Det går inte säga annat än att det går bra för Sverigedemokraterna just nu. Häromveckan slog partiet opinionsrekord tre gånger om inom loppet av ett par timmar. Högsta resultatet kom i Sentios mätning, 22,1 procent. I veckan har nya mätningar bekräftat SD:s framsteg som parti, så väl som Jimmie Åkessons framsteg som partiledare.
Bland svenska män är Jimmie Åkesson numera den partiledare med högst förtroende och han anses även vara den partiledare som har störst positiv inverkan på sitt parti. Igår presenterades en opinionsmätning där väljarna pekar ut SD som det tydligaste oppositionspartiet. Moderaterna når inte ens hälften av SD resultat – helt förståeligt. Dessutom har ännu en mätning från i veckan bekräftat att Sverigedemokraterna är det parti som har den mest populära invandringspolitiken.
Med det i åtanke var det inte så konstigt att Jimmie Åkesson såg ut att vara till bredden fylld av självförtroende när han äntrade Almedalens scen under onsdagskvällen. Åkesson har gjort sig känd för sin lågmälda stil, som fungerat väl för honom, men har på senare tid blivit betydligt tuffare – och bättre. Medan den lugnare stilen passar nybörjaren som helst inte vill stöta sig med någon i onödan passar den nya stilen bättre för partiledaren som leder det enda svenska parti som rör sig framåt.
Ett gott exempel på det var hur Åkesson hanterade frågan kring svenska medborgare som ansluter sig till terrorsekten Islamiska staten. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor föreslog igår att IS-krigarna ska kunna dömas för landsförräderi. Åkesson konstaterade istället att terroristerna inte hör hemma i Sverige, att de inte är våra landsmän och att de kan stanna där de är nu. Det är precis så SD ska jobba. När de andra partierna tar rygg på SD och presenterar förslag som liknar det SD redan lagt ska Sverigedemokraterna inte bara applådera det. Man ska passa på att presentera ett eget förslag som går ännu längre. På så sätt flyttar man hela tiden mittpunkten i svensk politik i sin egen riktning.
Att Sverigedemokraterna förbereder sig för en situation där valresultatet inte är 13 procent utan snarare 23 eller 33 blev uppenbart när man betraktar resten av talet. Fokuset på barnomsorg och barnfamiljers villkor kanske inte vinner så många nya väljare, men ett stort parti behöver likväl en bred portfölj. Innehållsmässigt var speciellt motståndet mot tvångskvoteringen av föräldraförsäkring välkommet, i en tid när även stora delar av Alliansen vill detaljstyra svenska familjer.
Talets behållning var ändå Åkessons nya självsäkra stil. Ärligt talat finns det ingen anledning till att det skulle vara på något annat sätt.