Det blev inget liv i lyx. Tillvaron var tråkig − inga strider och dessutom exploateras utländska krigare. Det är, enligt en ny rapport, några av skälen till att desillusionerade IS-soldater hoppar av terrororganisationen.

Entusiasmen inför att kämpa för ”kalifatet” och för islamismen förvandlas inte sällan till besvikelse, frustration och avhopp från Islamiska staten, IS. Det visar en färsk rapport publicerad av den Londonbaserade tankesmedjan The International Centre of the Study of Radicalisation and Political Violence, ICSR.

Rapporten, som fått namnet ”Victims, Perpetrators, Assets: The Narratives of Islamic State Defectors”, bygger på intervjuer med 58 IS-avhoppare från 17 olika länder och tankesmedjans förhoppning är nu att de svar och förklaringar som ges ska kunna bli ett kraftfullt verktyg i kampen mot IS-rekryterarnas locktoner.

ICSR konstaterar att nästan två tredjedelar av de 58 avhoppen ägde rum nu under 2015 och en tredjedel enbart under sommaren. ”Avhopparnas erfarenheter är olika. Det är inte alla som nu har blivit en passionerad förespråkare för liberal demokrati och några kan i själva verket ha begått brott. Men någon gång var de alla entusiastiska anhängare av vår tids mest våldsamma och ondskefulla totalitära organisation – ändå har de nu blivit dess värsta fiende”, heter det i rapporten.

ICSR pekar på att det i de olika skildringarna, trots olikheter, finns fyra huvudsakliga återkommande förklaringar. En är att tillvaron som IS-krigare inte har mycket gemensamt med den bild av det fantastiska och glamorösa liv som målades upp av propagandaapparaten. I själva verket hävdar flera av avhopparna att det är hårt och en källa till besvikelse. De som har lämnat organisationen av de skälen uppger att anledningen till att de en gång anslöt sig inte hade något med politisk eller religiös idealism att göra, utan att drivkraften snarare var personlig vinning: för dem hägrade det liv i lyx som rekryterarna hade lovat dem.

Andra förklarar avhoppen med att de uppgifter som tilldelades dem var trista och långtråkiga – det var inte mycket till aktiv strid. Dessutom gör de gällande att de utländska krigarna utnyttjas.
Det framgår också i många av berättelserna att Islamiska statens brutalitet – i synnerhet då det extrema våldet mot oskyldiga civila och personer som tagits som gisslan – har haft en avgörande betydelse för avhoppen.

Andra pekar på det våld som IS-krigarna själva utsätts för inom gruppen och några beskriver också hur soldater har avrättats av de egna ledarna. Dock slår rapporten fast att detta inte är ett mer ”allmänt bekymmer” utan något som upplevs hårdast när det är andra sunnimuslimer som utsätts för terrororganisationens våld. En av de intervjuade säger sig vara mycket kritisk till att IS i stor utsträckning ägnar sig åt att bekämpa andra sunnitiska rebellgrupper i stället för att slåss mot den syriske presidenten Bashar al-Assads regeringstrupper.

Andra synpunkter som framkommer är käbblet inom IS och de interna stridigheterna, liksom IS-ledningens besatthet av spioner och förrädare inom de egna leden.
En stor del av kritiken riktar sig mot korruption. Även om ingen av de intervjuade säger sig tro att det handlar om en systematisk besticklighet, är det flera som uttrycker sitt ogillande över hur många enskilda ledare och ”emirer” uppför sig. Bland de syriska avhopparna är det många som kritiserar de privilegier som utlänningar får och som de menar går stick i stäv både med gruppens filosofi och islam i allmänhet.

Av berättelserna framgår också att även om många av de nu avhoppade krigarna säger sig ha varit villiga att utstå det hårda liv som ett krig innebär, har de funnit det omöjligt att acceptera alla de exempel på orättvisa, ojämlikhet och ren rasism som de blev vittnen till eller själva utsattes för.
− Detta är inget heligt krig, säger till exempel en avhoppare från Indien som, på grund av sin hudfärg, av sin grupp tvingades att skura toaletter.
Och i ett telefonsamtal till Shiraz Maher, forskardocent vid ICSR, beskriver en brittisk IS-krigare vad Islamiska statens jihad – heliga krig – i verkligheten går ut på: det är muslimer som bekämpar muslimer och Assad ”har man fullständigt glömt bort”, säger han.

Med facit i hand konstaterar ICSR att det avgörande skälet till avhoppen har varit att livet som IS-krigare inte alls motsvarar den tillvaro som rekryterarna hade fått dem att tro.
Tankesmedjan hoppas nu att de avhoppade krigarnas skildringar av verkligheten ska kunna bli ett motgift som förhindrar att unga män och kvinnor radikaliseras och reser till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS.