Precis som i talet i Almedalen fanns det i Stefan Löfvens sommartal, som hölls under söndagen i Vasaparken i Stockholm, positiva fragment av realism.

Statsministern inledde sitt tal med att adressera den våldsvåg som har översköljt Sverige i sommar. Bland annat berörde Löfven för första gången förra veckans Ikeamord och mordet på Lisa Holm som skakade Sverige under flera dagar tidigare i sommar. Även den grova organiserade brottsligheten uppmärksammades av Löfven. Han aviserade att regeringen ska skärpa lagstiftningen och straffen för olika vapenbrott. Hur man får handskas med handgranater var exempelvis ett av de områden som ska ses över. Sannerligen inte en dag för tidigt.

Mycket av det Löfven tog upp är i normala länder självklarheter. I svensk kontext framstår de dock som spetsiga ställningstaganden. Bland annat påpekade statsministern att invandringen är en stor börda och att de personer som nekas uppehållstillstånd ska lämna Sverige. I linje med det bör Löfven följa upp med att avskaffa de välfärdsförmåner Fredrik Reinfeldt införde åt illegala invandrare och som de fortfarande åtnjuter. Om Löfven klarar av att säga att de som saknar rätt att uppehålla sig i Sverige ska lämna landet bör han också kunna se till att alla delar av det offentliga Sverige agerar i enlighet med det. Att illegala invandrare kan få försörjningsstöd som förvaltningsrätten i Umeå nyligen beslutat bör bli omöjligt.

I slutet av talet lyfte även Löfven fram det allt mer polariserade samhällsklimatet. Det är ett problem, men likväl en naturlig följd av att fler och fler svenskar känner sig obekväma med samhällsutvecklingen och över att denna åsikt inte accepteras av media och politiker på samma villkor som andra åsikter. Den ”anständighet” statsministern uppmanar till är tyvärr ingenting annat än en grövre och grövre politisk korrekthet. Polariseringen bryts inte på det viset, utan genom att vi får en ärlig debatt om alla viktiga samhällsfrågor.

Summa summarum kunde Löfvens tal varit mycket värre än det var. Det fanns som sagt tydligt positiva inslag. Nu väntar vi på att Löfven ska realisera något av det han har lovat – speciellt på området brottsbekämpning. Hittills under sin statsministerperiod har Löfven mest präglats av misslyckanden. Det är förvisso bra eftersom det mesta han föreslår är dåligt. Men när det gäller saker som skulle inverka positivt på Sverige, som kriminalisering av terrorresor, får vi hoppas att han för en gångs skull klarar av att gå från ord till handling.