När EU:s makthavare i väst beslutar att medlemsländerna ska ta emot människor som flyr undan sämre livsvillkor skickar de en tydlig signal till deras landsmän i världen: ta er till Europa så fördelas ni därefter ut till de olika länderna för omsorg och välfärd.

Att detta är provocerande för länder som kämpar för sin egen befolknings välfärd och som har obehagliga erfarenheter av överstatligt maktspråk dirigerad av KGB i Moskva är inte märkligt. Dessutom förstår jag att de är förvånade över hur lättvindigt den nuvarande makteliten i väst handskas med den västerländska civilisationens kärna: rättstraditionen. När blir en person flykting? När personen lämnat sitt land, korsat gränsen och bor i ett annat land för att de har en välgrundad fruktan för sitt liv. De som flyr till Europa från Syriens grannländer är flyktingar i Turkiet, Libanon och Jordanien, men inte i Europa. Flykten till norra Europa handlar om att förbättra sina livsvillkor. Flykten från Ungern efter revolten år 1956 gjorde ungrare till flyktingar i deras närområde t.ex. Österrike, Sverige eller Tyskland. Att livsvillkoren var annorlunda i ungrarnas närområde än i syriernas ska väl inte ungrarnas lastas för.

Det är anmärkningsvärt tyst om den ungerske premiärministern Viktor Orbáns alternativa plan. Är jag ensam om att fråga mig varför? Denna aktion för hjälp på plats är mer än ett försök att frånhända sig ansvar för de nödlidande. Han basunerar ut behovet av en konkret plan för hjälp i närområdet eller på plats. Jag är säker på att han inte endast hyser omsorg om sitt eget folk, utan att han har en förmåga att leva sig in i andra människors liv och kiv. Jag betvivlar inte att Orbán förfäras över de livsbetingelser som människor lever under i världens flyktingläger – vindpinade tält som inte håller ute kylan, dåliga liggunderlag, tunna filtar och fukt som tränger in överallt; sand och jord får utgöra gator, bristfällig belysning under natten och annan undermålig infrastruktur; naturbehov måste uträttas under odrägliga omständigheter; renlighet är nästan omöjligt. Till detta kommer bristen på mat och vatten. Resurserna för att förbättra förhållandena är otillräckliga. Detta har FN organet, UNHCR, länge aviserat.

Hur kan liberaler och socialister försvara en politik som innebär att de som har råd att betala smugglare ska sluka vår hjälpreserv ur statsbudgeten? Hur kan de komma undan som humanitetens och medmänsklighetens förkämpar och låta nödlidande i konflikternas närområden fortsätta leva i armod? Hur kan de sitta på sina höga hästar och mästra den ungerska premiärministern, Viktor Orbán, som anklagas för att vara ogin och samtidigt strö miljarder över asylbaroner i Sverige som täljer guld med täljkniv till förfång för de fattiga i närområdet? Det är enligt min mening ren och skär ondska att underhålla denna miljardrullning till gir bukar inom den svenska asylindustrin och samtidigt kullkasta stabiliteten i Europa och lämna majoriteten av flyktingarna i närområdet i sticket.

Om viljan verkligen finns är förbättrade och ordnade förhållanden i närområdet ingen omöjlighet. Istället för att lägga miljarder på redan stenrika asylbaronen, skrupelfria advokater som engagerar sig i den smutsiga handeln med uppehållstillstånd, som dränerar Europa på resurser för hjälp i närområdet, krävs en omfördelning av resurserna. Jag förstår inte vad som hindrar en uppdaterad handlingsplan, jag förundras över att det tagit så många år att komma ur startgroparna. Vi vet hur många flyktingar som lever på olika platser i världen, varvid en åtgärdsplan med kraftigt ökade resurser till UNHCR skulle ha funnits på plats för länge sedan.
Med min bakgrund är kanske inte jag rätt person att lämna förslag på åtgärder, men lite är gjort och mer behöver göras. Så jag lämnar följande förslag som en amatör till proffsen för vidare utveckling:

1. Jämna ut underlag för boplatser med caterpillrar och anlägg provisoriska vägar.
2. Upphandla byggbolag som bygger mobila hus med enkla kök.
3. Toaletter (bajamajor) etableras på strategiskt utvalda platser.
4. Skolor i enkelt utförande byggs i anslutning till lägren.
5. En insamling av stolar och bänkar m.m. som behövs för inredning av skolor organiseras
6. Lärare som kommer från arabisktalande länder och som idag lever i Europa kan via biståndsbudgeten undervisa barnen.
7. Läkare utan gränser och röda korset förstärker sina vårdinsatser i området.
8. Skicka in ingenjörer som får fram vatten.

Jag kan inte förstå hur de som försvarar den politik som gynnar så få och göder de redan lyckligt lottade kan leva med sig själva när de ser det verkliga lidandet framför sina ögon. Jag har slutat tro på deras välvilja. Jag bedömer deras politik efter resultatet. De vill inte erkänna att deras politik inte ger en effektiv hjälp, men vid en närmare granskning är det tydligt för mig att de inte eftersträvar att så många som möjligt ska få hjälp. De borgerliga eftersträvar bl.a. ett ökat arbetskraftsutbud som pressar löner och anställningsvillkor nedåt, som bidrar till minskad ömsesidiga tillit som urholkar skattemoralen och välfärdspolitiken och vänstern förväntar sig en hårdnade klasskamp som de hoppas uppstår när kaos bryter ut. Uppenbarligen hyser de ett bottenlöst förakt för ursprungsbefolkningarna i Europa och saknar respekt för vår civilisations grundvalar.

Jag anser att den ungerska premiärministern behöver få beröm för sin ståndaktighet. Han står emot en liten klick mer eller mindre efterblivna eller sataniskt onda propagandister som inte skyr några metoder för att förfalska eller ljuga i syfte att undergräva och förstöra för alla som har en konstruktiv inställning till Europas utmaningar.

Uffe Hansen