7   +   4   =  

I veckan har Twitter- och nyhetsflödet dominerats av Ultima Thules överraskningsspelning hemma hos Jimmie Åkesson. Direkt började mobben att mobilisera sin hatkampanj.

Ogrundade beskyllningar om koppling till det ena och det andra: Spelningar för påstådda nazister eller högerextremister som skulle kasta en skugga över Ultima Thule och framför allt Åkesson. Jag är härdad, men jag accepterar inte den smutsiga kampanjen mot Åkesson.

Ultima Thule startade som en del i ett nationellt uppvaknande i en tid av ohämmad internationalism, vars syfte var och fortfarande är att avskaffa Sverige. Vi uppmärksammar vår historia, våra ansträngningar genom tusentals år som vi anser att ingen ska trolla bort eller förringa. När vi upptäckte hur fanatiska våra motståndare var börjar vi söka allierade i kampen för vår rätt att uttrycka oss musikaliskt. Jag erkänner våra nära kontakter med Bevara Sverige Svenskt (BSS) och tar inte avstånd från dem. Vi ville bryta vår isolering och såg den finansiella assistansen som en möjlighet.

Min uppfattning om BSS är inte samma som etablissemanget ensidigt propagerar för.
Jag läser organisationens principprogram och möter en förening som är tvärpolitisk, som eftersträvar en restriktiv migrationspolitik, som efterlyser en allsidig diskussion om invandringens konsekvenser, som vill påverka de etablerade partierna att ändra sin politik.

Namnet signalerar att det endast är i Sverige som svenskhet kan säkerställas. Sverige ska bära svenskhetens prägel är kärnan i budskapet. Vem anser inte det? Vilken prägel ska Sverige ha om inte svenskhet? Kan svenskhet blomma någon annanstans? Den ensidigt negativa bild som dominerat debatt och politik rörande BSS säger mer om den likriktning massmedia levererat än om BSS verksamhet.

När vi i Ultima Thule seglade upp som listetta hade den EP som BSS sponsrade funnits länge, men vi hade på egen hand, med egna pengar och mycket hårt arbete publicerat våra första skivor, som den platinasålda skivan För Fäderneslandet. Det var den som mötte ungdomen och förde oss in i rampljuset. Etablissemanget togs på sängen och reagerade med kraft mot vår rätt att spela vår musik. Trots att vi hade tre skivor på listan samtidigt, så spelas inte våra låtar. Det är första gången detta händer och motiveringen var att vi var rasister. Vi fick inga chanser till genmälen. Det fanns inte, och finns inte nu heller, något i våra texter som visar att det ligger något i dessa anklagelser. Massmedia missar emellertid inga tillfällen att skandalisera oss.

Jag är nationalist, jag är inte nazist. För mig är nazismen en imperialistisk ideologi som inte drar sig för att lägga andra folks länder under sig. Jag tar avstånd från alla former av imperialism. Jag är för alla folks rätt till existens och sin suveränitet, jag är för de små folkens rätt och rättigheter. Jag ogillar alla former av militarism, ett dominerande inslag i nazismen. Jag avvisar antisemitismen och erkänner staten Israels rätt att existera.

Jag är emot rasism, emot att se ner på andra människor för att de har andra inre eller yttre egenskaper. Jag vet att mina bandkompisar i Ultima Thule delar min ståndpunkt och vi har vid flera tillfällen framhållit detta utan att få gehör inom massmedia.

I början av 1990-talet valde vi i Ultima Thule att ingå i ett samarbete med Bert Karlsson, som vid denna tid satt i riksdagen för Ny Demokrati, i förhoppningen att hetskampanjerna skulle få ett slut och att vi skulle få tillgång till vår publik och våra fans genom spelningar. Vi fick en spelning på fryshuset där Anders Carlberg tog parti för vår rätt att spela vår musik. På konserten framhöll vi vårt avståndstagande mot alla former av rasism. Men vi vägrar att ta avstånd från våra kontakter med BSS eller vår nationella värdegrund. Detta är tillräckligt för fortsatt bojkott från massmedias sida och svavelosande kritik från diverse kulturmarxister.

Sverigedemokrater känner säkert igen sig i min beskrivning, som andas frustration. Varför ska vi behöva utstå trakasserier med kaskader av lögner? Varför ska vi behöva utstå en negativ särbehandling, en strukturell diskriminering? Jag upprepar att vi måste ta tillbaka vår historia och skriva den på egen hand. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

Uffe Hansen, trummis i Ultima Thule