Igår valde tidningen Expressen att gå ut med namn och bild på krönikören Julia Caesar som tidigare avslöjat att hon fått oannonserade hembesök av DN-journalisten Niklas Orrenius och Expressenmedarbetaren Annika Hamrud. Publiceringen kan inte ses som något annat än en hämnd för att Caesar med sin krönika talat ut om journalisternas arbetsmetoder.

Det är både surrealistiskt och nedslående att läsa Expressens motivering till publiceringen. Om vi ska tro kulturchefen Karin Olsson har Caesar ”missbrukat sin yttrandefrihet”, vad nu det är. Går yttrandefrihet att missbruka? Att opinionsbilda anonymt är tydligen inte tillåtet längre, enligt Olssons omläsning av grundlagen. Och förresten finns det ingen anledning till det eftersom Sverige har en ”livlig offentlighet där var och en kan torgföra sina åsikter”. Därför finns det anledning för etablerad media att hänga ut bloggare som av säkerhetsskäl inte vill skylta med sitt eget namn. ”Demokratin mår bäst så”, slår Olsson fast. Jag förutspår att dessa tre citat inom en snar framtid kommer att bli odödliga klassiker.

Inte heller Expressens chefredaktör Thomas Mattsson anser att man kan uttrycka åsikter anonymt och åberopa yttrandefriheten. Den som ändå gör det kan räkna med att karaktärsmördas i Expressen. Frågan är om vi ens kan fortsätta hålla hemliga val med Mattssons logik, för då tar man ju ställning anonymt, inte sant.

Ett genomgående grepp hos flera medieprofiler som försvarat publiceringen är att framställa Caesar som en dolt makthavare med sådan inverkan på samhället att hon ska ”tåla granskning”. Hennes sedan två decennier avslutade anställning på Dagens Nyheter framställs härvidlag som extra graverande. Enligt Mattsson är hon en ”erfaren agitator”. Beviset för det att hon 1989 skrev en debattartikel i DN och deltog i ett pratprogram med Siwert Öholm. Det är 26 år sedan!

Men Julia Caesar är ingen makthavare eller tung opinionsbildare. Hon är en vanlig svensk pensionär som har valt att en gång i veckan blogga på snaphanen.dk. Om vi ska tro Alexas internetstatistik är det Sveriges 4,130 största webbplats. Alexas sätt att mäta är förvisso ifrågasatt, men det ger likväl ett hum om vilken räckvidd Caesars krönikor kan tänkas ha. Expressen är förövrigt Sveriges näst största mediesajt.

Vad som är syftet med publiceringen är svårt att se. Fram till i söndags var Julia Caesar en person som mycket få svenskar kände till eller läste. Efter veckans massmediala maktdemonstration är hon plötsligt på allas läppar. Resultatet är däremot inte svårt att förutse. Den snabbt växande klyfta som skär allt djupare genom det svenska samhället kommer att vidgas ytterligare. De som gillar färdriktningen Sverige slagit in på och menar att de som uttrycker felaktiga åsikter offentligt ska kunna rullas i tjära och fjädrar applåderar Expressens tilltag.

Resten av oss blir bara mer och mer bedrövade.