Michel Houellebecqs nya roman väckte stor uppmärksamhet redan innan den publicerats. Simon O. Pettersson läser en humoristisk, men föga realistisk, skildring av ett framtida islamistiskt Frankrike.
Michel Houellebecq (f. 1958) är något av den franska litteraturens enfant terrible. Hans samtidskritiska böcker har väckt stort uppseende, och chockerat åtskilliga. De har nått stora upplagor och flera har översatts till svenska, t.ex. Elementarpartiklarna (2000), Plattform (2002) och Kartan och landskapet (2011).
De skildrar en samtid präglad av hedonism och alienation. De kan inte sägas tillhöra den verkligt seriösa litteraturen, utan kan snarare sägas sortera i genren intelligent underhållningslitteratur med samhällskritisk udd (en genre som verkar saknas i Sverige). I sin senaste roman, Submission (”underkastelse”, anspelar på ordet islams etymologi), har han närmat sig ett av samtidens mest brännande ämnen: islamismen. Han skildrar ett framtida islamiserat Frankrike.
Intresset för boken var oerhört. När den kom ut i Frankrike i början av januari sålde den omedelbart slut, sannolikt påverkades försäljningen av de ohyggliga terrorattackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo samma dag. Alla hundrafemtiotusen exemplar tog slut och lanseringen av boken stoppades. Inte undra på att en framtidsskildring över ett framtida islamistiskt Frankrike intresserar just nu!
När man börjar läsa romanen dröjer det ändå ett tag innan temat blir uppenbart. I stället skildras huvudpersonen, en dekadent expert på den dekadente franske 1800-talsförfattaren Huysmans, besatt av sitt driftsliv, och på det hela taget en tämligen typisk Houellebecq-person. Inledningsvis har den snarast karaktären av universitetsskildring eller universitetssatir. Och också fortsättningsvis är det lika mycket ett porträtt över en Huysmans-experts problem med sitt driftsliv, på Houellebecq-manér mycket explicit skildrat, som en islamistisk framtidsvision.
Politiken tränger sig dock snart på. Också den politiskt ointresserade huvudpersonen börjar se att något börjar ske. Samtidigt som Front National ökar, samlar också ett nybildat islamistiskt parti stöd. Allt våldsammare gatustrider förtigs av media, av rädsla för att det skall öka frontens stöd. Snart ställs Front Nationals kandidat mot en islamistisk kandidat i en andra presidentvalomgång, efter att både den socialistiske och den gamle högerns kandidat misslyckats att samla tillräckligt med stöd för att ta sig vidare till en andra omgång. Oro utbreder sig och vissa börjar fundera på att lämna landet.
Alla andra partier sluter upp bakom den islamistiske kandidaten Ben Abbes för att stoppa fronten, och Abbes lyckas framställa sig som en moderat kraft. På detta sätt lyckas han 2022 ta presidentmakten. Förändringen sker gradvis. Huvudpersonen märker först den förändrade klädseln – inga kvinnor bär längre kjol vid universitet. Snart sägs han dock upp från det numera konfessionellt islamska universitet Paris-Sorbonne (som omvandlats efter stora donationer från utlandet, försvarat med logiken, att kan det finnas katolska universitet, kan det också finnas islamska).
I stället anställs en medioker kollega för att föreläsa om hur Rimbaud konverterade till islam. Samhället förändras på alla nivåer. Kvinnor slutar att arbeta (vilket får den positiva bieffekten att arbetslösheten kraftigt minskar). Den europeiska unionen utvidgas till Nordafrika. Det blir tillåtet att ha flera fruar. Huvudpersonen finner sig alltmer tillrätta i det nya islamistiska samhället och konverterar till slut till islam.
Det är skickligt och roligt gjort. Allt är knappast tänkt att tas på allvar. Minst av allt är det någon form av rasistisk pamflett (som vissa svenska mediepersonligheter tycks tro, utan att ha läst den). Är scenariot sannolikt? Kanske inte, men så är det också en roman och inte någon profetia. Det görs sannolikt givet romanens egen logik, och det är den måttstock som bör användas, och den innehåller i vart fall tillräckligt mycket av dagspolitiska realiteter för att stämma till eftertanke. För att konkludera är det alltså en intelligent underhållningsroman, som kan väcka tankar. Den verkligt stora litteraturen sökes dock på annat håll.