Fiskar Moderaterna i ”grumligt vatten”?

I årtionden har Moderaterna pläderat för öppna gränser och fri invandring. De drev ivrigt på för att Sverige skulle ansluta sig till den europeiska unionen (EU), de ville avskaffa den svenska kronan till förmån för Euron. Globaliseringen ska fortsätta genom en anslutning till försvarsalliansen NATO. Inför anslutningen till EU, till den gemensamma valutan propagerade Moderaterna för hur bra allt skulle bli om vi ansluter oss; allt skulle bli bättre. De har i flera decennier haft upprepade kampanjer för ökad invandring. Svensk ekonomi och konkurrenskraft skulle förbättras. Arbetslösheten skulle minska.

Vi har facit; ökad arbetslöshet, sämre anställningsvillkor, lönepress nedåt. Mot den bakgrunden kan det förefalla som överraskande att Moderaterna vill göra något åt en negativ konsekvens av deras globaliseringsiver: tiggarresorna från Balkan.

Med vilken trovärdighet tar Moderaterna steget att försöka ta tag i tiggeriet i Sverige? Förslaget bygger på ett förbud mot organiserat tiggeri, inte mot tiggeri i sig. Problemet med förslaget är att det skjuter över målet. Det spelar mindre roll om tiggeriet är organiserat eller inte. Ansvaret ligger inte i Sverige. Det är att kapitulera som nationalstat att låta problem på Balkan bli vår huvudvärk. Detta är ett tydligt exempel på den typ av ”social turism” som den tidigare socialdemokratiske partiledaren, Göran Persson, varnade för. Hans botemedel var att höja gränsskyddet, begära s.k. övergångsregler där den fria rörligheten för människor från framför allt Balkan skulle införas.

Vi vet att journalister och politiker bannade förslaget och häcklade Persson för att ha fel. För de var gränsskydd ett utslag av egoism, för den förhatliga SD-politiken, för mig var det då som nu ett utslag av renodlad realism. Det enda problemet med Perssons förslag var att det skulle vara tillfälligt, inte permanent. Riskerna för social turism var enligt oppositionen emellertid minimal, men Persson fick rätt, SD visade med sin grundläggande EU-kritik vägen. Sverige lämnades öppet och nu sitter en tiggare utanför nästan varje butik i Sverige.

Varför har det blivit så svårt att frankt säga att vi svenskar har ett egenintresse, att världens sociala och ekonomiska problem inte är våra? Sedan 1960-talet har den svenska massmediala och politiska eliten predikat att Sverige har ansvar för hela världen. Förvärvade privilegier ansågs inte längre reserverade för svenskar, eftersom de inte längre betraktades som ett resultat av egna ansträngningar. Välståndet i Sverige förvandlades till en slumpartad vinstlott och var därför orättvist mot världens fattiga. Detta påstådda överflöd, som alltid endast omfattat några få, skulle delas ut. Först i form av bistånd, sedan i form av en ständig ström av människor från Mellanöstern och Afrika och nu genom att ta ansvar för delar av Europas social och ekonomiska problem: tiggeriet institutionaliserat av vår nya allsmäktiga decemberregering. Att få slut på tiggeriet kan aldrig reduceras till en fråga om att komma åt oidentifierbara smugglare. Det är en återvändsgränd. Moderaternas förslag är ännu ett knallskott.

Är initiativet ett försök att stävja väljarflykten från Moderaterna till Sverigedemokraterna? Svaret är otvetydigt jakande. Med stegrande oro har Moderaterna börjat förstå att väljarna kräver en konsekvent arbetslinje. Kärnan i de Nya moderaternas budskap är att det ska löna sig att göra rätt för sig. Detta var den nya moderata given, som attraherade väljare och fick de att fly vänsterns bidragslinje, men Reinfeldt valde tidigt att göra avsteg från kärnan i budskapet genom att tala om tiggarna som ömmande fall och att världens nödställda var en för Sverige angelägen fråga. Plötsligt kunde man göra rätt för sig genom att tigga, genom att övertala migrationsverket om att få permanent uppehållstillstånd och långvarig försörjning med bidrag via skattsedeln.

Jag tror att väljarna genomskådar Moderaterna, att de som redan tagit steget till Sverigedemokraterna inte går tillbaka så lätt. De moderater som valt att lämna partiet har funderat länge och missnöjet har grott och steget till SD har kommit efter moget övervägande. Men Moderaternas förslag måste emellertid ses som ett ljus i mörkret. Den närmaste tiden visar om det finns någon vilja till handling. Det tar tid att återupprätta ett skamfilat rykte. Att Moderaterna ändå tar små steg att vända Reinfeldts ”öppna dörrar” ryggen är ett hälsotecken. Bra att SD omedelbart testar allvaret i deras politik och för Sveriges bästa håller jag tummarna för att de når en överenskommelse, att moderaterna inte räds förment grumliga vatten, eftersom det som är grumligt för vissa är kristallklart för andra. Stå upp för Sveriges egenintresse.

Ulf Hansen, trummis i Ultima Thule