Högskolor och universitet i Sverige ska ha ett diskussionsklimat där det är högt i tak. Men samtidigt måste diskussionerna vara baserade på vetenskap. Dessutom måste man uppmärksamma och diskutera vilka värderingar som finns i akademiska kretsar eftersom högskolor och universitet påverkar resten av samhället.

Därför är det viktigt att uppmärksamma vad den muslimska studentföreningen i Malmö, Alhambra, sysslar med och vilka krafter de släpper in i akademiska kretsar. Förra året höll Alhambra en kurs i islamiska studier. En av kursledarna var bland annat Salih Tufekcioglu, känd från Budskapet TV, där han intervjuar och ger utrymme åt hatiska islamiska predikanter som Khalid Yasin, som bland annat tycker att homosexualitet ska straffas med döden.

Tufekcioglu börjar sin intervju med Khalid Yasin genom att säga att han är hedrad att ha hört hans föreläsning, vilket visar att han i någon mån stödjer Yasins tolkning av islam. Det är problematiskt att samma Tufekcioglu sedan dyker upp som kursledare för en kurs som en av Malmö högskolas studentföreningar har arrangerat.

Den 22 april i år arrangerade Alhambra ett seminarium om kriget mot terrorn. Även denna gång bjöds Salih Tufekcioglu in. Men Alhambra bjöd också in Amanj Aziz som 2011 i egenskap av representant för Troende Unga Framtida Förebilder (TUFF) försvarade att TUFF hade bjudit in ”en radikal och mycket kontroversiell muslimsk predikant, som jämställer homosexualitet med mord och våldtäkt, och som argumenterar för dödsstraff för homosexuella.” Per Gudmundson skriver mer om Amanj Aziz extrema åsikter i ett blogginlägg från 2011:

Ta exempelvis talesmannen Amanj Aziz. Bror Amanj, som han kallas, är också chefredaktör för den mycket intellektuella och antidemokratiska webtidningen Ummah Observer. Där publicerar han artiklar som exempelvis förklarar varför muslimer inte bör rösta (”Islam domineras inte, utan dominerar”) eller relativiserar julruschbombarens självmordsattack i Stockholm (”vem är jag att döma när Allah azza wa djall är Domaren?”).

Samma Amanj Aziz var på ett seminarium om kriget mot terrorismen som en av Malmö högskolas studentföreningar hade arrangerat. Det ironiska var att alla som deltog i seminariet var starkt kritiska till kriget mot terrorismen vilket gjorde att istället för en mångsidig diskussion så fick man en tävling i vem som kunde kritisera kriget mot terrorismen mest.
Det är konstigt att man håller ett seminarium när alla har exakt samma åsikter.

Ofta diskuteras det om att man ska stödja moderata eller liberala muslimer. Men varför släpper den muslimska studentföreningen Alhambra in extrema islamiska aktörer in i akademiska kretsar? Alhambra är inte en studentförening med någon lång historia, utan grundades så sent som 2009. Men på kort tid har man positionerat sig som ett forum där även extrema krafter är välkomna. Är det verkligen så svårt att hålla borta muslimska debattörer som har kopplingar till extremister?

Medan den muslimska studentföreningen Alhambra släpper in dessa extrema krafter i den akademiska världen så var de mycket upprörda i mars när de hittade en Muhammed-karikatyr på en anslagstavla på Malmö högskola. Att profeten Muhammed får hånas på Malmö högskola är oacceptabelt enligt Alhambra. Studenter kritiska till religionen islam verkar inte vara välkomna i den Malmö högskola som den muslimska studentföreningen Alhambra vill se.

Det finns gott om organisationer liknande den muslimska studentföreningen Alhambra i Sverige. De känner sig alltid motarbetade och de tycker att alla som har en annan åsikt än vad de har är islamofobiska. Vad dessa organisationer glömmer är att om man ger utrymme åt extremister och börjar berätta för människor vilken profet som får hånas och vilken profet som inte får hånas så blir omgivningen ganska fientlig mot en.

Jag ser det som min plikt att motarbeta organisationer som vill tvinga mig att respektera profeten Muhammed. Han är inte min profet, han är muslimernas profet. Låt muslimerna respektera Muhammed. Jag bestämmer vilken profet jag vill respektera och inte någon moské eller muslimsk organisation.
Om jag vill rita en teckning av profeten Muhammed så gör jag det. Och den muslimska organisation som försöker hindra mig har gått över en gräns. När fick muslimska organisationer rätten att kommentera vilken profet vi får håna eller inte håna? När hände det? Kommer någon ihåg när detta hände?

Är det verkligen så svårt att förstå? Förstår inte dessa muslimska organisationer hur märkligt deras beteende framstår i en av världens mest sekulära länder? Människor är inte islamofober. Det är dessa muslimska organisationer som inte förstår hur saker och ting fungerar i Sverige. Sverige kommer inte införa hädelselagar bara för att det kommit nya människor till grannskapet.
Om det finns muslimer som tycker det är problematiskt att profeten Muhammed hånas i Sverige, så är det dessa muslimer som ska ändra sig, inte Sverige.

Muslimska studentföreningar får man bilda i Sverige. Det råder religionsfrihet i Sverige. Den religionsfriheten finns inte i Mecka och Medina, trots att islam är ”fredens” religion. Men om agendan för en muslimsk studentförening är att ge utrymme åt islamister och agera åsiktspolis så kommer man möta motstånd.
Sen kan man kalla ett sådant motstånd för islamofobi eller rasism men ofta handlar det om människor med sunt förnuft som förbehåller sig rätten att kritisera intoleranta idéer, så som man alltid gjort i Sverige.