Mikael Jansson: Så vill vi stärka försvaret

På vilka sätt och med vilka medel ska satsningar på det svenska försvaret genomföras? Vid ett seminarium i Visby under Almedalsveckan utvecklade Mikael Jansson, Sverigedemokraternas försvarspolitiska talesperson, partiets ståndpunkter. Samtiden var på plats och dokumenterade.

Seminariet anordnades av Folk & Försvar och moderator var Stefan Ring, generalsekreterare i Allmänna försvarsföreningen, AFF. Han bad Mikael Jansson, riksdagsledamot med plats i försvarsutskottet sedan 2010, beskriva Sverigedemokraternas profil som ett försvarsvänligt parti.

Mikael Jansson och Gustav Kasselstrand. ©Samtiden

Mikael Jansson lyfte fram några särskilda punkter:

”Vi vet ju alla att försvaret minskat. Den förra Alliansregeringen sänkte anslaget till försvaret med motsvarande 1,3 procent av BNP till 1,1 procent av BNP. Nu ligger vi på 1,0 av BNP. Det är rekordlågt, speciellt i en tid när vi borde satsa mer på försvaret.

Jag vill påstå att vi inte fått något trendbrott än, men försvarsministerns arbete i försvarsberedningen gjorde att det finns hopp om ett sådant. Men trendbrott är förknippat med anslagshöjning. I försvarsberedningens arbete så var det ju många partier som bromsade, exempelvis Moderaterna och Centerpartiet, de bromsade utvecklingen mot högre anslag.

När vi talar försvarspolitik brukar de andra partierna tassa lite runt vad riktiga hot-scenarier innebär, medan vi Sverigedemokrater talar om vad det egentligen innebär; olika scenarier med hot mot Sverige och hur vi i rent krigiska termer ska kunna försvara oss. Vi tycker det är viktigt – för innehållet i tröskeleffekten måste vara massivt – därför måste vi tala om hot-scenarier och vad vi praktiskt ska göra mot dessa.

Försvarsgruppen som har bildats med regeringen i centrum, har gjort en väldigt liten anslagshöjning. Vi menar att det finns vissa saker vi kan göra utan att lägga till mycket pengar.

Det är dels en försvarsallians med Finland. Där vill försvarsministern gå fram rätt långsamt, medan vi Sverigedemokrater säger att vi kan skynda på utvecklingen. Det är viktigt med en tidplan när försvarsalliansen med Finland kan bli verklighet.

Även värnpliktsutbildning kan startas utan stora ekonomiska tillskott. Vi anser att det är dags att köra igång och att det egentligen inte krävs någon utredning om hur vi ska utbilda värnpliktiga. Det har vi kunnat tidigare, vi kan gå på de gamla böckerna.

Men genomgående krävs högre anslag om det svenska försvarets slagkraft ska höjas. Vi vet att ÖB har talat om att vi behöver ett modernt luftvärn med medel-räckvidd, till stöd för Luftförsvaret. Det har ju inte blivit verkligt än. Vi vet vilka system Försvarsmakten vill ha och det är ett europeiskt system. Men jag har förstått att det är risk att försvarsgruppen kommer att satsa på att köpa något begagnat amerikanskt system som är föråldrat.

Vi vill peka på att luftvärnet är väldigt viktigt för att luftförsvaret i sin helhet ska vara starkt. Då ska man också utrusta Gripen med attackrobot. Liksom Finland har den här amerikanska roboten, tycker vi att Saabs Taurus vore ett naturligt system att köpa in. Naturligtvis ska robotar till Gripen finnas på lager, vi ska inte vid höjd beredskap börja beställa robotar. Att ha på det viset är en för låg beredskap.

Ska vi behålla antalet ytstridsfartyg och antalet ubåtar kommer det också att kräva ganska stora anslagshöjningar. När det gäller frågan om antalet armébrigader säger försvarsgruppen att två stycken armébrigader räcker. Vi säger att sju armébrigader är en normalnivå för det läget vi har idag.

Man talar om folkförankring och i Finland har man en enkät där man frågar ett urval av finska unga män: Vill ni och kommer ni att försvara Finland i händelse av att Finland är under angrepp och utgången av striden är oviss och kommer ni att strida med vapen i hand?

99 procent svarar ja på den frågan, de finska unga männen vill försvara Finland. En sådan enkät borde vi också ha i Sverige. Jag tror att det skulle vara ett bra sätt att mäta folkförankringen med – huruvida man är beredd att delta eller inte.

När det gäller civilförsvaret har försvarsberedningen sagt att det civila försvaret ska återtas på ett väldigt billigt sätt, och sen har man inte sagt någonting mer. Vi väntar på hur regeringen har tänkt att det ska gå till. Från Sverigedemokraternas håll vill vi inte spela ut våra kort innan vi har sett vad regeringen har för fantastisk metod att återta det civila försvaret så billigt. Men vi tror att det civila försvaret måste bygga på lager och att man måste ha befälhavare som i kris kan leda det civila försvarsarbetet. Det räcker inte då med de här lösa nätverken som försvarsgruppen tror.

Vidare när det gäller de hotbilder vi har idag, asymmetriska hot och andra, så tror vi att det kommer att krävas att det antingen sätts upp inrikestrupper eller gendarmeri. Vi har ett för svagt civilt försvar mot störningar i det civila samhället. Om det ska bli i form av inrikestrupper eller gendarmeri, det är kanske en fråga man får utreda.”

I seminariet deltog även Gustav Kasselstrand, avgående SDU-ordförande, något som han poängterade redan i inledning av sitt anförande. Därefter fortsatte Kasselstrand med att ge sin syn på hur opinionen svängt i försvarsfrågan:

”Det som är intressant är att den debatt som förs nu, är ett trendbrott. Jag själv tjänstgör i ett insatskompani i Hemvärnet, det vill säga åtta dygn per år, och min bataljonschef sa väldigt talande att i ”25 års tid har diskussionen hela tiden handlat om hur mycket vi kommer att behöva skära ned på försvaret”. Det har varit utgångspunkten för diskussionen. Men nu, de senaste två– tre åren, har frågan istället varit: Hur mycket mer kommer vi att behöva satsa på försvaret? Det verkar som att i stort sett alla är överens om att vi kommer att behöva satsa mer.

Det i sig är positivt. Men samtidigt kan debatten bli något väl förenklad när olika partier med mer eller mindre seriösa förslag tävlar mot varandra om hur mycket de ska satsa på försvaret. Det jag tror vore bra är att om svenska folket fick en inblick i hur illa ställt det är; en enorm materiell brist, enorma organisatoriska problem på många regementen, brist på officerare, brist på personal. Man har slaktat så mycket av det svenska försvaret att det är svårt att bygga upp allt igen genom att säga att ”Nu satsar vi lite mer”. Det tar enorm tid att få allting på plats. Så man måsta också vara ärlig med att det här är ett otroligt svårt och ansträngande arbete för oss alla, att bygga upp ett försvar som har raserats till 90-95 procent på bara 25-30 års tid, beroende på hur man räknar.

Jag tycker att det är viktigt att komma bort från den förenklade debatt som bara handlar om hur mycket man ska satsa, det är också viktigt att titta på hur mycket man får ut av de här summorna.

Ta bara ett konkret jämförande exempel; Finland har ett mycket mer kostnadseffektivt försvar än Sverige. Det svenska försvaret är mer eller mindre lika dyrt som det finska, men vi får betydligt mindre valuta för pengarna. Så det är också en viktig debatt att föra.”