingströmmarna är enorma, så borde den naturliga reaktionen från världssamfundet vara att sätta in militära stridskrafter. De allierade fick slut på den tyska och japanska aggressionen under andra världskriget med militära medel. Det skulle fungera idag också och är nu en förutsättning för att få flykten från Syrien att upphöra.

Danmark medverkar aktivt med sju F-16 stridsflygplan i striderna mot IS i mellanöstern medan Sveriges Jas-39, som också borde användas, står hemma i hangarerna. Svenska politiker vet, som vanligt, inte vilket ben de ska stå på trots vackra värdegrunder.

Nuvarande politik, som regeringen och Alliansen står bakom är förödande för Sveriges välstånd. Landet befinner sig i en katastrofal utförsbacke och den oansvariga och extrema politik som bedrivs måste hejdas omgående. Jag uppmanar den enda oppositionen i riksdagen, SD, att göra mycket mer än vad som görs idag.

Per-Gunnar Larsson
Läkare