fredag, 30 september, 2016
Ulf Wibäck

Varför sju riksdagspartier vill ha massinvandring

Dagens debattör, Ulf Wibäck, före detta advokat med erfarenhet av asylfrågor, återkommer till den migrationspolitiska diskussionen genom att granska riksdagspartiernas ideologiska bevekelsegrunder.

Denna gång tänkte jag inte skriva så mycket om juridik, utan snarare om politik och specifikt invandringspolitik. Jag är ingen politiker men just i denna fråga har jag haft anledning, med tanke på att jag har arbetat med asylsökande, att grundligt fundera över bevekelsegrunderna för den invandringspolitik som vi har i Sverige idag. Detta eftersom jag på nära håll har sett att resultatet av massinvandringen ofta inte alls är särskilt human, snarare tvärtom.

Jag har då ställt mig frågan om det finns några andra skäl att ha den invandring vi har än just den som brukar åberopas; humanismen? Invandringspolitiken blir också naturlig att följa om man arbetar med utlänningsrätt. De politiska besluten har ofta en direkt avgörande betydelse på såväl kort som lång sikt för hur arbetsmarknaden på området kommer att se ut. Kort sagt, ju fler asylsökande, desto fler uppdrag.

I min förra artikel här i Samtiden (publicerad 6/11 ) nämnde jag att det finns politiska agendor bakom den massinvandring vi ser till Sverige idag. För att förstå dessa agendor (som skiljer sig åt, främst mellan Alliansen och MP+S+V), måste man också förstå partiernas grundläggande ideologier och deras historia. Gör man detta så är det snart ganska logiskt hur de olika partierna resonerar kring massinvandringsfrågan och jag hävdar att det inte är humanismen som styr dessa partiers invandringspolitik.

Utåt sett vädjar man till svenskens humana sida, vi ska ”öppna våra hjärtan” osv. De som ifrågasätter detta framstår genast som inhumana, främlingsfientliga och rasistiska, i vart fall i den offentliga debatten.

Om vi dock granskar de olika partiernas ideologiska historia kan vi dela in partierna i liberala, konservativa samt socialistiska. Miljöpartiet intar en viss särställning som ett relativt ungt parti med svag ideologisk grund, därav deras ständiga svängningar i olika politiska frågor kan antas. I denna fråga räknar jag dock MP till den socialistiska skaran. Alliansen är en blandning av konservativa och liberala ideologier, medan den s.k. rödgröna röran är en blandning av socialism med inslag av liberalism.

För den socialistiska ideologin är det fullständigt nödvändigt och grundläggande att det finns en klasskamp. Medborgarna som förväntas rösta på ett socialistiskt parti är de som upplever att de befinner sig i underläge på ett eller annat sätt. S och V har länge bedrivit denna klasskamp i formen arbetarklass mot överklass/ägarna av produktionsmedlen. Med en stark fackföreningsrörelse har dock den s.k. arbetarklassen fått en allt starkare ställning i Sverige.

Detta har fått till följd att den genomsnittlige arbetaren (begreppet arbetare används här för att det är den gamla socialistiska retoriken) knappast känner sig särskilt mycket i underläge mot ägarna av produktionsmedlen. Man har genom fackföreningarna fått allt bättre arbetsvillkor och det är sannolikt relativt få arbetare idag som känner att de är en del av någon klasskamp. Därav har, framförallt V och S, stadigt tappat mark de senaste decennierna. Den gamla klasskampen har, om inte helt dött ut, kraftigt stagnerat och de som idag kan sägas tillhöra arbetarklassen röstar sannolikt på alla möjliga partier.

Det här vet naturligtvis både S och V mycket väl. Lösningen för dem är uppenbar. De måste upprätthålla en underklass, någon som känner sig förtryckt och i utanförskap eftersom deras grundläggande ideologi bygger på att ”de svaga” röstar på dem, de står på deras sida, de står för klasskampen.

Det är här massinvandringen kommer in. En stor del av den invandring som sker till Sverige idag sker från länder med låg utbildningsgrad där det i många fall saknas bakgrund inom skolan eller så har skolgången varit kraftigt begränsad. Därtill kommer att de som kommer till Sverige måste lära sig språket, de ska ha bostad med mera. Många hamnar i vad som brukar kallas utanförskap. De får inget arbete eller får ett väldigt lågavlönat arbete. Det är här vi finner dagens klasskamp och det är detta ”vi och dem”-samhälle som S och V (och även MP i viss mån) vill ha och behöver.

Varför vill då Alliansen och kanske framförallt Moderaterna, upprätthålla denna massinvandring? Ja, det är inte mycket svårare än att vända på steken. Tittar man på Moderaternas invandringspolitik ur ett historiskt perspektiv så har de knappast varit några förespråkare av massinvandring men idag är man det. Varför de har vänt i denna fråga står delvis att finna i samma förklaring som vad gäller de rödgröna partierna; den genomsnittlige arbetaren har fått det lite för bra, fackföreningarna har en lite för stark ställning, det råder en obalans mellan löntagarna och näringslivet sett ur deras perspektiv.

Det behövs mer konkurrens om jobben och det behövs ett visst mått av arbetslöshet för att upprätthålla den balans som, framförallt, Moderaterna eftersträvar. Alliansen fiskar inte röster bland de som lever i utanförskap, de fiskar röster bland de som vill ha lönekonkurrens och en någorlunda hög arbetslöshet. Alliansen behöver också en ny ”arbetarklass”, men inte för att denna nya klass kommer rösta på dem, utan för att marknaden behöver dem. Se min artikel om handeln med arbetsgivarintyg.

Lägger man till den liberalisering som skett sedan Moderaterna blev ”Nya Moderaterna” samt samarbetet med de övriga liberala allianspartierna blir lösningen given. Vi förespråkar en massinvandring, delvis av olika skäl (liberalerna helt enkelt för att de är just liberaler) och vi kan då komma överens i denna fråga även om våra syften är något olika.

Där sker kampen mellan partierna, om väljarna, men givetvis låter det bättre att tala om humanism och öppna hjärtan samtidigt som den som opponerar sig mycket enkelt kan bemötas med argument om främlingsfientlighet mm. Det är smart men inte särskilt hederligt. Sanningen är inte så beundransvärd som Alliansen och de rödgröna partierna vill låta påskina. Det är svekfullt mot väljarna som tror att de betalar skatt till detta av humanistiska skäl när det egentligen bara handlar om simpelt röstfiske på bekostnad av välfärdssamhället och där målet är makt och inget annat.

Ulf Wibäck
jurist