Dottern dog helt oväntat  efter en rutinoperation. Sorgen blev för mycket för den åldriga – men helt friska – modern. Hon begärde dödshjälp och tre månader senare somnade den 85-åriga belgiskan in.

Som andra land i världen legaliserade Belgien dödshjälp 2002 – först ut var Nederländerna. Från början fick eutanasi bara ges åt patienter över 18 år som led av en sjukdom som ”orsakar konstant och outhärdlig fysisk och psykiskt smärta”. Ett annat villkor var att personen ifråga skulle vara kapabel att ge sitt medgivande.

Men sedan utvidgades begreppet snabbt – allt fler människor fick hjälp att dö utan att de för den sakens skull var sjuka i egentlig bemärkelse. Samtiden har till exempel berättat om de 45-åriga belgiska tvillingarna som var blinda från födseln och riskerade att också bli döva. Det kvalificerade dem för eutanasi och strax före jul 2012 fick de av läkare var sin dödlig injektion.
Ett annat uppmärksammat fall – också i Belgien – var den då 44-årige Nathan Verhelst, född som flicka med som bytte kön. Men han var inte nöjd med sin nya kropp: brösten motsvarade inte hans förväntningar och den penis han utrustats med visade tecken på avstötning. Han upplevde sig som ett monster och plågades så svårt av det att han ansågs ha rätt till dödshjälp, vilket han också fick hösten 2013.

Dessa relaterade fall och många, många andra – efterfrågan på att på detta sätt få avsluta livet ökar dramatiskt – har lett till att den belgiska lagstiftningen har utsatts för häftig kritik. Men kritikerna har uppenbarligen talat för döva öron och i mars 2014 undertecknade den belgiske monarken, kung Philippe, en lag som tillåter att eutanasi också kan ges till dödssjuka barn.
Nu har ännu ett belgiskt fall fått stor internationell uppmärksamhet.

Två dagar före sin 58-årsdag dog 85-åriga Simona De Moors dotter Vivienne efter att helt oväntat ha fått en hjärtinfarkt efter en rutinoperation. Ända sedan makens/pappans död hade mor och dotter varit i princip oskiljaktiga och efter det chockartade dödsfallet bestämde sig den åldriga modern, som var fullkomligt frisk och tämligen aktiv, för att be om dödshjälp. Det var enda det enda sätt hon kunde hantera sig sorg på, berättar hon i den dokumentärfilm som skildrar hennes sista tid i livet, skriver brittiska Daily Mail.

− Jag har ingen orsak att leva mer, sorg är en outhärdlig smärta. Den gör mig galen och jag vill inte komma på mentalsjukhus. Jag vill dö, säger hon till den australiske reportern Brett Mason i filmen som fått titeln ”Allow me to die” – Låt mig dö – och som skildrar två människors väg till döden i Belgien. Den sändes i programmet Dateline i australisk tv den 16 september.
Fem minuter efter att hon hade fått meddelandet om att dottern hade avlidit hade modern bestämt sig för att hon skulle avsluta sitt liv och ingenting skulle kunna få henne att ändra sig, säger hon i filmen.

Tre månader efter att hon hade fattat sitt beslut serverades hon en dödlig ”cocktail” av läkaren Marc Van Hoey, en av Belgiens mest framträdande förespråkare för läkarassisterade självmord och som har gett ett stort antal människor – enligt honom själv kanske hundratals – denna hjälp. Han är medveten om att det i många äldre människors fall inte handlar om lidande i egentlig bemärkelse men att många faktorer bildar en helhet.
− I deras ålder ser de ingen framtid, det finns ingenting kvar att leva för och ganska ofta säger de: ”Jag har fått nog av mitt liv”, säger Van Hoey till Brett Mason i filmen.

Men om han har rutin var det annorlunda för den australiske reportern.
− Det var utan tvekan den svåraste dag som jag någonsin har haft som journalist. Som utrikeskorrespondent har jag sett många människor dö. Jag har varit med om flera sista ögonblick. Alla dessa människor som jag minns mycket tydligt, ville inte död. De hade något att leva för, något de var rädda att mista. Det jag kämpade mest med var att Simona trodde att hon inte hade något eller någon som gjorde hennes liv värt att leva, trots att hennes hälsa var i stort sett perfekt, säger han till Daily Mail Australia.