1   +   1   =  

Så snart Yougovs opinionsmätning, där Sverigedemokraterna var största parti, landat i knäet på Sverige började spekulationerna om hur SD:s opinionsmässiga framgångsvåg ska stoppas. Tidigt väcktes den eviga iden om att Socialdemokraterna och Moderaterna ska samarbeta om migrationen. Det är högs oklart på vilket sätt men förespråkarna verkar hoppas att de traditionellt stora partierna ska kunna lösa alla knutar bara genom att sätta sin kvalitetsstämpel på ett politikområde.

Några som hoppas på det är uppenbarligen LO. Skrämda av att SD numera är större än socialdemokraterna bland arbetarväljare greppar de efter halmstrån. Redan på kvällen samma dag som Yougovs mätning publicerades satt LO:s vice ordförande Tobias Baudin i Aktuellts studio och beklagade sig över hur SD:s kärnfrågor mer och mer hamnar i rampljuset. ”Det som händer nu, att Sverigedemokraterna ökar, det är till stor del på grund av att vi debatterar migration och tiggeri. Det gynnar inte Socialdemokraterna, det gynnar inte Moderaterna”, sade han då.

Citatet från Baudin är talande. Det viktiga är inte att lösa de problem som den alldeles för stora invandringen har skapat utan att se till att S och M kan stanna kvar vid köttgrytorna genom att gemensamt göra upp. På så sätt ska fråga försvinna från dagordningen och andra samhällsproblem hamna i rampljuset, föreställer man sig. Han nämner själv arbetslösheten, skolan och ojämlikheten, som om dessa områden inte påverkades av invandringen.

Det tål att resas tvivel kring detta upplägg där S och M uppgår i en grande coalition för att hålla besvärliga uppkomlingar borta. För det första kring vilken ståndpunkt de ska mötas i. Förutom att båda partierna direkt och indirekt bidragit till migrationens ökning finns det få gemensamma nämnare. Ska det införas tillfälliga uppehållstillstånd eller inte? Ska invandrare tvångsfördelas i alla kommuner? Ska försörjningskrav införas för anhöriginvandring? Frågorna är många, svaren få.

Och även om de fattade en migrationsöverenskommelse är det svårt att se hur en sådan skulle ha något substantiell påverkan vare sig på SD:s opinionsframgångar eller de reella samhällsproblem som är samma framgångars grund. För att dessa trender ska kunna brytas måste invandringen minskas mycket kraftigt. Det är svårt att se hur S och M skulle leverera något sådant.

Både socialdemokrater och moderater måste inse att varken SD eller invandringsfrågan kommer att försvinna. Anden är ur flaskan och går inte att stoppa tillbaka igen. En ytterligare fördjupning av det samarbeta som S och M redan har i form av Decemberöverenskommelsen skulle vara katastrofal för dem båda. Istället för att signalera tyngd och ansvar, som man nog hoppas på, är det snarare nepotism och feghet som skulle känneteckna en sådan samverkan. Rutschkaneåkningen ned i dyn skulle bara fortsätta.

Vill någon på allvar ”stoppa SD” måste man vrida deras framgångsrecept ur händerna på dem. Att bibehålla massinvandringen och stoppa SD går inte att göra på samma gång. S och M måste välja väg. Antingen fortsätter man med den nuvarande politiken och ser sin egen väljarandel stadigt sjunka eller så gör man ett kraftigt omtag på migrationsområdet.