Jag är en av de som aldrig riktigt raljerat mot Decemberöverenskommelsen. Enligt min åsikt så slösar man bort sin energi om man protesterar mot DÖ. Dessutom är man med och gör beskrivningen av Sveriges politiska verklighet otydlig.

Om man är kritisk till den politik som nu förs med hjälp av Decemberöverenskommelsen så måste man förtydliga vad Decemberöverenskommelsen är. Alliansen och den rödgröna regeringen försöker skapa en falsk bild av att det funnits en praxis eller ”spelregler” i riksdagen och att Decemberöverenskommelsen upprätthåller dessa spelregler. Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen, Emma Henriksson säger:

”Beslutsfattandet i riksdagen när det gäller budgeten har ju länge fungerat så att de som samlar den största konstellationen bakom sitt förslag är också den budgeten som går igenom. Så har det fungerat också tidigare. Sverigedemokraterna ändrade spelreglerna för hur beslutsfattandet ska gå till och Decemberöverenskommelsen återställer ordningen så att det går att styra landet.”

Men nu är den svenska demokratin inget Monopolspel som styrs av ”spelregler” utan Sverige har en regeringsform som berättar för oss hur Sverige ska styras. I Regeringsformen kapitel 9, paragraf 1-2 kan man läsa:

”Riksdagen beslutar om skatter och avgifter till staten samt om statens budget. Regeringen lämnar en budgetproposition till riksdagen.”

Tanken bakom dessa två meningar var att partierna som sitter i riksdagen skulle rösta på sin egen politik eller åtminstone förhandla för att förverkliga delar av sin politik. Om vi utgår ifrån regeringsformen så kan vi säga att de partier som röstar på regeringens budgetproposition är antingen partier som sitter i regeringen eller regeringens stödpartier. De partier som lägger ner sina röster har ingen politik, utan är passiva politiker utan några som helst åsikter om budgeten. De som verkar för att regeringens budgetproposition inte ska få stöd är den grupp i riksdagen som man kallar oppositionen.

Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte kan finnas en praxis som går emot regeringsformen eftersom regeringsformen är en del av den svenska grundlagen och ingen praxis eller lagstiftning kan motsäga grundlagen. Därmed är det omöjligt att utveckla en praxis eller ”spelregler” där riksdagen avsäger sig sitt ansvar att besluta om statens budget, utan ansvaret ligger hos riksdagen. Om sedan vissa partier i riksdagen väljer att sluta en överenskommelse med regeringen där man genom passivitet ser till att regeringen får igenom sin budget så har man blivit ett stödparti till regeringen. De borgerliga partierna idag är stödpartier till den rödgröna regeringen. De borgerliga partierna har fått ett ansvar genom regeringsformen att besluta om statens budget och de väljer att sluta en överenskommelse där en rödgrön budget går igenom. Kanske finns det många argument för Decemberöverenskommelsen men det ändrar inte det faktum att de borgerliga partierna är Stefan Löfvens stödpartier och Sverigedemokraterna är oppositionen i riksdagen.

En regering som får 37 procent av rösterna kan inte styra Sverige utan stödpartier, eller hur? Så mycket vet vi om den parlamentariska demokratin. 63 procent av väljarna röstade emot den nuvarande regeringen. Så det måste finnas stödpartier som hjälper denna regering att sitta vid makten och få igenom sin budget. Med tanke på att det finns en Decemberöverenskommelse så vet vi exakt vilka dessa stödpartier är. Decemberöverenskommelsen är en enda stor koalition och de som opponerar denna koalitions politik är Sverigedemokraterna.

Den bittra sanningen är att de borgerliga partierna har rätten att göra så här. I valet 2014 så fick de borgerliga partierna förtroende av svenska folket. Så de borgerliga partierna har rätten att bli stödpartier åt den rödgröna regeringen. Vi har en representativ demokrati och svenska folket har gett denna makt till de borgerliga partierna.

Att de borgerliga partierna lurade sina väljare är en helt annan sak. Det finns inget förbud mot att partier blåser sina väljare utan det är medborgarnas ansvar att inte rösta på partier som blåser en. Det är inte partierna som är Sveriges demokrati, utan all offentlig makt i Sverige utgår från folket. De borgerliga väljarna som motsätter sig den rödgröna regeringen har ett val 2018 att åter igen bli lurade av de borgerliga partierna eller rösta på den enda oppositionen som finns kvar. Däremot måste dessa borgerliga väljare få en tydlig bild av vad som har hänt. Enda anledningen till att Stefan Löfven sitter kvar vid makten är att de borgerliga partierna vill det.

Att vara för eller emot Decemberöverenskommelsen är inte det viktiga. Det är berättelsen om Decemberöverenskommelsen som är viktig. Aftonbladets ledarredaktion gjorde i maj en 3-minuters film för att berätta deras berättelse om Decemberöverenskommelsen. Självklart var filmen fylld med förvrängningar, men vänstern i Sverige har förstått att det är berättelsen om Decemberöverenskommelsen som kommer avgöra valet 2018.

Om man rättfärdigar Decemberöverenskommelsen genom att säga att det var ett sätt att hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande så har man ingen egen politik, utan man försöker bara hindra ett annat parti från att genomföra sin politik. Det är också det vi ser idag. Decemberöverenskommelsens regering är en passiv regering, som inte behöver göra mycket eftersom det bara finns ett parti i riksdagen som opponerar sig.

Men berättelsen om att de borgerliga partierna fungerar som stödpartier för en socialistisk regering som har majoriteten av Sverige emot sig måste berättas. Berättelsen om att regeringsformen placerar ett ansvar hos riksdagen att besluta om statens budget måste berättas. Det är inte meningen att en regering som har fått 37 procent av rösterna ska få igenom sin budget. Parlamentarismens grundläggande idé är att regeringen är beroende av stöd i riksdagen. Vilka stödjer Stefan Löfvens regering i riksdagen och vilka är oppositionen? Det är vår berättelse om Decemberöverenskommelsen och den måste berättas på så många ställen som möjligt. Vår berättelse lutar sig mot regeringsformen medan vänsterns berättelse baseras på förvrängningar och skrämseltaktik. Det är hur berättelsen om Decemberöverenskommelsen utformas, som kommer att avgöra Sveriges framtid. 2018 måste det vara tydligt för borgerliga väljare att en röst på ett borgerligt parti kan vara en röst på en rödgrön regering. Så är ju ”spelreglerna” för Stefan Löfvens stödpartier.

Nima Gholam Ali Pour