Både regeringen och Moderaterna presenterade nyligen nya förslag om tiggeri och migration. Regeringen lade i onsdags fram ett förslag för att stävja tiggeriet och Moderaterna gick igår fram med ett nytt integrationsförslag för att minska invandringens kostnader. Det vore simpelt att påstå att det rör på sig inom två viktiga områden. Men både Socialdemokraterna och Moderaterna är sent ute och kraften i förslagen imponerande inte heller.

Regeringen har tagit rygg på Moderaternas förslag från tidigare i år angående att förbjuda organiserat tiggeri. Men att kalla tiggeriet organiserat var dock för mycket för regeringsföreträdarna under onsdagens presskonferens. Istället skyllde justitieminister Morgan Johansson (S) flera gånger tiggeriet på ”kapitalismen”. Vilket i hans värld tydligen är synonymt med att utnyttja människor. Hursomhelst kommer regeringen att misslyckas med att få slut på tiggeriet därför att man inte förstår varför det existerar. Enligt statsråden som presenterade åtgärderna beror tiggeriet på materiell nöd. Det stämmer förvisso att många romer i Bulgarien och Rumänien har det illa materiellt ställt, men denna situation uppkom inte för ett par år sedan när tiggeriet började dyka upp i Sverige.

Tiggeriets förklaring måste istället sökas hos tiggarnas kulturella normer. Att hjälpa Rumänien att bygga en välfärdsstat av svensk modell, som regeringen nu aviserat, kommer därför inte att hjälpa. Bara ett totalförbud skulle få tiggeriet att upphöra.

Moderaternas nya integrations- och migrationspolitik är dessvärre en stor besvikelse. Höstens valförlust har uppenbarligen inte gjort något som helst avtryck. Nu vill man skärpa försörjningskravet för anhöriginvandring, ett krav som redan existerar men som inte används eftersom undantag beviljas regelmässigt. Tillfälliga uppehållstillstånd ska bli vanligare men de ska enkelt kunna bytas till permanenta om Moderaterna får som de vill.

Det går inte att skaka av sig känslan av att syftet med Moderaternas marginella positionsförflyttning verkar vara att säkerställa en fortsatt hög invandring samtidigt som man vill ge sken av att nu tar man tag i de problem som negligerades under åtta år i regeringsställning. Dessvärre är så inte fallet.

Både regeringen och Moderaterna blöder opinionsmässigt till Sverigedemokraterna. Men väljarna sväljer inte vad som helst. Att som i Moderaternas fall komma dragande med kosmetiska förslag efter att just avslutat en lång regeringsperiod är mest av allt provocerande. Socialdemokraterna sinkas märkbart av att tvingas ta hänsyn till Miljöpartiet. Sammantaget så är inget av de två stora partierna intresserade av att ändra den negativa kurs Sverige slagit in på.