1   +   10   =  

I en krönika i gratistidningen Metro publicerad den 6 juni menar en ung man, Aron Andersson, att nationaldagen är onödig och löjlig. Han visar sin okunnighet genom att hävda att det inte finns någon anledning att fira den, ingen djupare mening. Han hävdar att ingen vet varför den 6 juni ska vara vår nationaldag och förklarar att den därför inte behövs. Jag kan upplysa honom att den 6 juni 1523 blev Gustav Vasa Sveriges kung efter år av dansk överhöghet. Han grundade Sverige som stabil nationalstat, etablerade Sverige som ett land präglat av protestantismen som gav religionen till folket genom att flytta gud närmare folket. Han utvecklade den svenska statsförvaltningen genom att grunda departement, genom att minska den svenska statsskulden och konsolidera landet. Utan Vasa inget Sverige.

Den 6 juni 1809 fick Sverige för första gången en grundlag som leder till en maktdelning. Andersson raljerar över att ingen känner till varför vi ska fira nationaldagen. Han borde istället försvara en hyllning av maktdelningsprincipen i en tid då maktdelningen med decemberöverenskommelsen fått sig en allvarlig törn. Vi behöver värna kärnan i demokratin, att all makt ska utgå från folket. I regeringsformen från 1809 låg för första gången i svensk historia beslut om våra skatter hos riksdagen. Mot den bakgrunden är det allvarligt att de etablerade partierna berövat riksdagen sin funktion genom att oavsett partiprogram mot skattehöjningar släpper igenom höjda skatter. Det finns all anledning att fira en tid då demokratin fick ett genombrott i vårt land.

Andersson fortsätter med sina angrepp på nationaldagen med att hylla andra helger, dels midsommarafton, dels pingsten. Jag instämmer i kritiken mot att ta bort en av våra kristna helger. Pingsten är förknippad med vårt andliga arv genom den organisation och mission som tog fast form den dagen. Vårt andliga liv fick nytt elixir genom pingsten. Midsommar ska aldrig ställas mot vår nationaldag, eftersom den firas som en hyllning till ljuset, fruktsamheten och till minne av Johannes döparen. Varför försåtligt ställa dessa våra helger mot varandra?

Det är tydligt att Andersson anser att nationaldagen är förhatligt, förkastligt och farligt. Han hävdar utan att fråga sig varför att svenska folket anser att ”det är fånigt att vifta med flaggor”. Kan en förklaring vara den demonisering av nationella känslor svenska folket varit utsatta för i decennier? Symtomatiskt framhåller Andersson att det enda som är bra med nationaldagen är att då får ett växande antal människor i olika ceremonier i landet svenskt medborgare. Det nationella självföraktet visar sitt fula tryne. Det är visserligen inget fel att vi får nya svenska medborgare, men det har inget med vår svenska nationaldag att göra. Dessutom är det alldeles för lätt att få ett svenskt medborgarskap.

Jag menar att det finns en rad anledningar att fira vår nationaldag:

1. På nationaldagen får vi ett unikt tillfälle att fira nationalstaten. Den är grunden för vår organisation av samhället, en fördelning av resurser för utveckling av vägar, järnvägar, skolor, vård eller omsorg. Den är en förutsättning för vårt välstånd och för vår välfärd.

2. På nationaldagen manifesterar vi vår tillit till varandra som medlemmar av nationalstaten. Utan tillit minskar stabiliteten, den tynar bort.

3. Vi firar mer en vår stat, vi firar bärarna av den. Inget framgångsrikt land har lyckats forma en framgångshistoria utan ansträngning i generationer. Plikt framför rätt skapar det svenska välståndet och skyddar vårt nationella oberoende. Våra gränser försvaras mot otaliga invasionsförsök i krig med liv som insats. Det finns all anledning att fira alla generationer som skyddat och byggt Sverige. De har rätt till en egen dag, tillägnas respekt och värdighet, det är en fråga om anständighet.

4. I vår tid med folkvandringar och kommersialism, med kulturimperialism och påtvingad mångkulturalism är nationaldagen viktigare än någonsin. Vi går i riktning mot ökad standardisering och likformighet inom samhällslivets alla områden, verklig mångfald raderas ut. För alla som är för nationaldagen är den en manifestation mot nivellering som är ett resultat av överflyttningen av världen till vårt land. Fira ditt motstånd mot tidsandans avigsidor och akta nation och tradition.

5. För oss som eftersträvar en förnyelse av politiken och en nystart för Sverige är nationaldagen underbar bl.a. för att den provocerar kulturmarxister som Aron Andersson. Det är ett egenvärde att veta att nationaldagen irriterar våra meningsmotståndare, att de får erfara vad jag känner inför den omvandling av Sverige som de tvingar mig att leva med varje dag, som de manifesterar i radio och TV, i tidningar.

När jag viftar med flaggan på nationaldagen så firar jag i första hand av glädje, men också av trots. Ingen ska ta ifrån oss vad våra fäder gav oss, ingen ska beröva mig rätten till Sverige på mitt sätt.

Ulf Hansen, trummis i Ultima Thule