Det stod klart att Sverigedemokraternas röstning i budgetfrågan skulle väcka starka reaktioner oavsett vilket val som fattades. Damned if you do, damned if you don’t. Alliansens budget vann varför Alliansen nu föreslår lagstiftning för att förhindra att det sker igen.

När det blev klart att Alliansens budget skulle vinna majoritet tycktes det ändå komma som en chock för stora delar av den mediala och politiska världen. Journalister var förvånade, politiker upprörda.

Störst avsaknad av krishantering led dock uppenbarligen statsminister Stefan Löfven av. Från att ha agerat som ett ivrigt barn på julafton, trots att det röda blocket inte gått mer än marginellt framåt och också saknade majoritet, till att frånsäga sig allt ansvar när projektet redan efter ett par månader misslyckades.

Nu följer Alliansen Löfven nedför sluttningen och väljer en än farligare väg: Man föreslår att framtida regeringsbildare inte ska behöva stöd för sin budget. De fyra partiledarna vill diskutera ett regelverk som ska möjliggöra för en minoritet att fatta beslut i riksdagen. Förhindra att väljarnas röster får konsekvenser, helt enkelt.

Sedan 2006 har listan över saker som Alliansen varit mindre bra på växt för varje år. Nu tillkommer också demokrati.

Svensk politik behöver mer samtal och mindre isolering, inte tvärtom. Det finns lika enkla som självklara sätt att undvika en parlamentarisk kris på. Exempelvis genom att föra en dialog med Sveriges tredje största parti och tillika vågmästare. Men det vore väl att begära för mycket av en statsminister som bildar regering innan han fått stöd från en majoritet.

Uppenbarligen är det också för mycket att begära av ett alliansblock vars syn på demokrati skiljer sig markant från de flesta andras.

När regeringskrisen därför är ett faktum har det kanske varit något oklart vilka förväntningar vi kunnat ha på Alliansen. Ansvaret för att hantera situationen var, och är, trots allt Löfvéns. Vad som är klart är åtminstone att förväntningarna på Alliansen inte innefattade en ändring av grundlagen för att folket har mage att rösta fel.