Det råder en enorm brist på familjehem i Sverige och fortfarande så placerar kommunerna ut barn till dem som tar minst betalt för uppdraget. Så gjorde man på 1700-talet och vi borde ha lärt oss mycket sedan dess. Barnperspektivet bör genomsyra hela processen, ty staten och det offentliga är skyldiga barnen ett tryggt och närvarande hem.

Den blott 8-åriga flickan i Landskrona som nyligen dödades kom som ett ensamkommande flyktingbarn. Hon placerades i en familj som hon redan har en relation till i det här fallet släktingar. Familjen måste uppenbarligen ha blivit godkända som familjehem, med allt vad det innebär med utredning av socialtjänsten i kommunen, kontinuerlig uppföljning, hembesök mm. Ett flertal anmälningar mot familjehemmet gjordes av privatpersoner men inget hände. Hur kan det ha blivit så här?

Det råder en enorm brist på familjehem i Sveriges kommuner. Vissa kommuner kan inte rekvirera något hem alls i den egna kommunen. Det är år 2014 och fortfarande så placerar kommunerna ut barn till dem som tar minst betalt för uppdraget. Så gjorde man på 1700-talet och vi borde ha lärt oss mycket sedan dess. Att detta dödsfall har inträffat är en katastrof och att regeringen inte tagit tidigare larm om vanvård på större allvar är skamligt.

Om en statlig myndighet går in och tar ett så drastiskt beslut som att omhänderta ett barn – då ska staten också sörja för att ge barnet bästa tänkbara omvårdnad och hemförhållanden. Barnperspektivet bör genomsyra hela processen, ty staten och det offentliga är skyldiga barnen ett tryggt och närvarande hem.

Det råder brist på säkra anställningar för de bra familjehem som faktiskt finns. De som har utretts gång efter annan och haft flera lyckade placeringar. De som har tjänat staten och folket men som tack står utan pension, arbetslöshetskassa och avtalsförsäkringar. Det är få som orkar fortsätta som familjehem med dessa villkor och därför drabbar det här barnen som får nöja sig med sämre.

Idag ser kommunerna bara till sin budget. Det råder en allvarlig brist på familjehem och att matcha ihop barn med familjer är bara önsketänkande. Kommunerna ska vara glada att man överhuvudtaget hittar familjehem att tillgå med den usla ersättning som ges. Alla barn som placeras har ett enormt behov av vuxna som finns för dem. Att någon är hemma och fixar frukost innan skolan eller bara kunna vara hemma med någon en dag och tanka trygghet. Att ha en vuxen hos sig då det är lov och inte behöva tillbringa långa dagar på för- eller fritidsskola. Att familjehemsföräldern följer med på läkarbesök, umgängen och myndighetsbesök är en förutsättning för att känna sig trygg. Många barn som placeras är väldigt traumatiserade. Detta kräver extra mycket av oss som familjehemsföräldrar.

Socialtjänsten måste vid sidan av att kräva adekvat kompetens av familjehemmen också betala ut en rimlig ersättning så att barnen får det omhändertagande de är i behov av. Att som idag placera barn i familjehem med en månatlig ersättning på ca 5000 -12 000 kr/ mån per barn före skatt kräver att familjehemmet har en annan inkomst på sidan av. De är få som står pall när det blir konflikter eller tidskrävande insatser vilket tyvärr är mer regel än undantag för just dessa placerade barn. Stå upp för barnens rätt till en trygg uppväxt och ta inte ifrån dem de extraföräldrar de slutligen fått.

Erkänn familjehemsföräldrar som en yrkesgrupp och ge dem de verktyg som behövs att finnas där för de mest utsatta barnen, de som samhället ska fostra. Låt placerade barn få växa upp i trygga och stabila hem. Det offentliga köper en tjänst av familjehem: att sörja och vårda samt ge trygghet till de barn vars föräldrar av olika skäl inte kan eller förmår. Men kärleken till barnen den ger vi gratis.

Lotta Nordfeldt
Familjehemsmamma och barnsjuksköterska.

Emma Sandkvist
Tidigare familjehemsplacerad