Med anledning av den skenande migrationen ska statsminister Stefan Löfven tidigare denna månad ha yttrat ”[v]i har kontroll på situationen”. Det är ett oroande uttalande. Om han åtminstone hade tillstått att han inte hade kontroll så hade man kunnat förvänta sig någon form av åtgärder. Men Löfven har koll på läget han. Känns det betryggande?
Hela migrationsdebatten som vi har bekantat oss med och har tagit ställning till de senaste åren bottnar i migrationstal som klättrade upp mot ett hundra tusen personer per år. Med en dominerande andel asylmigranter från länder med svaga utbildningstraditioner är den nivån är inte hållbar och kräver drastiska åtgärder för eller senare. Och de uppskattningar av invandringens kostnader som cirkulerar är alltså baserade på avsevärt lägre tal än vad vi ser idag.
Den nuvarande nivån är nämligen uppemot 1000 personer per dag. Vad blir det per månad? Per år? De problem relaterade till migrationen som vi har sett tillta de senaste åren håller nu på att accelerera exponentiellt. Vi kan fortsätta den till synes eviga diskussionen hur det så kallade utanförskapet ska brytas, men ingen vet vilka konsekvenser denna utveckling får för samhället. Vi har alltså inte ”kontroll på situationen”.
Schengensamarbetet och Dublinförordningen knakar i fogarna. Sverige står först i kön bland dödgrävarna genom att lova permanent uppehållstillstånd till varje syrier (identitetshandling krävs ej) som kan forcera EU:s yttre gräns. Till på köpet är vi obegåvade nog att kritisera de länder som i enlighet med vad man kommit överens om kontrollerar den yttre gränsen. Dessutom bryter vi själva mot Dublinförordningen när vi utan registrering släpper migranter vidare till Norge och Finland, länder som nu skärper sin bevakning av respektive gräns mot Sverige. Det är inte att ha ”kontroll på situationen”.
Samtidigt, glöm inte det, är FN:s flyktingorgan UNHCR underfinansierat, vilket bland annat orsakar svält i flyktinglägren. Sverige har möjlighet att lindra denna situation men väljer att prioritera annat. Det är inte att ha ”kontroll på situationen”.
I något som ska föreställa ekonomisk återhämtning måste regeringen låna tiotals miljarder för att få budgeten att gå ihop. Skatterna ökar med trettio miljarder, regeringen dammsuger pengar från till biståndsbudgeten och statliga företag mjölkas på 14 miljarder. Mycket tyder för övrigt på att budgeten är en glädjekalkyl, så det kan bli värre framöver. Det är inte att ha ”kontroll på situationen”.
Samtidigt har vi en infrastrukturskuld, alltså försummat underhåll av infrastruktur, som av Svenskt Näringsliv värderas 300 miljarder. Sjukvården sviktar på sina håll, skolan är i fritt fall, liksom socialtjänsten. Nyblivna pensionärer utan tjänstepension gråter hela vägen till banken. Det är inte att ha ”kontroll på situationen”.
Hur många av de hundratals män som nu dagligen kommer till Sverige som är eller kan bli våldsbenägna islamister vet vi inte. En minoritet självklart, men om det bara är en endaste procent så kan vi redan ha dussintals potentiella terrorceller på plats. Jag hoppas att faran är mindre än vissa befarar, men vi har definitivt inte ”kontroll på situationen”.
Ett väsentligt större problem, förmodligen, är att vi har och får en hel generation av ”betongens söner”, unga andra generationens invandrarkillar som känner sig exkluderade i samhället, som tenderar att underprestera i skolan och riskerar att få stora svårigheter på arbetsmarknaden. Samtidigt grasserar etnisk enklavisring, hedersvåld och social segregation. Denna oöverblickbara och därtill eskalerande sociala problematik är inte förenlig med uttrycket ”kontroll på situationen”.
Vad gäller bostadsbristen är det oklart om den bäst beskrivs i ord eller siffror. Boverket rapporterar att det behövs 76 000 nya bostäder per år, vilket inte händer. Situationen för många unga i Sverige är outhärdlig när 2-3 familjer trängs i en mindre lägenhet. En del av de uppenbara bekymmer förorterna brottas med bottnar i ren trångboddhet, samtidigt som många unga vuxna ser sig oförmögna att börja leva självständiga liv. I detta läge tillåter myndigheterna ett inflöde på upp till 1000 personer per dag. Det är inte att ha ”kontroll på situationen”.
Som om inte detta vore nog kommer och går tusentals illegala migranter från Balkan som de vill, ockuperar hus och försörjer sig på allt från tiggeri till kriminalitet. En illegal bosättning i Malmö kan inte stängas eftersom ingen myndighet vågar ta beslut om det. Det är inte att ha ”kontroll på situationen”.
Det slår mig att Stefan Löfven menar något helt annat. Allt tyder på att han sitter kvar som statsminister minst tre år till. Alliansen har lovat att inte fälla hans budgetar och något nyval kan vi inte förvänta oss. Hakuna matata alltså, inga problem.
Det är nog det han tänker på när han säger sig ha kontroll på situationen.
Tomas Brandberg