Nyligen drabbas Sverige av ett dubbelmord på Ikea i Västerås. Min första tanke går till offrens anhöriga och vänner. Den närmaste kretsens liv skakas om och många drömmar kullkastas. Jag känner djup sorg och lider med de två svenskarna, som tyvärr är två i raden av offer i det s.k. mångkulturella samhällets spår. Jag vill gå ut på gatan och skaka om mina medmänniskor och tala om för dem att det finns ett sätt att få stopp på lidandet – ändra politisk kurs. När andre vice talman och Sverigedemokraten, Björn Söder, gick ut i twitterflödet med detta som kärnan i sitt budskap blev han som vanligt påhoppad i Aftonbladet av några företrädare ur sjuklövern som säger sig försvara de drabbades rätt till sin sorg, att Söder utnyttjar en tragisk händelse för att vinna ”billiga” politiska poänger, som om inte deras propaganda och politik inte hade någonting med händelsen att göra (Aftonbladet torsdagen den 13/8).
I åratal har sjuklövern utnyttjat varje tillfälle att exploatera andras sorg för att vinna politiska sympatier för sin politik. Hur många gånger har de inte anordnat s.k. antirasistiska demonstrationer där de mobiliserat för att manifestera den enighet man alltid hävdat funnits för att totalt omvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle? På torg i hela landet har de bussat ut sitt folk och basunerat ut att de s å kallade rasisterna ska motas ned i sina källarhålor, dessa så kallade bruna löss ska bort ur den svenska fanan. De har klumpat ihop kritikerna av det mångkulturella samhället, som fått r- eller n-epiteten nedtryckt i halsen. Ingen politiker ur sjuklövern har någonsin beklagat att offren ska få sörja i fred. Ingen skulle drömma om att säga att dåden inte är representativa för majoriteten av nationalister, tvärtom alla nationalister är lika goda kålsupare.
Sjuklövern som fördömer Björn Söder skulle istället för sin sedvanliga moralpanik när någon höjer rösten och försvarar svenska intressen reflektera över sin politik. Finns det inget samband mellan deras politik och morden på Ikea i Västerås? De skickar fartyg till Medelhavet för att köra människor från Afrika till Europa, de pläderar oförtrutet om deras rätt att få stanna i Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet, de fortsätter sin agitation som om vi hade oändliga resurser att ösa ur och får ännu fler att ta risken att bli upplockade av våra fartygsresurser i Medelhavet. De understödjer en folkvandring utan motstycke i Europas historia till nackdel för stabiliteten och tryggheten för ursprungsinvånarna på vår kontinent. Vi vet inget om de människor som kommer till Sverige. De saknar ofta identitetshandlingar. I princip kan dessa länder tömma sina fängelser och skicka de vidare till oss och vi har ingen aning.
Sjuklövern är upprörda över att en vice talman säger sanningen. De borde istället vara oroade över att de omvandlat världens problem till det svenska folkets problem och att detta skett i decennier utan debatt, eftersom de före internets genombrott kontrollerar hela informationsutbudet.
Polisen meddelar efter morden på Ikea att de ska öka sin bevakning av flyktingförläggningar. Till skillnad från svenska folket som helt uppenbart helt saknar skydd ska polisen efter två bestialiska mord på svenskar öka skyddet runt asylmissbrukets nästen. En naturlig prioritering i ett land som drabbats av en svår virusinfektion, men jag anser emellertid att det är ett tecken på tillfrisknade när Björn Söder lättar sitt hjärta eller när svenska folket visar att de genomskådar sjuklöverns manipulationer genom att i växande antal ansluta sig till det enda sverigevänliga partiet och röstar svenskt.
Det finns inget bättre sätt att hedra de avlidna i Västerås än att manifestera vårt motstånd mot det mångkulturella samhället, mot globalisering för ett Sverige som bär svenskhetens prägel. Det finns inget sämre sätt än att, som statsministern Stefan Löfven och Mona Sahlin, lansera en stiftelse för att bekämpa vad de kallar för rasism dagarna efter mordet på två oskyldiga svenskar. Jag bestämde mig redan år 1978 att gå än väg bortom det politiska etablissemanget och ha ett kritiskt förhållningssätt till den massmediala eliten när jag med min bröder i Oxelösund startade vårt första rockband, som några år in på 1980-talet blev Ultima Thule. Jag känner segerns sötma när jag läser sjuklöverns alltmer desperata försök att hoppa på den sverigevänliga opinionen.
Allt arbete har inte varit för gäves. Musiken har fått många att förstå den svenska nationalismens väsen, den historiska ödesgemenskapen. Många ungdomar, som står på språng in i vuxenvärlden, är potentiella nationalister och jag är fortfarande i beredskap, har aldrig mönstrat av, är redo för nya plikter mot mitt land – detta trots över trettio år av oförtruten strid i motvind.
Uffe Hansen