Vi har aldrig mötts eller talats vid. Förmodligen känner du lika lite till mig som jag kände till dig fram till för bara några dagar sedan. Ändå känner jag ett behov att skriva detta brev till dig. Det första filminslag jag såg av dig var när en god vän till mig spelade upp ett klipp på sin mobil i fredags. Du satt i en bil och grät tårar av ilska, sorg och rädsla. Det var med nöd och näppe jag uppfattade vad du sa på din breda värmländska. Men jag kände ett direkt släktskap med dig. Ett systerskap. Trots allt som skiljer oss åt.
Du är nästan tio år yngre än mig och uppvuxen på den svenska landsbygden. Jag är född i Teheran, uppvuxen i Stockholmsförorten Rågsved. Med tiden blev jag drillad i alla akademiska teoribildningar och trendiga politiska nymodigheter som eliten inom media och politik älskar att förlora sig i. Till det yttre har jag faktiskt mer gemensamt med en sådan som Adam Tensta. Första generationens invandrare. Uppvuxen i förortens betongdjungel. Tidigt uträknad av den svenska medelklass som jag mötte på diverse myndigheter under tonåren. Om någon, fattar jag var han kommer ifrån.
Men jag förstår var du kommer ifrån också. Det finns en sak till jag förstår och känner igen när jag ser det: när man trampar på andra människor för att själv få glänsa. Det är vad Adam Tensta har gjort mot dig. Han sparkar och sparkar neråt för allt vad han är värd. Iklädd sin enorma offerkofta försöker han framställa sig som en utsatt minoritetsrepresentant. Men det håller inte. Vad han missar är att i verkliga livet är vi människor inte del av några strukturer och grupper. Det är tjusiga termer som duger fint att slänga sig med på universitets campus eller i den skyddade verkstad som stora delar av den oheliga politiker- och journalistalliansen utgör. Här ute i verkligheten är det enda som spelar roll och existerar människor. Människor av kött och blod. Sådana som du, Louise.
Adam Tensta väljer att offra dig på sin karriärs altare och utmåla dig som en ideologiskt driven och människofientlig rasist. Han får värdefull extra uppmärksamhet i det offentliga rummet för att marknadsföra sin nya skiva. Du får vada fram i en kletig gyttjeflod av förtal, hat och hot med grovt kvinnohatande och just rasistiska förtecken. För vad? Att du en gång använde ordet neger. Samtidigt som Adam Tensta själv upprepade gånger säger nigger i sina låtar. I ditt fall ett, i din landsbygdsmiljö, neutralt ord för vad du trodde var ett folkslag som du uttryckte din uppskattning för. I hans fall på ett hårt och nedsättande vis för att framstå som en tuff gangster.
Du vet det här lika väl som jag: Adam Tensta är det inte ett dugg synd om. Han är en erkänd artist med god ekonomi som flitigt figurerar i stora reportage i riksmedia. Du är en enkel tjej från Grums som började spela in humoristiska filmsnuttar som du lade upp på internet. Allt för att försvara din hemort efter SVT:s deprimerande inslag om just Grums. Jag vet vad det är att plötsligt vara rädd. Hela tiden. På sin vakt. Hemma, i affären, på bussen och överallt. För att andra människor tar sig rätten att stämpla dig som rasist och därmed icke-människa. Skillnaden är att jag själv aktivt valde att bli opinionsbildare och bestämde mig för att det var värt det. Att folk hotar med att skjuta mig, säger till mig att flytta från landet, hotar med sexuellt våld och allt annat de slungar åt mitt håll som de hoppas ska tysta mig för gott.
Avsändarna är nästan alltid från samma håll som annars river upp himmel och jord om någon vanlig människa i landet har råkat använda det språkbruk som de har brännmärkt. Ett språk och de ord som bortanför deras lilla livstilistiska sektbubbla har varit lika gängse som oskyldigt menat i generationer och än idag är normalt i större delen av landet. Samma människor som aldrig så mycket som blinkar oavsett hur grovt svenskar blir förolämpade eller attackerade. Som betraktar begrepp som ”svennehora” och ”svennefitta” som oskyldiga slanguttryck. Samma människor som tiger när invandrarkvinnor som jag slängs ut från balkonger mot en säker död, som blundar när vi kidnappas till våra ursprungsländer i Mellanöstern för att få välja mellan tvångsäktenskap och avrättning, som till och med har mage att yra om ”fantomorgasmer” och respekt för kulturella uttryck när flickor med afrikanska rötter, lika svarta som Adam Tensta, flygs ner från Sverige och får sina kön slaktade med rostiga rakblad utan bedövning.
Var är Adam Tensta då? När hans ”rasifierade” medmänniskor blir könsstympade och förstörda för livet? Nej, då är han upptagen med att rappa om ”niggers” och ”hoes” i en fin Stockholmsstudio. Det är så hyckleriets ansikte ser ut. Så låt Adam Tensta gå. Låt honom gå ut från TV4:s studio och promenera hela den korta vägen till de fina krogarna där han blir ryggdunkad av sina kändispolare. För vet du vad? Jag delar dina erfarenheter. Jag vet vad det är du går igenom. Jag och många riktiga svenskar, med rötter både från Sverige och annorstädes, har fortfarande kvar både hjärta, hjärna och integritet nog att se skillnad på en genuin ung tjej med fötterna på jorden och ett varmt hjärta som slår för sin hemort å ena sidan och en kallhamrad cynisk karriärist som är beredd att känga brutalt neråt alltmedan han försöker framställa sig som ett patetiskt offer å andra sidan.
Stå på dig, Louise Andersson Bodin. Jag står bakom dig, tillsammans med hundratusentals andra i Sverige.