Sverigedemokraterna fäller både regeringen och Alliansen i riksdagen. Att förbli ett mittenparti är rätt väg, skriver Mikael Eriksson (SD).
Sverigedemokraterna röstades in i Riksdagen 2010 med stöd av 5,7 procent av väljarkåren. I valet 2014 ökade vi kraftigt och landade på hela 12,9 procent. Under bägge mandatperioder har vi haft en vågmästarställning som har gett oss möjlighet att påverka svensk politik. Det har vi också gjort.
Under vår första mandatperiod i riksdagen fick vi igenom en rad olika förslag, både genom våra egna motioner, men också genom att stödja, aktivt eller passivt, andra partiers förslag i de fall de var i enlighet med sverigedemokratisk politik. Detta har varit genomgående i de flesta utskott och inom en rad olika områden. Allt ifrån stoppandet av den höjda brytpunkten för statlig inkomstskatt, till utökad tillgänglighet i civilsamhället för funktionsnedsatta.
Den tredje december 2014 skedde något ovanligt i svensk politik. Regeringens budgetförslag föll. Som svar på det presenterade statsminister Stefan Löfven 27 december den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ). Vad den går ut på är att undergräva den parlamentariska demokratin genom att garantera att minoritetsregeringar får igenom sina budgetpropositioner, hur dåliga de än är.
När Decemberöverenskommelsen presenterades, basunerade journalister och politiska meningsmotståndare ut att Sverigedemokraterna nu hade förlorat sitt inflytande och att vår vågmästarställning hade gått om intet. Så otroligt fel de hade. Den överenskommelse som presenterades 27 december innebär förvisso att Alliansen nu har lovat statsminister Löfven att hans budget ska gå igenom. Men budgeten är, oavsett hur viktig den än må vara, inte det enda som riksdagen behandlar.
Så sent som onsdagen 18 mars, kördes regeringen över på drygt 20 voteringspunkter under samma eftermiddag. Bland annat i frågor rörande straffskärpningar för vissa våldsbrott samt fler matematiklektioner på högstadiet. Den tolfte februari röstades ett tillkännagivande igenom i riksdagen om att återuppta utredningen och översynen av Arbetsförmedlingen. Sverigedemokraterna har sett till att regeringen har förlorat på mer än 60 voteringspunkter sedan valet.
Viktigt att påpeka är dock att Sverigedemokraterna inte är något högerparti. Att ”fälla regeringen” har i sig inget självändamål. Det är för oss precis lika viktigt att rösta ner dåliga förslag av Alliansen som av regeringen. Tack vare oss har nyliga Alliansförslag röstats ned som en utökning av provanställningen från sex till tolv månader och att skolplikten ska förlängas ytterligare ett år för elever i årskurs nio som inte når upp till gymnasiebehörighet.
För oss handlar det inte om förslaget är rött eller blått, det handlar om det är rätt eller fel. Sverigedemokraterna är ett mittenparti och ska så förbli. Vi vill se en stark välfärdsstat med ett brett och bra skydd för människor som är i behov av stöd. Samtidigt anser vi att Sveriges skattesatser ska hållas på en rimlig nivå som både är ansvarsfull för nationen såväl som rättvis gentemot befolkningen. Att höja skatter eller ta bort överskottsmål bara för att fortsätta finansiera en oansvarig invandringspolitik är inte förenligt med detta.
I och med Decemberöverenskommelsen har Sverige nu bara ett enda riktigt oppositionsparti; Sverigedemokraterna. Men vår opponering i svensk politik handlar vare sig om att i göra en permanent vänstersväng eller högergir. För gör man det, sker det oftast på bekostnad av motsatta sidan. Visst behöver vi förändra en del i Sverige, inom vissa områden ganska rejält. Men istället för att låsa rodret i ett förutbestämt läge ska vi tillsammans styra skutan rakt fram och på vägen fånga upp så många som möjligt, från både höger och vänster, så effektivt och ansvarsfullt som möjligt.
Det är sverigedemokratisk mittenpolitik och så ska vi fortsätta arbeta mot allt högre opinionssiffror och inflytande över svensk politik.
Mikael Eriksson (SD)
Gruppledare politiska tjänstemän riksdagen