Vem styr framtidens arkitektur?

Politik samhälle och arkitektur

Vitt skilda arkitekturstilar som S:t Eriksområdet på Kungsholmen och Stockholm Waterfront, bär på en historia av arkitektur och byggnadsteknik som sträcker sig tusentals år bakåt i tiden. All arkitektur genom alla tider är en produkt av samhällets normer, politik, teknisk utveckling och ekonomisk utveckling. Den rådande arkitekturen har nästan alltid speglat de politiska strömningarna i samhället. Ibland har arkitekturen tjänat syftet att demonstrera statens och styrets makt, som i barocken, ibland har den demonstrerat en politisk rörelse i samhället, som i Arts and Crafts. I princip all arkitektur har haft syftet att förmedla ett budskap, detta med den teknik och materiel som vid varje givet tillfälle stått till buds. För att ta ett aktuellt exempel. Det är väl ingen som tvivlar på att ISIS har politiska syften när de jämnar kulturarv och hela städer jäms med marken?

KLASSICISMEN

Redan i de tidiga högkulturerna i Mesopotamien och Egypten byggde man större religiösa byggnader. I Mesopotamien hade man enbart tillgång till byggnadsmaterial som vass och lera, vilket var allt annat än beständigt. Från den mesopotamiska arkitekturen kan vi i dag bara finna rester under marknivå. I Egypten byggde man pyramiderna i sten, de står kvar än i dag och kan beskådas av nutida turister. De första mer framstående och bevarade europeiska arkitekturerna var de antika stilarna från Grekland och Rom, vilka delvis var besläktade med varandra. Det var samhällets utveckling i det antika Grekland och Rom som gjorde det möjligt att frambringa byggnader som Pantheon, en byggnad som uppfördes direkt på order från kejsar Hadrianus, och som självklart hade ett politiskt/religiöst syfte med bygget.

Nästa europeiska arkitekturstil var den gotiska stilen. Den möjliggjordes av en helt ny konstruktionsprincip, principer som inte tidigare var kända. Gotiken utvecklades för att synliggöra kyrkans dominerande makt i dåtidens samhälle och var ett stort steg framåt rent byggnadstekniskt. När sedan nygotiken slog igenom på bred front mer än 400 år senare (på 1800-talet) var det främst ett utslag av nationalism. I Storbritannien menade man att gotiken växt fram i England. Även Tyskland och Frankrike hävdade att just de uppfunnit den gotiska arkitekturen. Bråket mellan Storbritannien, Frankrike och Tyskland om vem som i begynnelsen var upphovet till stilen skedde inte utan viss glöd. Nationernas stolta historia stod på spel. Nu är det klarlagt att det är Franrike som kan ta åt sig äran av denna spännande och fantasieggande arkitektur.

Efter att den gotiska arkitekturens populäritet falnat tog renässansen vid. Då återgick Europa till den stil och de proportioner som gällde i det antika Grekland och Rom. Renässansen kunde slå igenom på grund av att den katolska kyrkan hade tappat en del av sin makt över samhället. Renässansen hade också sin grund i den allmänna samhällsutvecklingen där städer växte fram och där det gamla feodalsamhället började upplösas. Även världshandeln tog flera steg framåt under denna tid på 1400-talet. Intresset för de gamla romerska och grekiska arkitekturerna hade också sin grund i ett ökat intresse för konst och vetenskap.

BAROCK & ROKOKO

När renässansarkitekturen långa period gick mot sitt slut tog barocken vid. Med denna stilart visade Ludvig den XIV Franrikes kung sin makt. Barocken symboliserar makt, envälde och respekt. Människor skall bringas en känsla av underdånighet inför denna imposanta arkitektur. I och med att Sverige upphöjdes till stormakt under 1600-talet omfamnades barocken även här, om än inte i lika överdådig form som i Frankrike. Med tiden tog i princip hela Europa barocken till sitt hjärta, även om stilen tog sig lite olika form i skilda nationer.

Till slut minskade den centrala kungamakternas dominans i Europa, för att i stället öka hos lokala storherrar. Med det var också barockens storhetstid över. De lokala makthavarna lät i stället bygga sina slott och herresäten i den betydligt friare rokoko-stilen. Denna arkitektur kan också ses som en markering mot den centrala kungamakten.

JUGEND, NYSTILARNA och NATIONALREALISMEN

Östra Reals gymnasieskola. Ritad av Ragnar Östberg, mest känd för Stockholms stadshus.

