Finansminister Margareta Andersson lyser som en sol och berömmer sig för Sveriges starka ekonomi. BNP växer med 3,8 procent i år, hipp, hipp, hurra! Den offentliga sektorn går dock med underskott och pumpar ut pengar i ekonomin och räntan är noll medan staten blöder.

Det behöver inte vara fel i alla lägen att köra ett land med statliga budgetunderskott men då skall det vara som ett led i en stabiliseringspolitisk strategi, att hålla uppe efterfrågan och sysselsättningen i en lågkonjunktur. När det gäller statens finanser i Sverige så överskuggar utgifterna för immigrationen allt. Utgifterna stiger för varje kvartal utan att det finns någon möjlighet att bromsa. Det är som vårflödet i en stor älv, det väller fram, inget kan stoppa det!

Visst har inflödet av nyanlända dämpats men hundratusentals är redan på plats och endast en del av dessa personer bidrar till landets produktion medan de övriga lever helt på bidrag. Hälften av Arbetsförmedlingens registrerade 350 000 arbetslösa är immigranter.

Närmare 200 000 personer väntar på att få besked angående asyl. Det kommer att ta minst 1,5 år innan denna ”back-log” är avbetad, d.v.s. innan beslut fattas. Under tiden försörjer Sveriges arbetande befolkning dessa personer. Efter sju år har ungefär hälften av invandrarna någon typ av sysselsättning. Många kommer aldrig att få ett riktigt jobb. Många saknar i stort sett utbildning och de unga skall slussas in i skolor som ännu inte finns och undervisas av lärare som inte heller finns. Långsiktig skolpolitik är inte att bygga nya baracker med lärosalar, det är att upprätthålla kvaliteten på lärare och själva undervisningen. De äldre utan utbildning eller specifika yrkeskunskaper kommer aldrig att lära sig svenska och aldrig få ett riktigt jobb.

Regeringen försöker göra gällande att den våldsamma invandringen kom som en total överraskning, något som trillade ned från himlen. Löfven & Co gör allt för att nu styra bort fokus från invandringskatastrofen och i stället tala om samhällsbyggande, att utveckla den svenska modellen etc. Fakta är att Sverige har eftersatt investeringarna på i stort sett alla områden; infrastruktur, försvar, utbildning, bostäder etc. etc. Den ansvarslösa invandringspolitiken har hängt på Sverige en ryggsäck tung av sten som kommer att dominera politiken och de offentliga finanserna i åtminstone ett decennium framöver.

Att se finansministerns glada nuna mitt i allt detta ger just en känsla av surrealism. Lever vi på samma planet?

Hittills har regeringen kunnat dämpa det synliga genomslaget av immigrationens faktiska kostnader genom att fiffla. Medel tas från biståndet och skyfflas in i immigrationskaminen. Mutresor för att försöka få Sverige som medlem i Säkerhetsrådet bekostas av ”brevlådeföretag” som fått medel från fonder vars förmögenhet är öronmärkta för något helt annat än ”wining & dining”. Men som alla manipulationer av detta slag så upptäcks de så småningom och till slut har man tömt ut möjligheterna att ”koka i böckerna” som det heter i företagssammanhang.

Till detta skall läggas att våldet triumferar. Nya skjutningar var och varannan dag. Jihadister gömmer sig i Sverige vilket vi inte minst blivit påminda om den senaste tiden. Vi har blivit ett diskret växthus för islamistisk extremism även om vänstern framhärdar och kämpar med näbbar och klor för att jämföra det islamistiska hotet med det högerextremistiska. Expo gör sitt bästa men det verkar som även den nationellt ansvariga Mona Sahlin, tillika styrelseledamot i Expo, börjar tvivla på hållbarheten denna lögn.

Vänstern i vid bemärkelse har sedan länge lierat sig med islam och öst pengar över diverse obskyra islamistiska organisationer. Muslimerna ljuger vilket Koranen tillåter dem att göra när de har med de ”otrogna” att göra. Den tidigare moderate riksdagsmannen och medlemmen av försvarsutskottet Abdirizak Waberi satt i teve och tillstod helt oförblommerat att mannen får slå hustrun när hon förtjänar det, att han inte tog kvinnor i hand och att Koranen gäller framför sekulär lag. Han tilläts även driva den ökända Rörmosseskolan i Sverige. Waberi stod och svamlade i riksdagens talarstol på ett sätt som ingen begrep. Hans position var väl ett utslag för Reinfeldts vilja att vara ”modern” och politiskt korrekt. Men till sist fick mer sansade moderater nog och islamisten Waberi åkte ut!

Bostadsminister Mehmet Kaplan åkte också ut, efter att fördomsfritt umgåtts med islamistiska turkiska organisationer samtidigt som han yrade om det ”turkiska civilsamhället”. Vad snackar han om? Han svär med fingrarna korsade på ryggen att han tar avstånd från de åsikter som den aktuella organisationen står för och att han minsann arbetat inom nykterhets- och fredsrörelsen. Att hålla sig nykter är väl ingen direkt ansträngning för en muhammedan. De kommunistiska Sovjetagenterna startade också på sin tid ett antal ”fredsorganisationer” som täckmantlar för deras giftiga propaganda. Vissa muslimer i Sverige, de medvetna och i det fördolda ”hard core”, är mästare på att starta pseudo-organisationer för fred, för allas lika värde, för solidaritet och andra välklingande ändamål.

Regeringens naivitet vad gäller islam tar sig många uttryck. Det främsta uttrycket för detta, förutom att förse islamistiska organisationer med statliga medel, är naturligtvis godkännandet av Palestina som stat. Det är allom bekant att Palestinas statsledning är genomkorrupt. Man har inte haft val på mer än ett decennium. Man förföljer oliktänkande och homosexuella mm mm.

Vad Sverige behöver är en regering som styrs av realpolitik och som förmår att koncentrera sig på väsentligheter och sluta tramsa med att vi skall vara en humanitär stormakt, bedriva en feministisk utrikespolitik och en förfärlig massa annat dravel. Som tar sig an frågor av betydelse och svarar klart och redigt på relevanta frågor och inte som papegojor upprepar inövade svar på frågor som inte ställts.

Olof Hedengren