Att titta på det senaste avsnittet av SVT:s Uppdrag Granskning, som sändes i onsdags, är en lika nedslående som provocerade upplevelse. Sällan har den svenska offentlighetens flathet och vårt politiska systems impotens ådagalagts så tydligt.

Programmet tar sin början i ett samhälle i Bergslagen – en idyll med välskötta villor och byalag som håller samman. Men på grund av utflyttning från orten finns även nedgångna och tomma hyreshus. Dessa har nu fyllts av ”EU-migranter”, etablissemangets nyspråk för östeuropeiska romer, som i bästa fall försörjer sig på tiggeri.

Inne i skogen har en romsk familj ockuperat ett 80-årigt pars sommarstuga. Paret bor utomlands men har tillbringat 37 somrar i sitt skogstorp. Nu har torpet ”tagits över” av främmande människor. Polis och kronofogde vägrar göra någonting. För att kunna genomföra en vräkning behöver ägaren själv konfrontera ockupanterna och ta reda på deras personuppgifter. Först då kan staten ta sitt ansvar. Situationen liknar den i Malmö där 400 romer byggt ett läger på en ockuperar industritomt. Lägret liknar en soptipp. På tevebilderna syns även en romsk kvinna slita sönder en svensk flagga för att använda den till något annat än vad en flagga är avsedd för.

Trots misären gör polis och kronofogde ingenting. Malmöborna och Malmö kommuns miljöförvaltning vill att lägret upplöses. Men deras önskan är förgäves. Polisen hävdar att det inte finns något stöd i lagen för att ta reda på identiteten på de som uppehåller sig i lägret och utan det kan kronofogden enligt lag inte vräka ockupanterna. Var och en med det minsta sinne för proportion inser att det här finns ett stort gap mellan lag och moral och mellan lag och vanligt sunt förnuft.

I takt med att massinvandringen hela tiden blir mer och mer massiv och gränserna enligt EU:s reglemente stor öppen för grupper som vill försörja sig på tiggeri och småbrott blir den svenska statens tandlöshet allt mer uppenbar. Det finns från myndighetshåll inte längre någon drivkraft att göra det självklara, som en av de boende i byn i bergslagen poängterar.

Men när medborgarna inte längre kan ta för givet att staten sköter sina uppgifter har staten tappat sin legitimitet. Den elit som vanstyrt Sverige i decennier har tagit folket för givet. Hur länge till kan de göra det?