Under 1800-talet och i början av 1900-talet kom de så kallade ”nystilarna”, vilket också signalerade att rokokons storhetstid var över. Det började med den nyantika stilen för att fortsätta med nyrenässans, nybarock, nyrokoko och nygotik. I t.ex. Italien var det mer än en liten nypa nationalism inblandad i renässansens återkomst. Det rörde ju sig om en återgång till en arkitektur som delvis hade sin vagga i Italien. Men även i många andra nationer spelade nyklassicismen på de nationella känslorna. Ibland var arkitekturens enda syfte under denna tid att vidmakthålla nationalistiska känslor hos befolkningen, speciellt när det gällde barockstilen. I Storbritannien var den nygotiska stilen (Tudor) direkt kopplad till nationalism, då man menade att gotiken speglade norra Europas natur samt att den gotiska byggnadsstilen härstammade från England och var dess naturliga hemvist. Att detta inte var sant är en annan sak.

I Sverige byggdes riksdagshuset i vacker nybarock stil av Aron Johansson, granne med slottet byggd i klassisk stram barock stil. Byggnader som kungliga slott och parlament har alltid haft en funktion att utstråla makt och muskler, därför var det vanligare att officiella byggnader ritades i barockstil.

Nyrenässansen i den form den nu tog var möjligt genom samhällets utveckling där nya byggtekniker och nya material gjorde stilen mer överdådig än den någonsin varit under själva renässansen. Nyrenässansen är alltså ett påtagligt exempel på en stil som möjliggjordes genom samhällets utveckling. Samma sak gäller den nybarocka stilen. Det är bara att ställa sig på riksbron och studera skillnaden mellan slottet (barock) och riksdagshuset (nybarock).

Att de gamla klassiska arkitekturstilarna återkommit gång på gång under historiens lopp har sannolikt att göra med att människans sinne för proportioner inte ändrats genom seklerna. Gyllene snittet betydde samma sak för antikens människor som det gör för den moderna människan. Vi uppfattar fortfarande det klassiska Pantheons proportioner som de vackraste, naturliga och mest behagliga. Människan har också en drift att utveckla samhället, lämna det gamla och skapa något alldeles nytt och unikt. Det var just det som var incitamentet när nystilarnas storhetstid gick mot sitt slut och Jugendstilen (art nouveau) tog vid. Detta skedde ungefär vid sekelskiftet 1900. Arkitekterna och samhällsbyggarna ville skapa något nytt, något som aldrig funnits tidigare. Det lyckades man också med. Många jugendbyggnader kan i dag beundras och är utan tvivel oerhört vackra.

Jugendstilen representerar i någon mån samhällets och teknikens framåtskridande. Stilen var också influerad av den i Storbritannien en gång så starka ”Arts and Crafts rörelsen”. Denna arkitektoniska rörelse var mycket starkt politiserad och låg långt till vänster på den politiska skalan. Man kan utan att förhäva sig säga att Arts and Crafts var lika mycket politik som arkitektur, speciellt i Storbritannien. Man protesterade mot likriktningen i samhället och mot konsumtionssamhället (redan då minsann). Man ville med Arts and Crafts bygga ett samhälle där medborgarna kom varandra nära, ett samhälle som var genuint och naturligt.

Jugendstilen hade en ganska kort blomstringsperiod, särskilt jämfört med de tidsperioder på flera hundra år som tidigare arkitekturstilar verkade under. Efter jugend kom på våra breddgrader i början av 1900-talet nationalrealismen (nationalromantiken). Som namnet skvallrar om var det en starkt politisk rörelse där nationalism och en strävan att finna nationens identitet stod i centrum. Senare kom även den nordiska klassicismen (Swedish gr
ace) som försökte ta tillvara det traditionella i nordisk byggkonst. Den nordiska klassicismen var också en reaktion på modernismen som började göra sitt intåg i den europeiska arkitekturen. Betecknande är också de mycket korta perioder som dessa stilar var populära. De långa arkitekturperiodernas tid var förbi när 1900-talet gjorde sitt intåg.

MODERNISMEN

Sverigehuset i Stockholm. Ritat av Sven Markelius.

Under första hälften av 1900-talet gjordes enorma tekniska och industriella framsteg i Europa. Hela samhället förvandlades till det vi normalt kallar industrisamhället. Detta avspeglades inom arkitekturen i form av modernismen, med alla dess sidogrenar som t.ex. brutalismen och funktionalismen (funkis). Prefabricerade delar av hus började massproduceras vid denna tid vilket möjliggjorde en helt ny arkitektur som tog tillvara teknikens fördelar. Denna moderna stil var den sovjetiskt/socialistiskt inspirerade konstruktivismen. Konstruktivismen spreds över Europa och kan självklart inte i förlängningen ses som socialistisk i sin utveckling, utan just som en arkitekturstil.

En rörelse där arkitekturen skulle avskalas så mycket som möjligt och där varje ansats till utsmyckning bannlystes återfanns i Brutalismen. Dess resultat kan vi i dag studera i form av arkitekthögskolan Stockholm. En byggnad många finner förfärlig i sin gråa avskalade uppenbarelse. All modernism var inte frånstötande och det återfanns många riktningar inom modernismen. En del arkitektur som t.ex. den ritad av mästarna Le Corbusier och Mies van der Rohe är riktigt vacker, men naturligtvis inte på det klassiska viset. I dagens Sverige finner vi tusentals moderna byggnader som inspirerats av Le Corbusier arkitektur. Le Corbusier har förmodligen betytt mer för den moderna arkitekturen än Picasso för kubismen.

I Sverige uppstod en rörelse inom den modernistiska arkitekturen som kom att kallas Nyrealism. Det var en arkitektur som försökte ge funktionalismen en nationell prägel. Denna rörelse hade dock inga inslag av aggressiv nationalism, utan ville främst fullfölja en nationell byggnadsstil som dessutom var mer ”folklig”. Främsta företrädare för denna arkitektur var Gunnar Asplund och Paul Hedqvist. De flesta skolbyggnader från 40-talet med sina röda tegelväggar och brutna tak kan gott representera denna stilart inom den pursvenska arkitekturen.

Postmodernismen gjorde sitt intåg inom arkitekturen omkring 1960-1970. Detta innebar delvis en återgång till en något mer human arkitektur, en byggnadsstil för människorna som skall vistas i miljön. Postmodernismen spretade åt många olika håll men var delvis en reaktion på de mest hänsynslösa dragen i modernismen.

FRAMTIDEN

Arkitekturen står vid ett vägskäl (eller flera). Bland annat vill mer konservativa och humana krafter se en arkitektur som tar hänsyn till själva brukarna. Dessa arkitekturkritiker vill att utgångspunkten för stadsplaneringen skall vara allmänintresset och de människor som skall utnyttja miljön. Förespråkarna för denna inriktning vill se en arkitektur som tar hänsyn till en tidlös proportionslära och estetik, där man tar hänsyn till den omgivande arkitekturen och som bildar en logisk fortsättning på denna. Skall vi provocera ordentligt, påstår vi att kritikerna framförallt vill se en arkitektur som tar hänsyn till vad gemene man anser vara fult eller vackert. Går det att avgöra vad gemene man anser vara fult eller vackert? Jag vill påstå det. En förkrossande majoritet av Stockholms invånare anser att Berwaldhallen och Arkitekthögskolan i sin råa brutalism är avskyvärda. Samma förkrossande majoritet anser att det tidigare nämnda Sankt Eriks bostadsområde i alla fall är acceptabel, och kanske t.o.m. vackert.

Mot denna inriktning står en mer nyliberal arkitektur (om vi får ta oss den friheten och etikettera den politiskt) främst förespråkad av Rem Koolhaas. Olle Svedberg beskriver den i ”Planerarnas århundrade” så här:

Det är en arkitektur som bejakar en hejdlös urbanisering där arkitekterna mest blir en ”process-manager” för transnationella kapitalrörelser, varuflöden, transportsystem etc. Det är en arkitektur som utvecklas mot en rå minimalism med inslag av plast, korrugerad plåt och andra föraktade material.

De flesta människor anser nog att en sådan arkitektur är lika skräckinjagande som det samhälle George Orwells målar upp i boken 1984. Det är självklart vanskligt att göra sig till tolk för ”gemene man”. Det blir lätt så att man framför egna åsikter i skepnad av vad en folkmajoritet påstås tycka. Det viktigaste är dock att de människor som skall leva och bo i de miljöer som skapas, får bestämma vilken inriktning arkitekturen och stadsplanering skall ta.

Att återgå till en historiserade arkitektur är inte möjligt eller ens önskvärd, då arkitekturen som vi sett är en spegel av samhällets utveckling. Det skulle bli som ett jätteprojekt av falska pastischer. Vi kan lika lite börja bygga hus i nybarock stil som vi kan börja bygga pendeltåg i samma modell som de tåg vi byggde 1910. Låt oss i stället underhålla, renovera och skydda det historiska arv som med sådan generositet lämnats åt oss.

Robert Stenkvist, riksdagsledamot